Go to main navigation
Demonstration för jordreform i Brasilien

Sociala rörelser i Sao Paolo, Brasilien, demonstrerar för en jordreform, i november 2014.

Foto: AFNR

Nyhet

Ny rapport: Biståndet till proteströrelser bör öka

För att främja demokratiutveckling i många länder måste stödet till nya sociala rörelser stärkas. Det konstaterar en ny rapport om demokratibistånd. “Man måste våga tänka nytt kring vilken roll stöd till proteströrelser kan spela”, menar författaren Richard Youngs.

– Det handlar inte om att idealisera de nya rörelser som ökat i antal de senaste fem sju åren. Men inte heller ignorera deras potential att främja folkligt deltagande och demokrati. De kan vara olika och annorlunda, men att endast stödja redan etablerade frivilligorganisationer är ingen framkomlig väg, säger Richard Youngs, forskare på universitetet i Warvick som skrivit rapporten.

Sedan några år tillbaka har det blivit svårare för civilsamhällets organisationer att agera och ta emot internationellt bistånd. Alltfler regimer försöker på laglig och praktisk väg hindra hjälp utifrån, exempelvis underkänns vårdcentraler och andra biståndsprojekt på tekniska grunder.

Med bättre balansgång, flexibilitet och lokal fingertoppskänsla kan biståndsgivare i Sverige och Europa dock främja demokratiska reformer i utvecklingsländerna. Främst handlar det om att stödja både nya konfrontationsinriktade nätverk och mer ”traditionella” organisationer, som är de som bygger broar till politiska partier och institutioner.

Våga tänka nytt

Det gäller att experimentera och våga tänka nytt kring vilka roller de nya löst organiserade proteströrelserna kan spela. En del grupper reagerar omedelbart på nya inskränkningar av handlingsfriheten och då behöver biståndet snabbt kunna vara på plats.

Samtidigt måste givarna se upp så att aktiviteterna inte spär på redan existerande spänningar mellan olika grupper och underminerar alliansbyggande och kompromisser, som också är normala inslag i demokratiska processer.

– En vanlig missuppfattning är dock att alla nya rörelser är negativa till att samordna sina aktiviter med frivilligorganisationer och politiska partier, men så är inte fallet.

En annan fråga att ta hänsyn till är vad demokrati i praktiken kan betyda i olika länder och situationer.

– En del aktivister eftersträvar lokala varianter på demokrati. De vill kanske ha mer demokrati men inte nödvändigtvis liberal demokrati. Det är förstås en komplex fråga. Vilken form är de ute efter och hur skiljer den sig från västerländsk demokrati? Men det kan vara viktigt att tänka på att den aktivism givarna möter inte nödvändigtvis är liberal till sin natur. I Mellanöstern vill man säkerligen ha demokrati, men man tycks ha en mer restriktiv syn på individuella rättigheter än medborgaraktivister i andra utvecklingsländer.

Finns det andra skillnader mellan aktivister i olika regioner?

– Det är inte möjligt att teckna en enhetlig bild men några generella drag kan skönjas. I Afrika tenderar aktivister att arbeta för lokal rättvisa och i Latinamerika mot ekonomiska orättvisor. I Asien är det däremot omöjligt att identifiera en generell form av aktivism.

Givarländerna bör även uppmärksamma den klyfta som kan finnas mellan städernas nya rörelser och landsbygdens civilsamhälle. Bistånd till ny informationsteknologi måste nå fram till nya grupper och även skapa gynnsamma miljöer som möjliggör politisk påverkan.

– Biståndsorganisationerna måste vara försiktiga så att de inte av misstag gynnar en del av det civila samhället på bekostnad av en annan. Detta skapar onödig splittring och främjar inte demokratin.

I rapporten föreslås även att givarländerna strävar efter samstämmighet mellan sitt lokala engagemang för demokrati och sin övriga utrikespolitik. Sådant som regimerna kan utnyttja för att skapa folklig misstänksamhet mot ”utländsk inblandning” bör undvikas. Sverige och Europa kan exempelvis samarbeta mer med icke-traditionella biståndsgivare såsom Brasilien, Chile, Sydafrika, Turkiet och Indien samt bygga nätverk mellan civilsamhällesorganisationer i olika länder.

Bistånd till demokratiutveckling är en av de största delarna inom svenskt bistånd. De senaste åren har demokratibiståndet stått för över fem miljarder kronor per år. En stor del går via civilsamhällets organisationer. Rapporten ”Rethinking Civil Society and Support for Democracy” är skriven på uppdrag av Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA).

Text: Ann-Catrin Emanuelsson