Go to main navigation
Isabella Lövin

Sveriges biståndsminister Isabella Lövin.

Foto: Fredrik Hjerling

Nyheter

EU utlyser det Europeiska året för utvecklingssamarbete - fler ska förstå vart biståndet tar vägen

Fler än varannan EU-medborgare vet inte vart EU:s biståndspengar tar vägen. Det vill medlemsländernas regeringar ändra på, genom att utlysa 2015 till det Europeiska året för utvecklingssamarbete. Det handlar främst om en informationssatsning, men i förlängningen ska biståndet också öka.
– Sätter man inget mål kommer man heller aldrig att nå fram, säger Isabella Lövin, Sveriges biståndsminister.

EU har varje år ett tema för att fästa fokus på viktiga frågor, förra året var det ungdomar. I år anser man att utvecklingsfrågorna är av central betydelse, inte minst för att tre viktiga konferenser går av stapeln under året: i juli i Addis Abeba och i september i New York ska ramar sättas för de nya utvecklingsmål som ska ersätta millenniemålen för global utveckling. I december hålls FN:s klimatmöte i Paris där förhoppningarna är stora till att man ska nå ett globalt avtal om minskade växthusgaser, och att även världens största utsläppare som USA, Indien och Kina ska ingå.

Syftet med EYD2015 som är förkortningen för EU:s utvecklingsår, är att skapa en gemensam utgångspunkt för EU, medlemsstater, civilsamhällesorganisationer och allmänhet att diskutera globala frågor och EU:s roll i världen. Tydligt är att året inte explicit handlar om att öka resurserna till utvecklingsprojekt, syftet är att informera.

Enligt Eurobarometern 2013 vet 55 procent av EU:s medborgare inte vart EU:s biståndspengar tar vägen. I programförklaringen för temaåret står det: ”vi ska göra vårt yttersta för att förklara hur EU:s utvecklingsarbete fungerar och visa att det gör en skillnad. Vi ska visa för skattebetalarna hur deras pengar används på bästa sätt för att hjälpa människor i världen som utan egen förskyllan lever i fattigdom”.

EU står för drygt 50 procent av världens bistånd men unionens mål att 0,7 procent av BNI (bruttonationalinkomsten) ska gå till bistånd och utveckling är man långt från att uppfylla, för närvarande är nivån 0,42 procent.

– Den siffran påverkas inte minst av att de stora givarna, som Tyskland och Frankrike, inte når upp till målet, men Storbritannien går mot strömmen och har nu nått 0,7 procent. Så visst är det möjligt, säger Peter Sörbom, policysamordnare på Concord, i Sverige, en organisation för informations- och påverkansarbete om EU:s utvecklingssamarbete och utvecklingspolitik.

– EU:s trovärdighet står på spel inför de internationella förhandlingarna om nya utvecklingsmål och hur de ska finansieras, och unionen måste ha en hög ambitionsnivå inte bara för åtaganden om biståndet, utan också för hur skatteflykt ska bekämpas och hur klimatfinanseringen ska se ut, menar Peter Sörbom. 

Peter Sörbom påpekar också att det hela tiden sker en urholkning av EU-ländernas biståndsbudgetar där medel går till inhemska utgifter som kostnader för utlandsstudenter, skuldavskrivningar och inte minst som i Sveriges fall, till kostnader för flyktingmottagning. I årets budget handlar det om drygt 8 miljarder kronor som ska gå till Migrationsverket.

– Det är tre länder, Sverige, Tyskland och Frankrike, som står för två tredjedelar av det urholkade biståndet i Europa, och Sverige är landet som tar mest av sin biståndsbudget till flyktingmottagning. Det är viktigt med en generös migrationspolitik, men vi anser att det inte är försvarbart att använda biståndet på detta sätt eftersom det inte har ett tydligt fattigdomsfokus, menar Peter Sörbom på Concord.

Biståndsminister Isabella Lövin (MP), är dock av annan åsikt och anser att uppdelningen är hårklyverier.

– Vi är medlemmar i OECD och följer de regler som satts upp och där är principen att om man hyser eller tar hand om flyktingar så ska det inte ha någon betydelse var det sker någonstans. Om vi ger pengar till Libanon eller själva tar emot flyktingar från Syrien är som jag ser det sak samma. 

Isabella Lövin, som när vi talar med henne precis besökt Libanon, menar att de länder som nu tar emot flyktingar i närområdet i princip nått sina tak och inte mäktar med att ta så många fler, även om de får mer pengar.

– Libanon har i princip stängt sina gränser och det har även Jordanien. Samtidigt är 7,5 miljoner på flykt i Syrien. Europa måste ta ett större ansvar och avlasta dessa länder. Det känns i det sammanhanget konstigt att vi får kritik för att vi i Sverige tar vårt ansvar, särskilt som vi tillsammans med Luxemburg, Danmark och Storbritannien är de enda länderna som faktiskt når upp till målet som satts.

Biståndsministern har redan träffat en del av sina kollegor i andra europeiska länder och hon inser att det kommer att krävas stora påtryckningar för att få dem att utöka sina satsningar – det gäller inte minst länder i de gamla öststaterna som är långt från att nå de uppsatta målen.

– Tyvärr hör jag också röster om att man vill ta tillbaka sina åtaganden. 

Programmet för EYD2015 är inte fastställt och för Sveriges del är det Sida som organiserar innehållet. EU-kommissionen har bidragit med motsvarande 1,2 miljoner kronor som ska användas till att lyfta utvecklingsfrågor i år. Det som nu presenteras på EU:s hemsida är en fotoutställning i Bryssel (avslutas den 30 januari), ett halvdagsseminarium om affärsutveckling, även det i Bryssel, den 28 januari och ett event i Riga i Lettland (nytt ordförandeland 2015) med temat Kvinnors ekonomiska makt och hållbar utveckling, den 2 mars. Oklart vad detta event ska innehålla. Den 3-4 juni hålls EU:s utvecklingsdagar i Bryssel.

– Min och regeringens prioritering under året är att diskussionen inte bara ska fokusera på biståndsresurser, den typen av insatser räcker inte långt för att nå en hållbar värld. Vi måste bredda perspektivet och även lyfta fram frågor om handel, finanspolitik, industrisatsningar och klimatfrågor, säger Isabella Lövin. 

Läs mer:

Årets satsningar månad för månad

Analys av EU:s biståndslöften 

European Year of Development 2015

Text: David Grossman