Go to main navigation
Representanter från världens länder applåderar överenskommelsen av slutdokumentet vid FN:s utvecklingskonferens i Addis Abeba, i juli år.

Representanter från världens länder applåderar överenskommelsen av slutdokumentet vid FN:s utvecklingskonferens i Addis Abeba, i juli år.

Foto: Shari Nijman

NYHET

Lista: Så ska utvecklingen finansieras 15 år framåt

I juli samlades världens länder i Etiopien för att diskutera finansieringen av den globala ekonomiska och sociala utvecklingen för att utrota fattigdom och minska klyftor mellan och inom världens länder. Konferensen var den första i den globala trestegsraket som i år ska lägga grunden för en hållbar utveckling på planeten de kommande 15 åren.

Temat för FN-konferensen i Etiopiens huvudstad Addis Abeba var hur en rättvis utveckling ska betalas och av vem. Slutdokumentet innehåller få konkreta siffror, utan domineras istället av målsättningar, riktlinjer och ansatser som ska göra en lång lista av goda ambitioner till verklighet.

Här är några av de viktigaste överenskommelserna

  • För att ge mat åt de 800 miljoner människor som idag lider av hunger och undernäring ska särskilda insatser öronmärkas för att effektivisera och förbättra jordbruket.
  • Offentliga och privata investeringar ska via ett nytt globalt infrastrutkturforum få igång byggandet av vägar, energisystem och annan vital infratstruktur i framför allt Afrika.
  • En tekniköverföringsmekanism bestående av representanter från enskilda länder, forskarsamhället, privat sektor och det civila samhället ska i FN:s regi minska det tekniska och digitala gapet i världen. Gruppen ska främja innovativa sätt att utveckla förnyelsebar och hållbar teknik samt skapa allianser som påskyndar och underlätta tekniköverföring och kapacitetsbyggande i fattigare länder.
  • Transaktionskostnaderna för de pengar som migrantarbetare skickar hem till sina anhöriga i sina hemländer ska inom 15 år ha minskat till max 3 procent, mot 7-13 procent idag.
  • De rika länderna enades till slut om att behålla det 40 år gamla, och hittills ouppfyllda, målet att avsätta minst 0,7 procent av BNP till bistånd. EU åtar sig att uppnå målet senast 2030.

Överenskommelserna gäller alla världens länder, inte bara utvecklingsländerna. Något som av FN beskrivs som ett paradigmskifte eftersom det inte längre handlar om nord mot syd eller rik mot fattig. Slutdokumentet talar istället om ett gemensamt ansvar med åtgärder som gäller lika för alla. I fokus står dock fortsatt att få igång den ekonomiska tillväxten i världens fattigaste länder.

Slutdokumentet med namnet Addis Abeba Action Agenda slår fast att framtidens utveckling ska genomsyras av ett globalt partnerskap styrt av solidaritet. För att skapa ett "nytt socialt kontrakt" åtar sig alla länder att skapa nationella socialförsäkringssystem som omfattar alla medborgare.

Finansieringen av världens utveckling ska främst bygga på varje lands inhemska resurser stöttat av internationella finansiella flöden där privata och offentliga investeringar lyfts fram som avgörande. Biståndet är inte motorn i denna utveckling, men kan spela en avgörande "katalytisk" roll framföra allt i de fattigaste och svagaste länderna.

Generellt lyfts ökad handel, tekniköverföring och förbättrade villkor för privata investeringar samt en bredare skattebas fram som de viktigaste komponenterna i den globala utvecklingsfinansieringen.

Progressiva skatter i alla länder

För att världens länder själva ska kunna bidra till världens utveckling de kommande 15 åren krävs , enligt konferensen progressiva skatter och effektivare skattesystem. Detta ska underlättas bland annat via experthjälp från länder med god ekonomi och väl etablerade skattesystem till svaga och ekonomiskt mer instabila stater.

Den globala överenskommelsen till trots var de deltagande länderna långt ifrån överens. Världens många utvecklingsländer, som samlas i den så kallade G77-gruppen krävde till exempel att FN:s skattekommitté, som idag har en rådgivande funktion, skulle uppgraderas till ett mellanstatligt organ med rätt att fatta beslut om globala skatteregler. De ville se en harmonisering av skattelagstiftning för att främst se till att företag betalar skatt i producentländer. M

G77-ländernas förslag stoppades av de rikare länderna, som menade att ett FN- organ med beslutanderätt om skattefrågor skulle vara ineffektivt. De hävdade också att det är politiskt omöjligt att skapa konsensus kring globala skatteregler.

Även bland utvecklingsländerna rådde oenighet om skattefrågorna. Många länder vill locka till sig investerare med generösa skatterabatter, vilket skulle försvåras med globala regler. Till slut nåddes en kompromiss som stärker de fattigare ländernas representation i FN:s skattekommitté. Dessutom gjordes ett generellt åtagande för att öka den internationella samordningen på skatteområdet.

Sveriges ambassadör nöjd

Ambassadör Staffan Tillander har lett den svenska delegationens arbete inför och under konferensen. Han beskriver slutresultatet som en framgång och ett bra avstamp inför höstens två andra konferenser, om hållbara utvecklingsmål i New York i september och om miljömål i Paris i december.

– Det viktigaste är att vi har en global agenda som slår fast att vi måste arbeta på ett mer hållbart och rättvist sätt för att säkra möjligheterna till ett gott liv för kommande generationer.

Tillander menar att Sverige fick med sina prioriteringar i dokumentet. Han lyfter särskilt fram skrivningar om jämställdhet och miljö. Han hade gärna sett hårdare och mer tvingande formuleringar, men pekar på flera radikala idéer som faktiskt finns med. Bland annat att alla är överens om att jämställdhet är avgörande för en hållbar utveckling och att skadliga subsidier på fossila bränslen måste fasas ut.

Text: Johan Schmidt