Go to main navigation
Infografik offer för minor.

Antal människor som dödas och skadas av minor i världen har minskat kraftigt sedan 1999 då i genomsnitt 25 personer drabbades varje dag. Mine action monitor betygsätter världens länder för hur de arbetar med att hantera minor. Av Sveriges samarbetsländer gör Afghanistan bäst ifrån sig. Statistikunderlaget för framför allt Sudan är bristfälligt.

Foto: Tobias Rydén, OmVärlden

NYHET

Allt mindre bistånd till arbetet mot minor

Sveriges stöd för minhantering har minskat kraftigt de senaste sex åren. Detta trots att flera av Sveriges samarbetsländer fortfarande är hårt utsatta för kontaminering. "Det är en felprioritering att minska stödet", säger Linda Nordin, generalsekreterare på Svenska FN-förbundet.

År 2008 var regeringens budget för minhantering 124 miljoner kronor. Förra året var det 53,2 miljoner kronor. Det innebär att stödet mer än halverats de senaste sex åren.

I det totala budgetstödet ingår både finansiellt stöd från Utrikesdepartementet och Sida, men den största delen av budgeten utgörs av medel från Sida. Deras stöd har de senaste tre åren legat på i genomsnitt 90 miljoner kronor, men siffran har gradvis minskat. Något som Svenska FN-förbundet, som tidigare i år inledde kampanjen "Minor" till stöd för FN:s minröjningsarbete, ställer sig kritiska till.

– Att undanröja hotet från minor är möjligt. För att kunna skapa de stabila samhällen som är en förutsättning för utveckling och för att uppnå de nya globala utvecklingsmålen är det dessutom nödvändigt. Därför är det en felprioritering att minska stödet till arbetet mot minor. FN:s minröjningsarbete lider dessutom av resursbrist, säger Linda Nordin.

Svårt redovisa vissa insatser

Förra året gick det svenska minbiståndet till projekt i Afghanistan, Irak, Colombia, Sudan och Sydsudan. Utöver det landbaserade biståndet har finansiella medel även getts till regionala projekt i Afrika och globala minprogram som främst varit inriktat på att göra människor medvetna om riskerna med minor.

De senaste åren har arbetet mot minor inte bara kommit att bestå av minröjningsinsatser. Numer integreras ofta minhantering i andra bredare utvecklingsprojekt. Det innebär till exempel att informera om risker med minor i mer allmänna utbildningsprogram och att minoffer omfattas av andra hälso- och rehabiliteringsinsatser.

Att minarbetet alltmer integreras med andra projekt gör att vissa satsningar blir svåra att redovisa, men i sin sammanställning av minbiståndet har Sida inkluderat även andra insatser där minhantering ingått.

– Det är jättebra att minbiståndet integreras i andra insatser, men då är det också bra om det går att urskilja. Vi vet att det exempelvis görs insatser inom hälsovård där det inte ingår att särredovisa och det är ju synd eftersom minarbetet då inte syns rent statistiskt i bredare utvecklingssatsningar, säger Gunnar Klinga, minhandläggare på avdelningen för nedrustning och icke-spridning på UD.

Goda resultat i Afghanistan

Det land som förra året fick mest svenskt minbistånd var Afghanistan som sammanlagt tog emot 25 miljoner kronor. 13,3 miljoner kronor gick i sin tur till minprogram i Irak och 4 miljoner kronor till projekt i Colombia.

Enligt en rapport från Mine Action Monitor har insatserna för minhantering i Afghanistan förra året gett goda resultat, men insatserna i Irak under samma period får dåligt betyg. Detsamma gäller för Sudan och Sydsudan som i rapporten rankas som ett av de fem sämst presterande programmen i världen.

Att problemen med minor kvarstår är något som Svenska FN-förbundet menar långsiktigt påverkar de drabbade länderna på flera plan.

– För att människor ska ha möjlighet att utbilda sig, försörja sig och leva i trygghet krävs att deras närområde är fritt från det hot som minor och andra explosiva lämningar utgör. Förra året beslutade länderna som står bakom avtalet mot personminor att verka för en minfri värld till år 2025. Det är ett mål som är möjligt att nå, men inte om insatserna för minröjning minskar, säger Linda Nordin.

Text: Amanda Saveland