Go to main navigation
Kunduz-traumusjukhus-bombattack.jpg

En medarbetare från Läkare utan gränser undersöker ruinerna av organisationens sjukhus som bombades i helgen. Biståndsministern Isabella Lövin menar att det humanitära system som nu går på knäna behöver mer resurser, mer samordning med civilsamhället och även en förstärkning av den humanitära rätten för att förhindra attacker som denna. 

Foto: Läkare utan gränser

NYHET

Regeringen tar hjälp av biståndsorganisationerna för att stärka det humanitära arbetet

I maj nästa år möts världens länder för första gången och pratar humanitärt bistånd. Inför mötet tar biståndsminister Isabella Lövin hjälp av en rad svenska biståndsorganisationer: ”Vi har inte råd att kasta bort samarbeten som fungerar.”

Självklart var representanterna för de många svenska biståndsorganisationer som arbetar med humanitärt bistånd glada. Där satt de runt det runda bordet, på UD, med biståndsministern, statssekreteraren och ambassadören för de humanitära frågorna och diskuterade hur civilsamhället kan spela en större roll i det humanitära katastrofarbetet.

– Vi tycker att det är viktigt att ha den här dialogen. Vi delar Isabellas syn på de stora humanitära utmaningarna och det finns ingen lösning, utan det handlar om att lägga alla tankar på bordet och finna de bästa lösningarna tillsammans, sa Pia Stavås Meier, programchef för Plan Sverige och koordinatör för nätverket Svenska humanitära aktörer.

114 miljoner i behov av hjälp

Biståndsministern konstaterade att ”det humanitära systemet som det ser ut nu går på knäna. Man har en finansieringsgrad på 50 procent och behoven ökar dramatiskt.” Enligt FN:s samordningsorgan för det humanitära arbetet, OCHA, har antalet människor i världen som är i behov av humanitärt stöd ökat från 80 miljoner till 114 miljoner bara sedan i somras.

– Behoven har de senaste tio åren femfaldigats. Vi måste ändra sättet som vi finansiera de humanitära insatserna på. Alla FN:s medlemsländer måste vara med och finansiera det humanitära systemet. Idag är det fem länder som finansierar två tredjedelar och Sverige är ett av de länderna. Man behöver mycket mer oöronmärkta medel. Det är inte hållbart att man ska vänta på att en kris får medial uppmärksamhet, utan det måste finnas pengar i systemet så att man kan agera snabbt, sa Isabella Lövin. 

Biståndsministern och representanterna för biståndsorganisationerna var överens om att förutom att det behövs mer pengar, bör de pengar som redan finns användas mer effektivt.

Mötesdeltagarna menade att det var dags att koppla samman det humanitära biståndet med det långsiktiga utvecklingsarbetet. De humanitära insatserna måste kunna överbryggas så att flyktingar inte bara får stöd när de är på flykt, utan också får hjälp att återvända hem.

Det talades också om samordning, inte bara mellan humanitära aktörer och aktörer som arbetar mer långsiktigt, utan också mellan FN och mindre civilsamhällesorganisationer. Det senare skulle också vara ett sätt att bättre ta vara på resurserna.

Enligt Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationens rapport World Disaster Report 2105 omsätter de humanitära biståndsaktörerna i år 20 miljarder dollar. Av dessa går bara 3 procent direkt till de drabbade ländernas regeringar och 1,6 procent till lokala civilsamhällesorganisationer i de drabbade länderna.

Satsa mer på lokala aktörer

– Vid katastrofer drar sig givarna ofta ur de mindre samarbetena, de som fungerar på plats, för att istället satsa på större organisationer. Men då drar man också undan mattan för de mindre organisationerna. Det här är en jättecentral fråga att ta upp. Vi måste bli smartare och jobba mer effektivt med de medel vi har. Vi har inte råd att kasta fungerande samarbeten för att börja om i nya kanaler, sa Isabella Lövin.

Ett exempel som lyftes var Sydsudan där lokala civilsamhällesorganisationer, som fått stöd under lång tid, helt plötsligt förlorade det stödet. Anledningen var konflikten och den humanitära kris som följde på de uppblossande striderna i landet. Pengarna går nu till större aktörer som kunnat skala upp sina operationer, samtidigt som ett redan svagt civilsamhälle blir ännu svagare.

Varje år dödas 100 hjälparbetare

Vikten av att stärka respekten för de humanitära principerna och den internationella humanitära rätten togs också upp. Attacken på Läkare utan gränsers sjukhus i Kunduz, i Afghanistan är bara den senaste i raden av allt fler attacker på humanitära hjälparbetare.

Enligt World Disaster Report 2015 dödades förra året tre gånger fler humanitära hjälparbetare än 2002. Förra året dödades 328 hjälparbetare, vilket var en minskning från året innan då 474 dödades. Enligt Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen beror minskningen på att de humanitära aktörerna dragit sig tillbaka från de mest utsatta områden.

Text: Erik Halkjaer