Go to main navigation
Foto--Simon-Stanford-IKON.-Till--Ny-rapport-.jpg

Foto: Simon Stanford/IKON

NYHETER

Svenska kyrkan i ny rapport: Satsa inte på stöd till enbart fattiga och utsatta

Behovsinriktade stödsystem saknar ofta politisk legitimitet, öppnar upp för korruption och är kostsamma visar ny rapport från Svenska Kyrkan. Istället menar de att Sverige borde hjälpa utvecklingsländer att bygga upp generella välfärdssystem.

– Det finns mycket att vinna på att i välfärden ha en tonvikt på stora generella system, säger Mats Wingborg, som på uppdrag av Svenska kyrkan skrivit rapporten Inte bara för svenskar – om generell välfärd som mål i sveriges utvecklingssamarbete.

En del länder i Afrika, Asien och Sydamerika har infört barnbidrag och pensioner. Oftast är dessa bidrag riktade till personer som lever i utsatthet och fattigdom. De kan tyckas bättre och vara mer kostnadseffektivt att ge pengar till dem som har det allra sämst. Men Mats Wingborg poängterar att generella system genererar mycket mer pengar då budgetarna blir större.

– Behovsinriktade bidrag måste ha någon form av prövning och det blir en kostnad för själva prövningen. Dessa bidrag får även mindre legitimitet i samhället, då det oftast går till de mest utsatta människorna.

Medelklassen är den del av befolkningen som betalar en stor del av skatterna. Om de får ta del av socialförsäkringar som en vinst av ett generellt välfärdsystem, då får skatter som ska finansiera välfärdsystemet mer legitimitet.

– Sverige har en stor erfarenhet av generella välfärdssystem och vi har sett att det varit till väldigt stora fördelar, men i den internationella utvecklingsdebatten har Sverige varit dålig på att lyfta fram poängerna med det, säger Mats Wingborg.

Mats Wingborg berättar att biståndshandläggare på Sida och andra svenska biståndsarbetare runt om i världen, som han pratat med, är mycket positivt inställda till att arbeta för att hjälpa utvecklingsländer skapa generell välfärd. Han menar att det finns en klyfta mellan vad många handläggare verkar tycka är viktigt och vad som faktisk görs.

Om det finns en positiv inställning till detta, varför arbetar man inte så?

– Jag tror man länge tänkt att dessa länder är så fattiga att det är orealistiskt att bygga generella system. Men nu visar det sig att faktiskt ganska många länder själva initierat generella system, och av något skäl har denna fråga inte varit så tydlig på biståndsagendan tidigare, säger Mats Wingborg.

Sydafrika har genom skatter finansierat ett barnbidrag som är behovsprövat och går till ungdomar vars föräldrar har låg inkomst. Inte ett helt generellt system men bidraget når för närvarande 11 miljoner barn. Flera studier visar att riskbeteenden och antalet hiv-smittade har minskat sedan barnbidraget infördes.

Varför ska Sverige gå in med biståndspengar och bygga välfärd åt länder om de klarar det själva?

– Via internationella arbetarorganisationen ILO och Världsbankens fonder finns det en finansiering och Sverige sitter med i styrelserna för de fonderna. Där tycker jag det handlar om att driva att detta är något vi ska stödja. Länderna kan få inledande stöd för att skapa en välfärd, men målet är att länderna ska finansiera det själva så småningom. Sedan är det länderna själva som måste bestämma vad de vill.

Finns det några problem med socialförsäkringar som innefattar hela befolkningen?

­– Nej, jag tycker tvärtom. Det förutsätter att hela systemet omfattar mer pengar och är beredd att ta in skatter för det. Om fattigdom långsiktigt ska bekämpas så finns det väldigt stora fördelar med det framför att bara ha behovsinriktade system, de saknar ofta politisk legitimitet och det lätt att det blir korruption, säger Mats Wingborg.

Ulrika Modéer, statssekreterare hos biståndsministern, menar att ett generellt välfärdsystem i utvecklingsländer är något regeringen vill och ska arbeta för.

­– Vi jobbar med att ta fram en mängd nya samarbetsstrategier med våra utvecklingsländer. Det handlar om att vara aktiv i dialogen kring detta i internationella sammanhang. I Brasilien jobbar de med sin Bolsa Familia som är en form av barnbidrag och skulle kunna vara en grund i ett socialt trygghetssystem som är generellt. Då kan man använda det exemplet i en dialog med biståndsländer som Sverige jobbar i, så vi inte bara tittar på våra egna erfarenheter. Utan också ser vilken kompetens som finns i utvecklingsländer, säger Ulrika Modéer.

Text: Felicia Karlsson