Go to main navigation
tanzania.jpg

Plantering i Matipwili (Foto: EcoEnergy)

Tiden rinner ut för Etanol-Jesus

I februari gick tiden ut för det svenska företaget EcoEnergys sockerrörsprojekt i Tanzania. Sida, som lovat företaget en lånegaranti på 120 miljoner kronor säger nu att man drar sig ur om inga privata investerare hittas före 30 april. Samtidigt utreds ägaren Per Carstedt av Ekobrottsmyndigheten.  

Det var för drygt ett år sedan som Sida beviljade EcoEnergy en lånegaranti på 120 miljoner kronor för att hålla företagets verksamhet flytande tills Afrikanska utvecklingsbanken beviljat företaget ett lån. Pengarna togs ur biståndsanslaget med förhoppning om att de skulle betalas tillbaka när man tecknat större lån.

Hittills har Ecoenergy fått 50 miljoner kronor av Sida, som sedan i höstas valt att hålla inne med resterande utbetalningar. Företaget har inte uppnått förväntade resultat.

– Ytterst har man inte lyckats presentera några förväntningar på att få in privat kapital, säger Torbjörn Pettersson, chef för Sidas Afrikaavdelning. Det är det som är "the killing factor".

Enligt överenskommelsen med Sida skulle EcoEnergy i slutet av februari presenterat en privat investerare. Ett problem är att Tanzanias regering inte levererat en utlovad lagstiftning som skulle ge ökat skydd för lokala sockerproducenter mot import, vilket många menar krävs för att projektet överhuvudtaget ska vara genomförbart.

– Vi har nu satt ett sista datum till 30 april, säger Torbjörn Pettersson. Finns det ingen investerare då avbryter vi projektet. Vi kommer då att dra oss ur på ett sätt som gynnar den tanzaniska målgruppen så mycket som möjligt.

Drar Sida sig ur innebär det en statlig svensk förlust på 50 miljoner kronor. Skulle företaget å andra sidan leverera överväger Sida en garanti på 600 miljoner kronor. Det bygger på att Afrikanska utvecklingsbanken stödjer kommersiella banker att gå in med 300 miljoner dollar i verksamheten.

I januari i år inledde Ekobrottsmyndigheten en förundersökning av den affär som 2009 ledde till att det svenska etanolbränsleföretaget Sekab sålde sina två afrikanska dotterbolag till Sekabs tidigare vd, Per Carstedt. Anmälan har gjorts av privatpersoner som ifrågasätter att Sekab först lånade hundratals miljoner kronor av tre Norrlandskommuner, varav en var starkt skuldbelagda Örnsköldsvik, för att satsa på etanolproduktion i utlandet och sedan sälja allt för den symboliska summan av 400 kronor.

Köparen Per Carstedt, som under sin tid på Sekab fått smeknamnet Etanol-Jesus, var den som drev på utlandssatsningarna. När Sekabs ägare fick kalla fötter fick han 2009 gå och tog då alltså med sig verksamheten i Tanzania, och även i Moçambique, för en spottstyver.

Genom sitt företag EcoDevelopment Europe AB fick Per Carstedt tillgång till bland annat den ranch på 20 000 hektar, utanför Bagamoyo där ett annat av hans företag, EcoEnergy tänkt skapa en storskalig sockerrörsproduktion. Marken, som enligt köpekontraktet tillhört den tanzaniska staten, har legat i träda i decennier, men nyttjas sedan 1990-talet av 500 småodlare som på eget bevåg tagit marken i bruk.

När OmVärlden träffade Per Carstedt för ett år sedan sa han att "vi vill vara en motor för utveckling i Bagamoyoområdet." Planen var att bygga en sockerrörsfabrik som skulle skapa 2 000 arbetstillfällen. Fabriken skulle producera socker från 10 000 sockerrörsodlare på ranchområdet. Just idéen att både skapa sysselsättning åt småodlare och samtidigt ge dem en chans att få avsättning för sina produkter var orsaken till att Sida gick in med en lånegaranti.

Gjorde ni ingen kontroll av företaget innan ni gick in med pengarna?

– Vi gör alltid en bedömning av våra projekt och just i detta fall tog vi in en obeorende jurist för att göra en särskild bedömning, säger Torbjörn Pettersson. Det handlade om att titta på om allt var lagligt och rimligt, vilket man gjorde bedömningen att det var.

OmVärlden har utan resultat sökt Per Carstedt för en kommentar.

Text: Erik Halkjaer