Go to main navigation
coal.jpg

Stenkol som brutits i Prodecos gruvor, ägda av schweisiska Glencore, i norra Colombia. Vattenfall har köpt stenkol från Colombia sedan 1999 och holländska Nuon, som Vattenfall förvärvade 2009, längre än så.

Foto: Glencore

nyhet

Vattenfalls stenkol fläckat av mord och massakrer

En stor del av statligt ägda Vattenfalls stenkol kommer från Colombia. Enligt en rapport kommer delar av kolen från gruvor vars ägare betalat paramilitärer för att döda, kidnappa, hota och tvångsförflytta lokalbefolkning, gruvmotståndare och fackligt aktiva.

Enligt rapporten The dark side of coal ska paramilitära grupper i regionen Cesar, i norra Colombia, under perioden 1996-2006 dödat 2 600 människor, genomfört 500 massakrer och medverkat till att 240 personer försvunnit. Dessutom ska de ha tvingat 59 000 människor att lämna sina marker.

– När gruvbolagen Drummond och Prodeco, som ägs av Glencore, kom till Cesar på 1990-talet visste de att de kom till ett krigsdrabbat område med närvaro av gerillagrupperna ELN och Farc. Det var en krigszon som ingen ville investera i. Det var överraskande att utländska företag gjorde det, säger Marianne Moor, en av författarna till rapporten när OmVärlden möter henne i Stockholm.

Vattenfall började köpa colombiansk kol 1999

Amerikanska Drummond etablerade sig i Cesar 1991-1992 och kunde bryta stenkol redan 1995. Samma år köpte schweiziska Glencore det colombianska gruvbolaget Prodeco och dess rättigheter att bryta stenkol i Cesar. Vattenfall i sin tur köpte 1999 det tyska energibolaget HEW, 2000 polska GZE och 2006 danska Nordjyllands-, Fyn- och Amagerverken som alla köpte stenkol från Colombia. Holländska Nuon, som Vattenfall förvärvade 2009 har köpt stenkol i Colombia sedan 1990-talet.

Situationen i Cesar under 1990-talet var mycket instabil. Gerillarörelserna ELN och Farc genomförde kidnappningar och utövade utpressning. Samtidigt hade gruvarbetare börjat organisera sig fackligt och genom den av regeringen lanserade jordreformen fick tidigare jordlösa bönder mark och organiserade sig i kooperativ. Något som gjorde att de lokala eliterna, främst stora markägare och boskapsuppfödare, kände att de höll på att förlora makten i området.

Intervjuat nio paramilitära ledare

Marianne Moor och den politiskt oberoende holländska fredsorganisationen PAX, som ligger bakom rapporten The dark side of coal, har tagit de av vittnesmål från nio tidigare ledare för de paramilitära grupper som var aktiva i Cesar 1996-2006. De har också talat med tre tidigare anställda vid gruvbolagen, tre konsulter som anlitades av bolagen och flera av de människor som drabbades av paramilitärernas övergrepp.

Enligt rapporten kom paramilitärerna för första gången till Cesar 1995, inbjudna av lokala storbönder och boskapsuppfödare. Det handlade om att köpa skydd mot gerillarörelserna och jordlösa bönder, men enligt den paramilitära ledaren Jairo Esquivel Cuadrado, alias El Tigre, var det Drummond och Prodeco som 1998 såg till så att det skapades en särskild paramilitär front i Cesar, Juan Andrés Álvarez-fronten (JAA-fronten). El Tigre var snart ledare för en styrka på flera hundra man.

Såg till att människor försvann

När de paramilitära grupperna 2006 ingick ett fredsavtal med regeringen erkände de flesta av paramilitärerna sina brott inför en domstol, i utbyte mot strafflindring. Vittnesmålen från Cesar talar sitt tydliga språk och bekräftas av invånarna i området.

Paramilitärerna kom ofta om natten, maskerade, uniformerade och tungt beväpnade. De hade namnlistor, släpade folk ur deras hem, dödade dem, tvingade dem att flytta eller såg bara till att människor försvann. De satte upp vägspärrar, stoppade bilar och tvingade ut människor, som sedan aldrig återsågs. På relativt kort tid tog JAA-fronten kontroll över hela området runt i kring Drummond och Prodecos gruvor och den järnväg som transporterade stenkolen.

Betalades av gruvbolagen

– De paramilitära ledarna i Cesar har vittnat under ed om att deras främsta inkomstkälla var betalningar från gruvbolagen, men även från lokala storbönder och boskapsägare. Enligt vittnesmålen tog de till en början emot kontanter, sedan fick de betalt av gruvbolagens konsulter som på order av bolagen lade på en viss procent på sina fakturor och mot slutet fick de en procentandel av vinsterna från stenkolsbrytningen, säger Marianne Moor.

Vittnesmål berättar också om hur gruvbolagens säkerhetsvakter stod i regelbunden kontakt med både militären och paramilitärerna, via telefon och radio. Det handlade om information om fackliga ledare och aktivister, jordlösa bönder som ockuperade jord eller människor som levde på platser som gruvbolagen ville ha kontroll över. Gruvbolagen ska även ha bistått paramilitärerna med bensin, transporter och mat.

Gruvbolag friades i rätten

Drummond ställdes redan 2002 inför rätta i USA, anklagat för att ha beställt mordet på tre fackliga ledare i Cesar, men har friats i flera instanser. Företaget avfärdar PAX rapport och har hotat med att stämma organisationen för förtal. Även Glencore anser att PAX rapport redovisar felaktigheter och falska vittnesmål.

PAX menar att det är mycket svårt att i en amerikansk domstol föra i bevis att ett bolag beställt mord på människor i ett annat land. I rapporten skriver de att ingen domare hittills prövat om Drummond eller Prodeco medverkat till övergrepp på de mänskliga rättigheterna.

Vattenfall känner till rapporten

På Vattenfall i Stockholm känner man väl till rapporten. Företaget har varit i kontakt med rapportförfattarna sedan researcharbetet. Enligt företagets egna uppgifter till OmVärlden, ska man även till representanter för Drummond och Prodeco ha "betonat vikten av erkännande och försoning med offren och uppmanat gruvbolagen att delta i den försoningsprocess som initierats av Colombias regering."

Som en del av de pågående fredssamtalen mellan Colombias regering och vänstergerillan Farc har det talats om att en försoningsprocess även skulle inkludera indirekt inblandning, till exempel i form av finansiering. Det skulle innebära att representanter för både colombianska och utländska bolag, som pekas ut som delaktiga i konflikten, kan kallas till vittnesbåset.

Oklart hur mycket kol de köpt

Exakt hur mycket stenkol som Vattenfall och Nuon köpte från Colombia 1996-2006 kan inte Vattenfall svara på. De vill inte heller svara på exakt varifrån i Colombia stenkolen köpts, men storskalig brytning av stenkol i Colombia sker i princip bara i Cesar och grannregionen La Guaijra, där Drummond och Glencore är de största investerarna.

Under perioden 2005-2009 exporterade Colombia nästan hälften av allt sitt stenkol till Europa, framför allt till Holland, men även mindre andelar till Tyskland, Polen och Danmark. Holland är sedan 2009 det land i världen som köper mest stenkol från Colombia.

Offentliggör inte enskilda leverantörer

– Vattenfall rapporterar varje år vilka länder vi köper kol ifrån, men vi offentliggör inte enskilda leverantörer eftersom det är kommersiellt känslig information. Som en konsekvens av detta tar Vattenfall emot välgrundad kritik och klagomål vad gäller förhållanden vid alla gruvor i dessa länder som exporterar kol till Europa, säger Michelle von Gyllenpalm, chef för samhällskontakter och presschef för Vattenfall Norden.

Förra året importerade Vattenfall totalt 6,8 miljoner ton stenkol till anläggningar som eldar stenkol. 19 procent av kolen kom från Colombia. Året dessförinnan, 2013, utgjorde den colombianska stenkolen 30,9 procent av bolagets inköp. 2012 och 2011 handlade det om 44,5 respektive 24,5 procent. Variationen beror, enligt Michelle von Gyllenplan på att marknaden för stenkol varierar från år till år.

Kan ha eldat med colombiansk stenkol

Vattenfall kan idag bara svara på hur stor andel av stenkol som köpts från Colombia från 2008 och framåt. Innan dess sköttes stenkolsupphandlingen av de enskilda affärsenheterna vilket är anledningen till attdessa uppgifter inte finns dokumenterade centralt inom bolaget. Men enligt Michelle von Gyllenpalm är det allmänt känt att anläggningar i Polen och östra Tyskland främst köper stenkol från Ryssland och Polen, medan anläggningar i västra Europa, som har närmare till hamnar, i högre grad använder kol från Colombia och Sydafrika.

Michelle von Gyllenpalm utesluter inte att det eldades med bland annat colombiansk stenkol i Vattenfalls anläggningar 1999-2006. Att det gjordes i Nuons anläggningar råder det knappast någon tvekan om.

Sent hållbarhetsarbete

I och med Vattenfalls köp av Nuon 2009 uppmärksammade Vattenfall situationen i Colombia i en hållbarhetsredovisning 2010, men situationen i Colombia och i Cesar har varit känd under många år. Rapporter om övergrepp, hot och mord på fackligt aktiva i gruvorna, tvångsförflyttningar av lokalbor och massakrer tillhörde vardagen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet.

– Du får komma ihåg att det här med hållbarhetsarbete i leverantörskedjan är någonting relativt nytt. Vi skrev på UN Global Compact 2008 och sedan 2009 finns en uppförandekod för leverantörer inarbetade i leverantörsavtalen. I slutet av förra året etablerade vi en intern process för uppföljning av bränslena stenkol och biomassa, för att kontinuerligt granska alla leverantörer och kunna flagga till ledningen när så behövs. Ledningen har tidigare inte haft så stor koll på leverantörskedjan, och är numer mycket mer involverad när vi tar fram nya avtal för inköp av stenkol till exempel, säger Michelle von Gyllenpalm.

Förra året deltog Vattenfall i en handelsdelegation till Colombia. Dessförinnan genomfördes en studieresa till stenkolsgruvorna i landet 2007, i samband med att Vattenfall köpte de danska stenkolsanläggningarna och behovet av stenkol ökade.

Övergreppen fortsätter

I oktober i år möttes Michelle von Gyllenpalm och Marianne Moor i Stockholm. Marianne Moor framförde då uppgifter om att både Drummond och Glencore sparkat fackligt engagerade anställda så sent som i år. Uppgifterna var nya för Michelle von Gyllenpalm, som säger till OmVärlden att hon skickat upp ärendet som en "röd flagga" till ledningen.

– Ibland kan vi välja att avbryta ett avtal eller att inte förnya avtal som löper ut. Det här skulle kunna vara ett sådant fall, att man gått över en gräns, säger Michelle von Gyllenpalm.

Danska Dong avbröt samarbete

Nuon har i en rapport kring hur upphandlingen av stenkol kan förbättras skrivit att "när en leverantör inte vill delta i en dialog, samarbeta för förbättringar eller när förbättringarna efter en tid varit otillräckliga, kan de bilaterala relationerna stoppas för en kortare eller längre period."

Det statliga danska energibolaget Dong avbröt alla förbindelser med Drummond redan 2006. Anledningen var att Drummond stod anklagat för att ha beställt mord på fackliga ledare.

Text: Erik Halkjaer