Go to main navigation
Bild på slumområde i Buenos Aires.

Varje dag växer världens städer med 200 000 människor, och befolkningen i städerna beräknas fördubblas fram till år 2050. Den 17-20 oktober deltar ministrar, politiker, företag, forskare, frivilligorganisationer och andra på FN:s tredje bostadskonferens, Habitat III, i Quito.

Foto: Wikimedia

Nyhet

”Kampen för hållbar framtid kommer att vinnas eller förloras i städerna”

Den 17-20 oktober är det dags för en ny FN-konferens – den här gången om stadsutveckling. Där ska ett 25-sidigt dokument, den nya urbana agendan, antas. Hur mycket det kommer att bidra till att vinna kampen för hållbar utveckling är dock osäkert. Det framgår nämligen inte hur alla goda intentioner ska förverkligas.

Rubrikens citat kommer från FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon. Och dramatiska siffror när det gäller den globala, urbana utvecklingen saknas inte. Varje dag växer världens städer med 200 000 människor. Befolkningen i städerna beräknas fördubblas fram till år 2050. Närmare 900 miljoner människor lever i slumområden, vilket för det mesta innebär små, trånga skjul, där besittningsskydd, rent vatten, avlopp och toaletter saknas. Områdena är ofta byggda på branta sluttningar eller nära vattendrag där risken för ras och översvämningar är stor eller vid vägar där buller och avgaser gör miljön ohälsosam.

Men samtidigt skapas ekonomisk tillväxt och möjligheter i städerna. Dynamiska miljöer där kreativiteten flödar växer fram. Landsbygdens innevånare lockas av möjligheterna att skapa en bättre framtid.

– Det krävs bättre lagstiftning för att städerna ska kunna ta itu med sina problem, säger Thomas Melin, som nyligen kommit tillbaka till Sida efter några år på FN:s bostadsorgan, UN Habitat.

– Pengarna finns ofta, men de används inte på rätt sätt. Det görs för lite för att få en urban utveckling som inkluderar alla innevånare. Kollektivtrafik, fotgängare och barn glöms bort.

Svenskt stöd sedan 80-talet

Sidas stöd till urban utveckling omfattar en rad olika områden, med betoning på förbättringar som ska gynna fattiga grupper och på inkluderande och hållbar stadsplanering:

– Stadsplanering i Nairobi, civilsamhällesorganisationer som Schack/Slum Dwellers International, decentralisering i Kenya, räknar Mikael Atterhög på Sida upp.

– Och bättre tillgång till vatten och sanitet i Uganda, stöd till tankesmedjor som Stockholm Environment Institute och miljövänlig energi i Moldavien och Moçambique.

Det svenska biståndet till urban utveckling inleddes i slutet av 1980-talet med stöd till bostadsbyggande och bostadsförbättringar i Centralamerika. Insatserna byggde på att människor, för att få inflytande och hålla kostnaderna nere, själva stod för en del av byggnadsarbetet. Avbetalningarna på bostadslånen gick till roterande fonder och kunde därmed investeras i nya projekt.

Men trots att insatserna ansågs framgångsrika minskade det svenska intresset för bostadsbyggande och urban utveckling. Sidas stöd till de centralamerikanska projekten fasades ut för ett tiotal år sedan.

– Internationellt uppmärksammas de urbana frågorna för närvarande. DFID, Holland, Världsbanken med flera betonar vikten av hållbar stadsutveckling och nya rapporter tar upp möjligheter och risker med urbanisering, säger Thomas Melin.

– Men Sverige har inte riktigt hakat på ännu. 

 
Ett av FN:s hållbara utvecklingsmål handlar om urban utveckling. Enligt det ska städer och bostadsområden vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara. Foto: Pixabay. 

Boende förutsättning för andra mänskliga rättigheter

Vad beror då det förnyade internationella intresset på?

– Allt fler förstår hur viktiga städerna är för en hållbar utveckling; fungerar de påverkar det länderna i stort, påpekar Thomas Melin.

– Arbetar man med stadsfrågorna kommer man också åt många av de mest relevanta frågorna för utsatta människor, instämmer Mikael Atterhög.

Bland de 17 hållbara utvecklingsmål som FN antog förra hösten finns ett, mål 11, om urban utveckling. Det säger att städer och bostadsområden ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.

– Men allt hänger ihop; ska man komma någonstans med de andra målen, till exempel minskad fattigdom, ökad jämställdhet, utbildning och hälsa, måste utvecklingen i städerna gå i rätt riktning, framhåller Thomas Melin.

– Den arabiska våren satte också ljus på den urbana medelklassen. Finns inte arbete, bostäder med mera kan det bli politiskt farligt med många människor som lever under knappa förhållanden på samma ställe.

Motsättning inför FN-konferensen

När åtgärder diskuteras kommer emellertid en motsättning fram; utvecklingsländerna vill helst ha bistånd till byggande av infrastruktur och bostäder medan givarna förordar bidrag till att utveckla ländernas policyramverk och planeringskapacitet.

Den konflikten kommer antagligen att märkas när ministrar, politiker, företag, forskare, frivilligorganisationer och andra samlats till FN:s tredje bostadskonferens, Habitat III, i Quito. Utkastet till slutdokument innehåller många ambitiösa formuleringar om ”städer för alla” och ”rätten till ett adekvat boende”. Den nya urbana agendan sparar inte heller på den på diplomatspråk välkända frasen ”vi åtar oss att…”. Civilsamhälle och gräsrotsorganisationer ska engageras, stadsplanerare sträva efter jämställdhet, decentralisering främjas och så vidare.

Men hur? Vem? Och med vilka pengar?

Debattörer på området, som David Satterthwaite på International Institute for Environment and Development, har argumenterat för att Habitat III kunde ha hoppat över alla storstilade mål. Målsättningarna finns redan i Agenda 2030:s utvecklingsmål. Istället skulle man koncentrerat sig på en konkret plan för genomförandet.

Men så blev det alltså inte.

– Konferensen kommer ändå att ge avtryck, säger Thomas Melin på Sida.

– Men det är inte som att gå ut och handla och sedan laga middag. Resultaten blir mera långsiktiga och indirekta – en följd av nätverkande, överföring av kunskap och ökat fokus på stadsfrågorna.

Från Sverige åker en delegation på över 50 personer, ledd av bostadsminister Peter Eriksson, till Habitat III.



Agneta Gunnarsson