Go to main navigation
Cecilia Malmström talar vis Europeiska kommissionen.

Cecilia Malmström talar vid Europeiska kommissionen. 

Foto: Pressfoto

nyhet

EU:s handelspolitik mest tomma ord

Rättvis handel och hållbar utveckling har fått större utrymme i EU:s nya handelsstrategi som den svenska kommissionären Cecilia Malmström står bakom. Men utvecklingsorganisationer menar att det mest är tomma ord. Handelspolitiken gynnar främst Europa menar de.

– Handelspolitiken måste bli mer ansvarsfull, sa Cecilia Malmström när hon la fram EU:s nya handelsstrategi i höstas.

Strategin med titeln Handel för alla lägger större vikt på rättvis handel, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter.

– Det är ett tydligt brått mot tidigare handelsstrategi. Vi ska ha med de här värdefrågorna på ett mer systematiskt sätt. I varje förhandling som vi öppnar ska det vara kapitel om de här frågorna, säger Cecilia Malmström.

Kommissionen tittar också på andra åtgärder som att skapa ett årligt pris som kan ges till EU-städer som jobbat särskilt med rättvis handel. 

Marc Maes, som arbetar med handel och utvecklingsfrågor inom belgiska Concord, tycker att det låter bra men han tvivlar på att det kommer omsättas i praktiken.

– Vad som har förändrats är språket. Handelspolitiken är kvar, säger han.

Enligt Marc Maes för EU en allt mer offensiv handelspolitik. Även om man pratar om mjuka värden så är och förblir huvudmålet europeisk ekonomisk utveckling och att hitta nya marknader för europeiska bolag.

Andra intresseorganisationer gör liknande bedömning. EU pratar utveckling men gör handel säger de. 

Spelar stor roll för fattiga länder

EU importerar idag mer från utvecklingsländer än vad USA, Kanada, Japan och Kina gör tillsammans. I största möjliga mån försöker EU också styra handeln med avtal, sedan flera år förhandlar man till exempel om handelsavtal med nästan samtliga länder söder om Sahara. Hur den europeiska handelspolitiken utformas har därför stor betydelse för många fattiga länder.

– Vi ska göra det möjligt för de här länderna att handla sig till utveckling, säger Cecilia Malmström.

Samtidigt finns det ett motstånd mot handelsavtalen med utvecklingsländerna. Inte bara inom intresseorganisationer utan också i de fattiga länderna själva, liksom inom EU:s beslutsfattande organ, främst EU-parlamentet som måste godkänna avtalen.

Den tyska miljöpartisten Ska Keller tycker, liksom Marc Maes, att Cecilia Malmströms strategi ser lovande ut vid en första anblick men att den inte håller vad den lovar.   

– Vi vill att handelspolitiken är koherent med den europeiska och globala utvecklingspolitiken. Så är det inte idag, säger Ska Keller.

Hon pekar bland annat på avtalet med Västafrika där hon själv förhandlar för de grönas räkning i EU-parlamentet. Enligt Keller utgör det avtalet snarare ett hinder för utveckling då småskaliga lokala företag inte kommer kunna möta den europeiska konkurrensen samtidigt som länderna får minskade skatteintäkter genom lägre tullar.

Liknande oro har funnits i de västafrikanska länderna vilket har försenat förhandlingarna. Trots att EU nådde en uppgörelse med ländernas samarbetsorganisation ECOWAS för snart två år sedan har inte alla länder skrivit på avtalet. Särskilt den regionala stormakten Nigeria har tvekat då man befarat att det skulle slå mot den inhemska industrin.

Beslut om Västafrika i september

Den svenska moderaten Christofer Fjellner, som leder förhandlingarna i EU-parlamentet, hoppas ändå att de ska kunna klubba igenom avtalet med Västafrika efter sommaren. Han menar att det finns klart stöd från en majoritet i Parlamentet. Han tror också att Nigeria tillslut kommer skriva under då landet i oktober i år annars förlorar sitt tullfria tillträde till EU genom att ett annat tillfälligt avtal då löper ut.

Fjellner medger att det finns en risk att några mindre afrikanska företag kan få svårt att konkurrera med europeiska bolag men han menar att det ändå kommer gynna de fattiga konsumenterna som kan köpa billigare produkter och att det på sikt också gynnar de fattiga länderna i stort.

– Jag är övertygad om att en regelstyrd världshandel är bra för EU men framförallt bra för små fattiga länder, säger han.

 

Andreas Liljeheden