Go to main navigation
carl-gustaf.jpg

Amerikanska soldater skjuter med det svenska granatgeväret Carl Gustaf under Irak-kriget 2009. En av de tydligaste intressekonflikterna identifierade kring PGU är den mellan svensk vapenförsäljning och det faktum att krig och konflikt är en av de främsta orsakerna till fattigdom och flykt.

nyhet

Politiskt ointresse hindrar Sveriges politik för global utveckling

Inte bara bistånd, utan alla andra politikområden, måste bidra till att bekämpa fattigdom i världen. Det var grundtanken när Sverige för 13 år sedan lanserade Politik för global utveckling (PGU), men trots flera försök att väcka initiativet till liv har det varit svårt att leverera några resultat. Inte minst på grund av politiskt ointresse. Det konstaterar Expertgruppen för biståndsanalys i en ny rapport. 

Kritiken mot PGU är inte ny, men i sin nya rapport försöker den statliga kommittén för utvärdering av biståndet, Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) förklara varför den inte fungerar.

– Det är inte precis så att vi drar byxorna av den här politiken och avslöjar någonting häpnadsväckande, säger Lisa Román, en av författarna bakom rapporten Sustaining a development policy: results and responsability for the Swedish policy for global development.

I korthet går PGU ut på att alla politikområden ska bidra till global utveckling. Det gäller svensk miljö- och skattepolitik, såväl som försvarspolitiken och beslut om flyktingmottagande. Tanken när riksdagen antog initiativet 2003 var att angripa målkonflikter mellan de olika politikområdena och öka samstämmigheten i svensk politik för utveckling och fattigdomsbekämpning i andra länder.

Tidigare utredningar, bland annat av Statskontoret, och andra rapporter har sedan dess konstaterat att resultatet varit magert. Den svenska paraplyorganisationen Concord, till exempel, har sedan 2010 publicerat fyra skuggrapporter om hur regeringen genomför PGU.

Intressekonflikter mellan politikområden

I sin senaste rapport i maj i år skriver Concord att den nuvarande regeringen vidtagit flera åtgärder för att stärka upp arbetet med PGU men att om regeringen menar allvar bör den ”identifiera och redovisa öppet hur den hanterar [mål- och intressekonflikter mellan politikområden], för att möjliggöra ansvarsutkrävande.”

Flera av de målkonflikter som identifierades redan för 13 år sedan finns fortfarande kvar. Den kanske tydligaste är den mellan svensk vapenförsäljning och det faktum att krig och konflikt är en av de främsta orsakerna till fattigdom och flykt. Aktuell är också en alltmer restriktiv svensk migrationspolitik, samtidigt som regeringen själv hävdar att migration kan bidra till utveckling eftersom det bland annat skapar tillväxt, ökade inkomster, arbetstillfällen och investeringar i utbildning och hälsa.

Genom åren har det gjorts ett par försök att väcka liv i politiken för global utveckling. Inte minst när en ny regering tillträtt. Den tidigare borgerliga regeringen gjorde en nylansering av PGU 2008 och den nuvarande regering nylanserade den igen förra året. Trots detta kritiserar författarna bakom EBA:s nya rapport alla regeringar oavsett färg för att redovisa alltför otydliga resultat.

– När vi gick igenom regeringens redovisningar av PGU-arbetet är det övergripande intrycket att de är rätt grumliga. Det man säger sig ha gjort på PGU-området saknar oftast en tydlig aktör och tydliga resultat. De handlar mer om processer där man driver olika frågor. Det är rätt vagt, säger Lisa Román.

Av 1 000 resultat i sju olika regeringsrapporter från 2004-2014, som författarna har granskat, saknar två tredjedelar av aktiviteterna information om vilket politikområde som ligger bakom arbetet, vem som är finansiär eller vilka resultat som faktiskt uppnåtts.

Motivation saknas

Lisa Román och hennes medförfattare Måns Fellesson har identifierat flera orsaker till varför PGU-arbetet inte fungerat. Bland annat menar de att det inom de olika departementen saknas motivation och förståelse för PGU. Och detta beror ofta i sin tur både på intressekonflikter mellan olika politikområden och skilda uppfattningar om hur man bäst gynnar utvecklingsmålen. En annan viktig orsak anses vara att det saknas en central styrning för politiken inom regeringskansliet. Dessa orsaker förstärker varandra och minskar engagemanget för PGU.

Författarna rekommenderar regeringen att flytta samordningen av PGU från Utrikesdepartementet till Statsrådsberedningen. De föreslår också att PGU-arbetet tillförs mer resurser för att de olika departementen ska kunna genomföra de handlingsplaner för PGU, som de nu tagit fram. Därutöver krävs det tydligare instruktioner kring hur olika målkonflikter mellan politikområden ska kunna lösas på ett mer utvecklingsfrämjade sätt. Och rapporteringen av PGU måste bli bättre.

Statssekreterare Ulrika Modéer på Utrikesdepartementet anser att den nya regeringen redan adresserat flera av de rekommendationer som EBA, och tidigare även Statskontoret, lyfter fram. Bland annat hanteras PGU inte längre på tjänstemannanivå utan på enhetschefsnivå på de olika departementen, men ansvaret för arbetet ligger fortfarande på UD.

– Det krävs en gemensam kunskap och förståelse för hur man ska hantera den här politiken på regeringskansliet. Det var helt uppenbart att den kunskapen och förståelsen inte var förankrad på alla departement. Man hade tilldelat uppgiften att bevaka de här frågorna till lägre tjänstemän som lite grann, tycker jag, skramlade ihop en rapport till riksdagen, säger Ulrika Modéer.

Bland annat har regeringen genomfört en utbildningsinsats om PGU på såväl tjänstemannanivå som på statssekreterar- och statsrådsnivå. Och alla departement ska nu inkomma med uppdaterade handlingsplaner för hur de ska arbeta med PGU varje år.

Mycket återstår att göra

Lisa Román ser regeringens åtgärder som ett fall framåt, men hon anser fortfarande att det finns mer att göra för att komma tillrätta med de problem som lyfts i EBA:s rapport. Samtidigt ser hon det hela som en process där den retorik som kommit med PGU över tid ändå bidragit till en ökad förståelse för, och förskjutning av samtalet kring, global utveckling och vikten av att alla är med och bidrar till en mer hållbar utveckling.

– Det är krass överlevnadsinstinkt, men också ambition och god vilja. Man gör det man måste göra, men också det man vill göra. Man måste sälja färre vapen för det är inte längre hållbart att låta vapenindustrin styras av arbetsmarknadsskäl och kommersiella intressen. Man ska inte vara med och elda på konflikter. Det är sådana insikter som skapar förändring, säger Lisa Román.

 

Erik Halkjaer