Go to main navigation
Tomt klassrum med skolbänkar och krittavla.

Att rusta upp skolor och att bygga nya skolor i områden där det saknas skolar har visats sig vara en effektiv insats för att öka elevers närvaro. Även ökad lärartäthet, extra stödundervisning och stipendier till de elever som lyckas bäst bidrar till bättre närvaro.

Foto: Flickr/Nikki McLeod

nyhet

Upprustande skolor och stipendier – då kommer barnen till skolan

Nya och upprustade skolbyggnader och ekonomiska bidrag till hushåll om barnen går i skolan, det är de två mest effektiva metoderna för att få fler barn i fattiga länder att gå i skolan.
– Vi hoppas att de nya rönen kommer att förändra biståndet, säger Paul Glewwe, professor i tillämpad ekonomi i Minnesota och en av dem som skrivit rapporten om utbildningsbistånd på uppdrag av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA).

Två vägar för att bryta fattigdom är att få fler barn att gå i skolan och att barnen lär sig mer när de går i skolan. Så länge FN har funnits har det rått stor enighet om detta. Ändå har det varit svårt att förbättra skolorna i många länder. Visserligen går fler barn i världen i skolan och allt fler lär sig läsa och skriva, men bristerna är fortfarande gigantiska. I många utvecklingsländer sker en polarisering av utbildningsnivån, där de fattigaste halkar efter. De fattigaste barnen går i regel bara några få år i skolan, det är vanligt med avhopp och kvaliteten på undervisningen är ofta katastrofal. Orsakerna till att skolorna inte förbättrats mer är många. Villkoren för lärarna är dåliga, vilket ofta resulterar i att de inte ens är närvarande i skolan utan jobbar med något annat. När kvaliteten på skolan är låg tycker många föräldrar att det är bättre att barnen jobbar. På kort sikt kan också familjerna tjäna på att barnen arbetar i jordbruket eller hushållet. 

Mer pengar till hushållet när barn går i skolan

Inom det bistånd som används för utbildning har många metoder testats för att bryta negativa mönster. Resultaten har varit ytterst varierande. I en ny rapport från EBA analyseras 114 forskningsstudier om effektiviteten i utbildningsbiståndet. Två olika mått används för framgångsrika insatser; bistånd som leder till att fler barn går i skolan och bistånd som leder till att skolresultaten förbättras.

Paul Glewwe, professor i tillämpad ekonomi i Minnesota och en av författarna till EBA-rapporten berättar om vilka insatser som visat sig vara särskilt framgångsrika:

– För att öka elevernas närvaro i skolan har framsteg uppnåtts genom villkorade utbildningar (conditional cash transfer), det vill säga att hushållen får ett ekonomiskt stöd förutsatt att barnen går i skolan. En annan effektiv insats är att rusta upp skolor och att bygga nya skolor i områden där det saknas skolor. För att förbättra skolresultaten har det varit effektivt med ökad lärartäthet, extra stödundervisning och stipendier till de elever som lyckas bäst.

Viktigt att biståndspengarna används rätt

Paul Glewwe pekar på ytterligare insatser som ibland men inte alltid har gett goda resultat.

– Det handlar om satsningar på extralärare, cyklar till elever med lång väg till skolan, skolmåltider och avmaskning.

Lika viktigt för det framtida utbildningsbiståndet är att sluta använda metoder som inte fungerar. Enligt Paul Glewwe har mycket biståndspengar gått till projekt som inte har haft någon effekt alls. Framförallt, säger han, handlar det om en överdriven tilltro till att ökad kontroll av lärarnas insatser kommer att förbättra skolresultaten.

– Bättre övervakning av lärares prestationer har inte visat sig ge några positiva effekter. Inte heller att utveckla skolledningen om man inte samtidigt satsar på att öka närvaron av elever i skolan, säger Paul Glewwe.

 

Mats Wingborg