Go to main navigation
Egypten hotet mot demokratin

Egyptens flagga vajar över det lugna Tahrirtorget, men under ytan pågår en kamp med lagböcker som främsta vapen.

Foto: André Larsson

NYHET

Egypten: Det juridiska kriget mot människorättsförsvararna

Under arabiska våren spreds bilderna från protesterna på Tahrirtorget i Kairo över hela världen. Nu har drömmen om en ny framtid utvecklats till en mardröm för människorättsaktivister i landet. 

Tangenterna smattrar i Hebas kontor. Hon är researcher för en icke-statlig organisation och undersöker just nu hur media- och mötesfriheten i landet juridiskt ska kunna försvaras.

Heba är inte hennes riktiga namn. Flera av hennes kollegor på andra organisationer har fängslats för deras arbete och hon är rädd för att det snart ska vara hennes tur.

– Regeringen har alltid arbetat efter denna strategi. När jag hållit i föreläsningar och seminarier kring olika lagar som hotar de mänskliga rättigheterna och de organisationer som arbetar för dem så har jag ofta fått otrevlig besök efteråt. Jag är rädd att jag snart blir arresterad, förklarar Heba.

Sedan revolutionen i Egypten 2011 har flera maktstrider utspelat sig. Val utlystes kort efter att president Mubarak störtats och Det muslimska brödraskapet – ledda av Muhammad Mursi – tog makten under namnet Frihets- och rättvisepartiet.

Militären som stöttade revolutionen var inte nöjda med valresultatet. Generalen Abd al-Fattah al-Sisi beordrade ett militärt övertagande av statsmakten under sommaren 2013. Under 2014 röstades en ny konstitution igenom som stärker militärens, polisens och rättsväsendets makt. Sedan dess har al-Sisi suttit som landets president.

Sedan revolutionen har tusentals människor fängslats för sina åsikter. Foto: Gigi Ibrahim

Hådare grepp om civilsamhället

De nyvunna friheter som infann sig kort efter revolutionen blev kortvariga i skuggan av dessa maktstrider. Redan 2011 gick den nya regeringen till attack mot ett flertal människorätts-organisationer som verkade i landet. 43 personer anställda hos olika organisationer, däribland 19 amerikanska medborgare, åtalas för att ha använt utländsk finansiering för att skapa instabilitet i det egyptiska samhället.

Sedan dess har staten tagit ett allt hårdare grepp om både media och civilsamhället. Tre nya översiktsmyndigheter för landets medier har inrättats vars uppgift är att på olika sätt kontrollera och straffa medier som är alltför kritiska mot regimen.

– Alla journalister och medier måste snart ha en licens från journalistförbundet och staten för att legalt kunna göra sitt jobb. I parlamentet diskuteras till och med om människor som använder Facebook ska behöva skaffa en licens för det också. Kontrollen ska bli total, förklarar Heba.

Sedan revolutionen har tusentals personer fängslats för sina åsikter under både Morsis och al-Sisis presidentskap. Staten har infört ett förbud mot folksamlingar större än 10 personer. Minst 18 människorättsorganisationers kontor har stängts ner varav vissa rent fysiskt spikats igen. 554 personer har belagts med utreseförbud enligt organisationen Daftar Ahwal.

”Mänskliga rättigheter ett hinder”

– Men man ska inte se detta som ett nedslag på hela civilsamhället, bara på ungefär 400 organisationer och institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter. Argumenten från regeringen är att de måste skapa stabilitet och säkerhet i landet efter alla protester och konflikter. I det arbetet anses mänskliga rättigheter som ett hinder. Organisationer som arbetar med rent humanitärt bistånd bryr de sig inte om, menar Heba.

För att ha större juridisk kontroll över icke-statliga organisationer röstade parlamentet i november 2016 igenom ett lagförslag som säger att alla organisationer måste omregistrera sig för att anses lagliga.

I registreringsprocessen ska staten och säkerhetspolisen ta extra hänsyn till ”nationell säkerhet” i sina bedömningar. Som registrerad och därmed legal organisation i Egypten ska man inte få göra offentliga undersökningar eller research i fält utan att på förhand ha fått aktiviteten godkänd av staten. Icke-statliga organisationer ska inte heller få ägna sig åt aktiviteter som anses politiska i sin natur. Definitionen av ”politiska i sin natur” har lämnats öppen för tolkning av staten själva.

Ett uttalat mål av Fatza Aboul Naga, ministern för internationella samarbeten, är att inga icke-statliga organisationer ska kunna få direkt finansiellt stöd från givare i andra länder. Allt stöd ska gå genom staten som ska fördela pengarna till de organisationer de anser i störst behov av dem.

Både regeringen och människorättsorganisationerna använder lagböckerna som sitt främsta vapen. Foto: André Larsson

”Det är ett juridiskt krig”

Lagförslaget skickades den 29 november 2016 vidare till president al-Sisi för ratificerande. Normalt brukar presidenten antingen godkänna eller skicka tillbaka lagförslag till parlamentet inom 30 dagar från att parlamentet har röstat igenom det. Än så länge har al-Sisi inte yttrat sig trots att det gått 5 månader sedan han mottog lagförslaget.

– Nu vet vi inte vad som kommer hända. Det som sker är ett juridiskt krig. För att få med sig opinionen använder man sin kontroll av media. Därför tror många att icke-statliga organisationer har agendor satta av andra länder. Att vi vill det egyptiska samhället ont, suckar Heba och fortsätter.

– Samtidigt får den egyptiska militären runt 1,3 miljarder dollar per år av USA. Men det pratar ingen om. Ett tag hoppades vi på att andra aktörer, till exempel EU, skulle uppmärksamma vad som händer här. Men efter att till exempel Tyskland slöt underrättelseavtalet med Egypten i april insåg vi att vi inte kan förlita oss på någon annan. Detta är vår kamp som vi måste föra själva.

Tysklands avtal med Egypten har kritiserats för att det avtalade informations- och expertutbytet kan komma att användas av den Egyptiska staten för att än mer omfattande försvåra människorättsorganisationers arbete i landet.

Heba packar ihop sina saker på kontoret. Slår ihop den tjocka boken med 2014 års konstitution.

– Människor kanske behöver tid för att förstå vad revolution och verklig förändring innebär. Men i grund och botten handlar det om makt. Folk kan ha makten, det vet vi nu, men då måste de vilja behålla den och göra någonting med den, säger Heba med en glimt av hopp i ögonen.

André Larsson