Go to main navigation
Construction worker in Doha. Byggarbetare i Doha, en av de tio värsta länderna att jobba i.

Svårt läge för byggnadsarbetare i Doha, Qatar. En av världens värsta länder för arbetare.

Foto: Jabiz Raisdana

NYHET

Här är de tio värsta länderna för arbetare

Arbetare och fackligt aktiva utsätts för mord, hot, våld och fängelse i allt fler länder. De farligaste regionerna är Mellanöstern och Nordafrika, enligt en ny rapport från världsfacket ITUC. Men biståndet kan spela en viktig roll och stärka facken.

ITUC är världens största fackliga organisation med sina 175 miljoner medlemmar i 155 olika länder. I deras nya rapport beskrivs flera nedåtgående trender vad gäller utnyttjande av arbetare. Enligt rapporten har antalet länder där arbetstagare dödats på grund av fackligt engagemang ökat från tio till elva. Arbetare utsätts generellt för våld i allt fler länder. ITUC har dokumenterat fall i 59 länder år 2017, jämfört med 52 länder i fjol.

En av de värsta förövarna är Qatar, som enligt ITUC ”fortsätter att chocka resten av världen” genom sin behandling av migrantarbetare, inte minst i samband med förberedelserna inför fotbolls-VM som landet ska stå värd för år 2022.

Amnesty International har tidigare dokumenterat hur migrantarbetare från länder som Bangladesh, Indien och Nepal utsätts för tvångsarbete i renoveringen av fotbollsstadium i Qatar. Det finns omkring 1,7 miljoner migrantarbetare i Qatar, och de utgör över 90 procent av den totala arbetskraften i landet.

Utmaning för biståndet

Kristina Henschen, chef för LO, TCO och Sacos gemensamma biståndsorganisation Union to union, säger att länder som Sverige behöver prioritera stöd till arbetstagare och fackligt aktiva för att möta den hotbild som finns.

– Behoven är enorma samtidigt som många andra givare dragit ner på just fackligt stöd i sitt bistånd, som exempelvis Finland, Danmark och även Nederländerna. Vårt stöd står nivåmässigt och stampar på samma nivå som för tre år sedan, säger hon.

Vid sidan av biståndet är det också viktigt med politiska signaler, tycker Kristina Henschen.

– Till exempel en så liten sak som att alla svenska ambassader, konsulat och biståndsråd borde bjuda in lokala fackliga företrädare och visa intresse och lyssna in i större utsträckning. Jag är just nu i Ukraina och där inkluderade ambassadören i veckan de lokala fackliga representanterna i en tillställning. Det var mycket uppskattat och en viktig signal till omvärlden.

Axel Kronholm