Go to main navigation
mall_temashrinkingspace.jpg

Ran Goldstein och Mahmoud Abu Rahman om det krympande utrymme för människorättsorganisationer.

Foto: Ylva J Bergman

Israel och Palestina: ”Ett helt samhälle under press”

Smustkastning, hot och ekonomiska begränsningar.
Människorättsorganisationer i Israel, Palestina och i Gaza har fått det allt svårare.
– Vi anklagas för att vara förrädare, säger Ran Goldstein, chef för Physicians for Human Rights, Israel.

Sedan Palestina blev accepterat som medlem av den internationella brottsmålsdomstolen i Haag har trycket ökat mot de som kritiserar Israel. Det säger Mahmoud Abu Rahman talesperson för den palestinska människorättsorganisationen Al Mezan Center for Human Rights i Gaza och Ran Goldstein, chef för Physicians for Human Rights i Israel, som i april besökte Sverige för ett riksdagsseminarium om det krympande utrymme för civilsamhället.

Men påtryckningar från alla håll i konflikten är idag en verklighet.

– Hela samhället är under press. Ockupationen är en given anledning, men vi har också två andra aktörer, Fatah på Västbanken och Hamas i Gaza. Splittringen mellan dem påverkar oss. Om vi kritiserar en av dem för att bryta mot de mänskliga rättigheterna så anklagas vi för att vara partiska, säger Mahmoud Abu Rahma, som själv attackerades och knivhöggs i Gaza efter att han publicerat en debattartikel där han kritiserade Hamas för övergrepp.

Han lever i dag på annan ort, vilket OmVärlden tidigare skrivit om.

Ändå är Mahmoud Abu Rahma övertygad om att det enda sättet att skapa en hållbar fred är att mänskliga rättigheterna respekteras av alla parter.

Al Mezan arbetar med att dokumentera, rapportera och sprida information om de övergrepp mot internationell rätt och mänskliga rättigheter som begås av Israel. Organisationen dokumenterar även kränkningar i Palestina, både på Västbanken och i Gaza, av religiösa extrema rörelser och de styrande partierna Hamas eller Fatah.

Enligt Amnesty International har både Hamas och Fatah arresterat kritiker det senaste året. Demonstrationer har stoppats och personer häktats och fängslats utan rättegång, så kallad ”administrative detention”. En metod som även används på den israeliska sidan, men då främst är riktad mot palestinier, vilket OmVärlden skrivit om.

Anklagas för politisk propaganda

50 år efter den israeliska ockupationen av östra Jerusalem, Golanhöjderna,Västbanken och Gazaremsan har läget också förvärrats för de israeliska fredsorganisationerna, som arbetar med mänskliga rättigheter. Ett sätt att misskreditera dessa organisationer är att säga att de använder mänskliga rättigheter i eget syfte. Begreppet kallas ”Lawfare”– ett slags jurdisk krigsföring. De anklagas för att med mänskliga rättigheter driva en politiska agenda, eller för att stå bakom en bojkott av israeliska varor, den så kallade Boycott, Divest and Sanction(BDS) rörelsen, som också förespråkar desinvesteringar och sanktioner. Några av de som pekas för att idka ”lawfare” är organisationer som finansieras via bistånd av Sverige, Norge, FN och EU, för att nämna några. Exempel på dessa organisationer är Rädda Barnen, Diakonia, UNDP med flera.

I februari nekades Human Rights Watch arbetstillstånd i Israel med motiveringen att organisationen varit engagerad i palestinsk propaganda. I mars antogs också ett inreseförbud för de som stödjer en bojkott mot Israel, inom ramen för BDS- rörelsen.

– Det har blivit svårare att få ekonomiskt stöd. Den israeliska regeringen kritiserar utländska regeringar för att stödja människorättsorganisationer. Ett exempel är att banker i Israel nu drar öronen åt sig. Vi fick en stor donation för ett humanitärt stöd till Gaza, vi skulle köpa medicin och mat till barn, men banken vägrade sätta pengarna på vårt konto, eftersom Gaza betraktas som en fiende, säger Ran Goldstein.

Hans organisation, Physcians for Human Rights, arbetar för rätten till hälsa, för både för israeler, palestinier, och flyktingar som befinner sig i landet.

I juni 2016, röstade Knesset igenom den kontroversiella så kallade ”NGO-lagen”, som gör att enskilda organisationer måste redogöra varifrån de får sitt stöd. En del menar att lagen i huvudsak är riktad mot människorättsorganisationer som är kritiska mot Israels agerande på de ockuperade områdena. De som får mer än 50 procent av sin finansiering från utlandet måste nu redogöra för det i alla offentliga publikationer. Men den israeliska regeringen säger att det är ett sätt att stärka demokrati och transparens. USA och EU har uttryckt sin oro för lagen.

– Vi bugar inte längre för utländska stater, sa den israeliske justitieminister Ayelet Shaked när lagen röstade igenom, till Times of Israel.

Medan oppositionspolitikern Isaac Herzog, från Zionist Union-partiet, som ligger till mitten, vänster om regeringen, ser lagen som smygande fascism. Utländskt finansiellt stöd till bosättningar på Västbanken berörs inte av den nya lagen.

Fri media – men få vet vad som händer

Ran Goldstein växte upp i ett sekulärt hem i centrala Israel. Idag är han 41 år men fram till för bara 12 år var han okunnig om vad den israeliska ockupationen innebar för palestinier.

– Du kan leva ett liv här utan att förstå innebörden. Du vet att det är en mur, en konflikt, att vi har fiender, att säkerhet är något väldigt viktigt och att vi vill ha fred. Men du vet inget om de nattliga arresterna av det palestinska folket, att den israeliska armen går in i deras hus. Ingen berättar för vad ockupationen egentligen innebär, säger Ran Goldstein.

I OmVärlden podd säger han orsakerna kan bero på en slags självcensur inom de annars fria israeliska medierna, och att alla drillas i att Israel måste försvara sig från tre års ålder.

Samtidigt växer hopplösheten i Gaza och på Västbanken.

– Jag kan inte säga att palestinier är hjärntvättade på det sättet, men när en hel generation växer upp i fattigdom, utan rättigheter så skadar det folket och gör dem mer mottagliga för radikalisering, säger Mahmoud Abu Rahma, som växte upp på Gaza under den första intifadan (det palestinska upproret 1987). Själv studerade han i Nablus, på Västbanken, vilket idag inte är möjligt eftersom Gaza är avstängt från resten av landet.

– Under intifadan protesterade vi med metoder som betraktas som fredliga på andra platser, vi skrev graffiti, demonstrerade och hängde upp banderoller. Men vi blev beskjutna, fängslade och torterade, säger han och framhåller att trots det svåra läget på de ockuperade områdena så är många palestinier ändå för en fredlig lösning.

I en opinionsundersökning från december 2016 svarade 62 procent av palestinierna att de är för fredligt motstånd.

I mars 2017 varnade FN:s särskilda sändebud om en förvärrad situation för människorättsförsvare på de ockuperade områdena, samt att de israeliska organisationerna nu verkar i en allt mer hotfull atmosfär, där bostättarrörelsen och politiker driver på utvecklingen. 

Riksdagsseminariet där Ran Goldstein och Mahmoud Abu Rahman medverkade arrangerades av Right Livelihood Award .

 

Ylva Bergman