Go to main navigation
gustavogonzales.jpeg

Gustavo Gonzales på ett av de jordbruk som ska ge försörjning åt flyktingar och de samhällen som tagit emot dem i Jordanien.

Foto: UN photo

INTERVJU

Syrien: Fred ska byggas med hopp om framtiden

Hur förbereder man ett folk på flykt för att bygga upp ett söndrat och splittrat land som Syrien, och hur ska man ta hand om flyktingarna i grannländerna?
– Det är inte matportioner flyktingarna vill ha, de vill ha jobb, säkerhet och utbildning för sina barn, en framtid, säger Gustavo Gonzales som är ansvarig på UNDP för att samordna ett nytt angreppssätt för flyktingkriser.

Idag samlas politiker, givare och civilsamhälle i Helsingfors för att lansera en plan för hur världen ska hjälpa 4,8 miljoner syriska flyktingar. 

2013 insåg det internationella samfundet att krisen i Syrien inte bara vara av humanitär karaktär utan att det också krävdes andra insatser. För att komplettera med utvecklinginsatser kallades Gustavo González in, som har mångårig erfarenhet av att arbeta i svåra konfliktmiljöer.

– Det handlar egentligen om sunt förnuft. I decennier har FN agerat på utdragna kriser med bara en arm, den humanitära. Men se dig omkring, vi har stöttat samma 20 länder i åratal. De sex länder som historiskt fått mest stöd har mer än tio år av kriser bakom sig, säger Gustavo Gonzalez, som nu samordnar UNDP:s arbete i regionen kring Syrienkrisen, och vars tankesätt ligger bakom den stora FN-konferens som nu pågår i Finland.

Det var chefen för UNDP, Helen Clark, och António Guterres, FN:s tidigare flyktingkomissionär på UNHCR, som tog initiativet.  Ett mer samlat grepp kring världens kriser var också något Guterres lyfte fram i sitt första tal som generalsekreterare inför FN:s säkerhetsråd. Han sa att ett ”helt nytt angreppssätt är nödvändigt för att förhindra krig och intensifiera kampen mot globala kriser”.

– Det vi gör är att samarbeta med finansiella partners, skapa utveckling, hållbara lösningar för att ta hand om de fem miljoner flyktingar i regionen, säger Gustavo Gonzales, som egentligen är utbildad filosof från Argentina.

Arbete ger en meningsfull vardag som gör livet lättare för syriska flyktingar.

 

De flesta bor inne i samhällen – inte i flyktingläger

I dag samarbetar 200 partners i fem länder för att stärka Turkiet, Libanon, Irak, Jordanien och Egypten i sitt mottagande av flyktingar.

– Syrienkrisen drabbade medelinkomstländer. Syrien är inte Somalia och Turkiet är inte Kongo, och 90 procent av flyktingar i de här länderna bor inte i läger, utan inne i samällen. Vi var tvungna att hitta ett nytt angreppssätt, säger han.

Det innebär bland annat att öppna landets arbetsmarknad också för flyktingar.

En känslig fråga exempelvis i Libanon, som OmVärlden tidigare skrivit om, ett land lika stort som Skåne som tagit emot över två miljoner flyktingar, från exempelvis Syrien och tidigare från Palestina. Det har lett till lönedumpning, spänningar och främlingsfientlighet i ett land som annars gjort sig känd för sin välkomnande inställning.

– Landet har nu 30 procent syrier och det förändrar den sociala identiteten. Det var tufft i början att få med regeringen, som tyckte det blev för hårt tryck på samhällets olika instanser, och en tävling om vatten, bostäder och jobb, säger han.

– Men vi håller på att lyckas, i Turkiet har man antagit en tillfällig lag som tillåter flyktingar att arbeta, och Jordanien kommer att dela ut 200 000 arbetstillstånd inom fem år.

Företag får ekonomiska fördelar

Företag som anställer syrier ska få fördelar, och regeringarna ska få lån med fördelaktiga villkor, där räntor betalas av internationella givare.

Många syrier har tidigare säsongsarbetare i regionen och det finns en positiv inställning till satsningen, menar Gustav Gonzales, som inte tror det kommer skapa en ojämlik arbetsmarknad.

– Syrier får jobba inom vissa områden, som har med kommunal service att göra, som till exempel underhåll, hantering av avfall, områden som blir hårt belastade med många flyktingar.

Jordanien har också skrivit på ett handelsavtal med EU, som ger förmånliga exportvillkor för 52 produktgrupper på den europeiska marknaden. Kravet från EU är att 15 procent av arbetet utförs av syriska arbetare.

Ekonomiska zoner i Jordanien

Jordanien har satt upp särskilda ekonomiska zoner och flera stora europeiska företag har visat intresserade för satsningen, skriver Azhar Unwala, för expertsajten Global Risks Insight (GPI). Han tror också att de ekonomiska zonerna kan locka syriska affärsmän att lämna landet för dessa zoner, vilket kan leda till minskade skatteintäkterna i Damaskus och bidra till ett fredligt slut på konflikten.

Men Jordanien dras också med hög arbetslöshet och zonerna kan skapa ilska och oro i landet. Det finns också en risk för att arbetare utnyttjas.

– I de överenskommelser som vi gör med regeringar har vi satt upp särskilda kriterier för att exempelvis barnarbete inte ska förekomma och detta ska naturligtvis följas upp. Det är en tillfällig lösning, med transparens, säger Gustavo Gonzales.

Ser du inga risker med satsningen?

– Jag ser mest möjligheter, för första gången slutar vi jobba i finansiella stuprör och ser helheten. Syrien kommer att behöva byggas upp. Vi skapar jobb för flyktingarna som blir självförsörjande och inte beroende av hjälp. De vill inte ha en matportion, de vill ha jobb, stabilitet, utbildning för sina barn. De finansiella institutionerna ger länderna förmånliga lån med motkrav att bland annat se över arbetslagar.


Finns inte en risk att folk utnyttjas och fastnar i låglönejobb?

– Det är klart det alltid finns risker när man prövar nya tillvägagångssätt, men vad är alternativet? Att fortsätta arbeta i stuprör, och att varje år be om nya pengar, där vi bara får hälften? Det är inte en hållbar lösning.

Så givarna kommer nu, när de ser möjligheterna?

– Ja, de är mer intresserade, de är pressade från skattebetalarna att finna långsiktiga lösningar. Världsbanken, ILO, och många andra är med.

EU har tidigare kritiserats för att ha ingått överenskommelser med tredje land vad gäller flyktinghantering. Överenskommelserna har skett utan parlamentets fulla insyn, och kritiken handlat om att biståndspengar kan användas för att militärer i Turkiet eller Jordanien ska kunna stoppa flyktingar att komma till EU. Överenskommelserna paras med ekonomiska incentives för mottagländerna.

Hur ser du på kritiken att EU gör upp med länder som Turkiet, som bryter mot de mänskliga rättigheterna?

– Men kan vi inte också lägga i vågskålen den stora solidaritet som Turkiet visat, som tagit emot två miljoner syrier? Som ger dem rätt att arbeta och utbilda sig?

Du intar en pragmatisk hållning?

– Nåja, men vi har bevis för att syrier integreras på arbetsmarknaden i Turkiet.

Så människans ego, att få ett bättre liv för sig själv, är den gemensamma nämnare som du mött i alla konflikter?

– Absolut. Hopp och säkerhet är det som folk värderar mest. Människor vill ha hopp, mat, trygghet. Det tar man sällan in i fredsförhandlingar. Ibland fokuserar vi för mycket på politiska lösningar, vi sätter upp val, skapar vinnare och förlorare innan människor fått några ekonomiska möjligheter.

Men ett bättre liv, med ekonomisk utveckling, leder inte alltid till demokrati och frihet, är det rätt väg att gå?

– Jag säger inte att ekonomiska möjligheter är den enda lösningen, men det är något som vi inte kan exkludera. Vi måste visa på fördelar med fred. Ett tecken på fred är till exempel när folk börjar köpa bilar. Det är inget man tjänar pengar på, men visar att man vill röra sig i landet och har hopp om framtiden, säger Gustavo Gonzales.

Ylva Bergman