Go to main navigation
globala-mal-agenda2030 (1).jpg

Parul Sharma intervjuades av OmVärldens Björn Widmark och Dima El Helweh från Al Kompis.

Agenda 2030

Vad säger branschen om Agenda 2030?

”Leave no one behind” är mottot för de globala målen som 193 länder har skrivit på. Vad är  svårigheterna och fördelarna med Agenda 2030? OmVärlden och Al Kompis har frågat representanter för Agenda 2030 – allt från ministrar till tjänstepersoner.

”Charmen med Agenda 2030 är att de sjutton målen lever på varandra. Det är ett kugghjul.” – Parul Sharma

Parul Sharma är människorättsjurist. På uppdrag för regeringen är hon ordförande för den delegation som ska införa de globala utvecklingsmålen i Sverige. Sedan 2015 jobbar hon aktivt med de globala målen, bland annat har hon ansvaret för Sveriges handlingsplan. När vi träffar henne är hon på gott humör, positiv men också kritisk.

– Målen är viktiga för vår överlevnad, kort och gott. Det handlar om hur vi människor ska lägga om våra beteenden och leva på ett mer hållbart sätt.

Upplever du att vi kan uppnå de här målen?

– Vissa mål upplever jag att vi absolut kan nå till 2030. Men för att nå målen behöver vi få till en omställning. Det kan vara att det behövs ganska många tunga beslut som ska tas.

Vilka kan dessa tunga beslut vara?

– För Sveriges del är mål 12 [att nå en hållbar konsumtion och produktion] Sveriges största utmaning. Vi har till exempel väldigt lite växthusgas själva, för vi har lagt ut nästan all vår produktion utanför Sverige. Gör det Sverige till ett hållbart land? Jag skulle säga nej – vi är fortfarande en bit i det globala pusslet.

Vad har Sverige för ansvar globalt?

– Jag understryker att vi har problem, för att det finns vad vi kallar målkonflikter. Våra pensionsfonder investerar i icke fossilfria projekt ute i världen medan vi i Sverige vill bli fossilfria. Vi investerar i människokränkande branscher, vi har barnarbetare i pensionsfonders investeringar. Sådana utmaningar måste vi hantera.

 

 

”Vi måste agera nu. Det är bara tretton år kvar, vi har inte tid att vänta.” – Isabella Lövin 

Isabella Lövin (MP) är vice statsminister och minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. Hon har sin bakgrund inom journalistiken och har ägnat en stor del av sin politiska och journalistiska karriär åt klimatfrågan.  

– Om vi inte har helhetssynen kommer vi aldrig nå en hållbar värld. Vi har inte råd att fokusera bara på mänskliga rättigheter och ignorera klimatet – vi behöver göra allt, samtidigt!

Det är bara en av fyra som känner till Agenda 2030 – har du något svar på vad ni gör för att öka kunskapen?

– Vi har ett gemensamt ansvar att informera om detta, att få ut Agenda 2030.

– De här sjutton målen berör ju allt! Allt ifrån hållbar konsumtion till att vi ska rädda haven till jämställdhet till fattigdom. Det är en jättestor sak att hela världen skrev på den här agendan. Det är också stort att det inte bara är upp till regeringar att genomföra det här utan att det är upp till oss alla, upp till oss som har möjlighet att påverka och förändra världen.

Hur ser du på utvecklingen av stöd när det kommer till flyktingfrågan?

– Jag har besökt flera flyktingläger där människor har levt i hela sina liv. De är födda där, och kommer aldrig ut. Vi skulle behöva minimera spänningarna mellan lokalbefolkningarna och flyktingarna, och ta flyktingarna till vara och se dem som resurser.

 

”Jag har väldigt stor förståelse för att människor har ångest. Jag väljer att vara optimistisk. Optimism är en stark drivkraft för förändring ” – Johan Kuylenstierna

Johan Kuylenstierna är naturgeograf, och VD för Stockholm Environment Institute, som är ett svenskt forskningsinstitut inom miljövetenskap. I sitt arbete fokuserar han på klimatfrågan, och han har utsetts till en av de mäktigaste i miljösverige.

– ­Det finns en verklig förändring vi börjar se. Teknikutvecklingen har gått fortare än vad vi trodde, och penetrerar över hela världen. Vi ser en helt annan kraft runtom i världen; företag, städer, regioner kliver fram och vill skapa ett bättre samhälle. Jag känner betydligt mer optimism nu än för några år sedan.

Är klimatfrågan en klassfråga?

 – Frågan om köttskatt, flygskatt, högre bensinpriser som är en del av en debatten tenderar ju att slå hårdare på hushåll som har svårt med ekonomi. Kravprodukter tenderar ju att vara dyrare, vilket visar på att något är fel i det ekonomiska systemet.

– Vi måste minimera skillnaderna och hur de slår mot olika människor.

Kan länder i konflikt verkligen koncentrera sig på miljön?

– Svår fråga. Man måste ha förståelse för att det finns mer akuta problem än klimat. Fattiga länder med konflikter har flaggat för att de måste prioritera fattigdomsfrågor och ekonomi innan de kan fokusera på klimatfrågor.

– Jag tror att det finns möjligheter att kombinera ett progressivt klimatarbete med fattigdomsfrågor, där klimatfrågan kanske inte är drivkraften men som är inkluderat i lösningar.

 

 ”Det är inte bara staten som ska göra saker. Ska vi lyckas så ska vi vanliga människor ändra vårt sätt att tänka och handla. ” – Mikael Botnen Diamant

Mikael Botnen Diamant är frilansande föreläsare och debattör inom globala hållbarhetsfrågor och har jobbat i ett flertal år med mänskliga rättigheter. Läs också Mikaels krönika om de globala målen ”Kom igen, Sverige! Dags att steppa upp!” 

Vad har Sverige för ansvar?

– Om vi pratar om Sverige som stat så har vi mycket att jobba med när det kommer till klimatfrågor, biologisk mångfald, och jämlikhet. Många tänker att vi har kommit långt när det kommer till jämställdhet men vi har långt kvar att gå.

Vad är nästa steg?

– Jag tror att engagemang kommer från kunskap. Tyvärr är kunskapen om de globala målen låg runt om i världen.

Är målen realistiska?

–  Målen är realistiska. Milleniemålen lyckades vi på femton år halvera den extrema fattigdomen. Lyckades vi halvera den på femton år så borde vi kunna utrota den de närmsta femton åren!

 

 

 

”Vår produktion och konsumtion har orsakat problem för människor på andra sidan jorden” – Ulrika Modéer

Ulrika Modéer är statsekretare hos Isabella Lövin, och har ansvar för bistånds- och utvecklingspolitik. OmVärldens Ylva Bergman träffar henne hos Al Kompis för en livesändning inför publik.

Vad krävs av världens ledare för att få förändringar?

–  Kunskap. 2015 fattade man om tre modiga beslut: en finansieringsagenda, klimatavtalet och Agenda 2030. Jag tror att det handlar om en kunskap och att inte se förändringar som hot, utan som möjligheter.

Hur ska man se på att vi ger bistånd till länder där ledarna inte bryr sig om demokrati?

–  Vi lever ju i en tid där det hotas, och där krävs det att vi länder samlas och diskuterar hur vi ska göra. Sedan 2012 har 60 länder minskat utrymmet för demokrati och yttrandefrihet. Biståndet behöver ge stöd för att hjälpa civilrättsorganisationer, till människorättsförsvarare, till fria medier och vi behöver också titta på aktörer som kan utmana det ickedemokratiska.

Sverige gick ju ut som motvikt mot Trumps "gag-rule" i somras, där vi sa att vi skulle kompensera där USA drog tillbaka sitt bistånd. Vad har hänt sedan dess?  

–  Vi är bekymrade att över i 20 års tid har vi fått försvara de mänskliga rättigheter som vi ser som självklara. Vi har jobbat med att engagera röster i globala syd, att stödja organisationer, samarbeta med hälsoministrar i Latinamerika och Afrika.

Sedan EU stängde gränserna – hur ser du på flyktingfrågan med anledning av Agenda 2030?

– Jag tycker att EU och Europa måste ta ansvar. Flyktingar och migranter har rättigheter. 

– EU måste kunna hjälpa till både när det kommer till förvaltning och bistånd. Det pågår förhandlingar om omfördelningar. Vi har också ett ansvar gentemot de länder som ligger närmast konfliktländerna.