Go to main navigation
vsahara-fotboll-crop.jpg

"Vi hade trott att Sverige snart skulle erkänna oss. Istället drar man bort den lilla hjälp som vi fått". Känslorna är heta i Västsahara när biståndet ses över.

Foto: David Isaksson

NYHET

Västsahara: Nedskuret bistånd skapar heta känslor

Trots att biståndsministern deklarerat att det svenska stödet till Västsahara ska fortsätta så har Sida halverat livsmedelshjälpen och skjutit upp behandlingar av nya ansökningar till efter sommaren. Beloppen är små, men för Västsaharas flyktingar är betydelsen stor:
– Sveriges agerande är helt oförklarligt! säger chefen för västsahariska Röda Halvmånen till OmVärlden.

Bakom en mur av containrar lastar en grupp män av spannmålssäckar från en lastbil. Från Röda Halvmånens lagerområde nära staden Tindouf i Algeriet går hjälpen ut till de närmare 150 000 västsaharier som sedan 1976 bott i flyktinglägren på andra sidan gränsen från det ockuperade Västsahara.

– Vi svarar för utdelningen av all livsmedelsförsörjning bland flyktingarna, däribland mat till 40 000 skolbarn. Vi svarar också för vattenförsörjningen och där når vi inte upp till 20 liter vatten per person och dag och dag som är den nivå UNHCR satt upp, berättar Buhubeini Yahya som är chef för Röda Halvmånen i Västsahara.

Från humanitärt perspektiv blir situationen allt svårare. Röda Halvmånen ser hur allt fler givare prioriterar andra områden, man har helt enkelt tröttnat på de ”besvärliga” västsaharierna.

– Sverige har länge varit en stor viktig partner. Nyligen hade vi en svensk delegation här. Men sen, utan att vi hört något mer, stoppades det svenska biståndet. Vi hade trott att Sverige snart skulle erkänna oss. Istället drar man bort den lilla hjälp som vi fått. Jag förstår det inte, jag kan inte förklara detta, kan era ledare göra det? fortsätter Buhubeini Yahya.

 

Stödet dras in – och ställs om

De senaste åren har Sverige årligen gett ca nio miljoner kronor som förstärkt livsmedelsförsörjning genom organisationen Praktisk Solidaritet. Detta ska jämföras med de hittills ca 1,8 miljarder kronor som Sida beräknar med att avsätta för humanitärt bistånd under 2017. Det svenska stödet till de västsahariska flyktingarna är alltså mikroskopiskt i förhållande till det totala humanitära biståndet, men symboliskt är det viktigt. Och i den praktiska vardagen är det viktigt för de flyktingar som i 40 år levt i lägren.

Men nu har alltså stödet via Praktiskt Solidaritet dragits in, trots att biståndsministern i ett svar på en interpellation från Lotta Johnson Fornarve (v) utlovade ”att Sveriges stöd till de västsahariska flyktingarna kommer att fortsätta”.

Hur förklarar då Sida det hela? I ett mail den 18 januari 2017 skriver den ansvarige Sida-handläggaren att:

”Beträffande det övergripande stödet till de västsahariska flyktinglägren så har Sida beslutat att initialt inte ge något stöd för 2017 på grund av att kriser med mer akuta humanitära behov har prioriterats. Som ni vet är de globala humanitära behoven gigantiska, med kriget i Syrien och den eskalerade krisen i nordöstra Nigeria som några exempel, och under 2016 var enbart omkring 50 % av de humanitära behoven tillgodosedda. Detta har ställt höga krav på prioriteringar av medel med stort fokus på akut livräddande insatser, vilket innebär att humanitärt stöd till Västsahara inte har prioriteras i Sidas initiala allokering för 2017.”

Senare beslutade Sida dock att ge fem miljoner kronor till UNHCR för insatser i de västsahariska flyktinglägren. Sida har också sagt nej till ansökningar från Afrikagrupperna och bordlagt en ansökan från Oxfam om att stödja mer långsiktigt hållbara försörjningsprojekt (det som på engelska kallas livelihood) bland flyktingarna.

– I vår femårsansökan fick vi alla pengar vi sökt om, utom det som var avsett för Västsahara. Sida hävdade att Västsahara inte passade ihop med vårt övriga arbete, men min uppfattning är att Sida letade efter något som gjorde att de kunde stryka Västsahara-programmet som vi menar är helt i linje med vår verksamhet i övrigt, säger Lotta Comé på Afrikagrupperna.

En kronisk kris kräver andra lösningar

Charlotta Norrby, chef för Sidas avdelning för samarbete med civilsamhället håller inte med om den beskrivningen:

– Vi har inte lagt någon politisk eller geografisk ­tolkning i detta, utan vårt beslut är helt grundat på tekniska aspekter. Vår tolkning är att detta till stor del handlade om verksamhet i Sverige vilket inte är avsikten under den här strategin, så därför sa vi nej, säger Charlotta Norrby.

Susanne Mikhail är enhetschef för humanitärt bistånd på Sida och den som ansvarar för stödet via Praktisk Solidaritet och Oxfam. Hon menar att det inte finns något beslut på att Sida ska minska det humanitära stödet till Västsahara:

– Vi gör en halvårsöversyn i juni för att ”fylla på” med ytterligare stöd och då tittar vi särskilt på bortglömda kriser, däribland Västsahara. Till Oxfam har vi sagt att vi återkommer i juni-juli med ett svar och vad det blir beror på det internationella, humanitära läget. Sammanlagt har vi idag 100 miljoner människor världen över som är beroende av humanitär hjälp, konstaterar hon.

Susanne Mikhail ställer sig också frågande till kritiken från Röda Halvmånen i Västsahara:

– Vi har haft en utfasningsdialog med Praktisk Solidaritet och vi tror inte att mat och kläder för sex till tolv månader åt gången är sättet att arbeta i kroniska katastrofsituationer som pågått i över fyrtio år.

­ Samtidigt poängterar hon att den långdragna flyktingsituation i Västsahara inte ”lämpar sig” för den modell som finns för humanitärt bistånd.

– Konflikten kring Västsahara kräver en politisk lösning, men om inte det går så måste vi hitta en form för ett mer långsiktigt stöd som stärker människors möjlighet till självförsörjning. Vi måste också fråga oss vilka risker som finns för att vi med vårt stöd befäster en humanitär kris, fortsätter hon.

Känslig – och politisk – fråga

Men frågan om indraget bistånd till Västsahara är känslig för den svenska regeringen, inte minst därför att stödet för Västsahara och Polisario traditionellt är starkt inom stora delar av socialdemokratin. En svekdebatt pågår där kritikerna menar att Sverige gett efter för påtryckningar från Marocko. På ett möte med det svenska civilsamhället nyligen deltog både kabinettsekreterare Annika Söder och statssekreteraren för biståndsfrågor Ulrika Modéer. De som var med på mötet beskriver det som positivt. På UD är man mån om att poängtera att regeringen inte utöver någon detaljstyrning och att Sida fattar egna beslut.

Lotta Johnson Fornarve, riksdagsledamoten som fick ministerns försäkran på att biståndet till Västsahara inte skulle röras, tycker ändå att det är oerhört beklagligt att man nu drar ner:

– Flyktingarna är helt beroende av stödet för sin överlevnad och vad Sverige nu gjort innebär en halvering av biståndet. Redan nu finns en stor frustration bland unga i lägren som vill återuppta den väpnande kampen. Därför skulle ett bra och starkt bistånd bidra till minskade spänningar. Av det skälet anser jag att regeringen klart och tydligt borde förklara att biståndet till Västsahara är viktigt och att det inte får röras, fortsätter Lotta Johnson Fornarve.

David Isaksson