Go to main navigation
alliansen-agenda2030.jpg

Ska Sverige fokusera på färre av de globala målen i sitt bistånd och renodla de svenska profilfrågorna?

Foto: Tova Jertfelt

VAL 2018

Alliansen kritisk till FN:s globala hållbarhetsmål

Agenda 2030 och de globala målen är för vaga anser Allianspartierna som vill ge biståndet "tydligare prioriteringar".

– Om man säger att allt är viktigt blir inget riktigt viktigt, säger Moderaternas talesperson.

I OmVärldens partiintervjuer har de borgerliga partierna kritiserat regeringen för att sakna fokus i biståndet och försöka uträtta för mycket på en gång. Moderaternas talesperson Jonas Jacobsson Gjörtler uttryckte det som att den rödgröna regeringen "skjuter för brett".

– Jag ser en fara i att om man säger att allt är viktigt blir inget riktigt viktigt, säger han.

Sveriges bistånd är i dag upplagt för att bidra till att uppnå de globala målen, men här vill Allianspartierna smalna av och få en tydligare svensk nisch.

– Alla de här 17 hållbarhetsmålen är viktiga, men det är inte säkert att alla länder bidrar lika bra till alla. I Sverige är vi duktiga på kvinnors rättigheter, jämställdhetsfrågor och demokrati, där kan Sverige göra skillnad, säger Jonas Jacobsson Gjörtler.

"Kan inte göra allt för alla"

Centerpartiets Kerstin Lundgren är inne på samma spår.

– Det handlar om att ge Agenda 2030 ett tydligt svenskt mervärde. Om vi ska kunna göra riktig skillnad och vara synliga behöver vi vara mer fokuserade. Vi kan inte göra allt för alla. Det kräver ett ökat fokus, säger hon.

Vad är det Sverige gör i dag som man då bör sluta med?

– Det behöver vi enas om mellan partierna. Det är inte bra om vi kastar från det ena året till det andra eftersom det är en kort sträcka fram till 2030, säger hon.

Också Liberalerna tycker att regeringen saknar fokus.

– Om jag fick bestämma skulle jag lägga tyngden på FN:s kärnkonventioner om demokrati och mänskliga rättigheter och inte som i dag de 17 globala mål som FN:s medlemsländer har enats om, säger Fredrik Malm, utrikespolitisk talesperson.

När det gäller demokratifrågan tycker han att de globala målen är för vagt formulerade.

– De globala målen saknar tydliga skrivningar om demokrati och mänskliga rättigheter, eftersom många av FN:s medlemsstater är väldigt ointresserade av dessa frågor. Men demokrati och mänskliga rättigheter är nödvändiga förutsättningar för att långsiktigt bekämpa fattigdom, och där är FN:s kärnkonventioner mycket skarpare. Undantaget är det globala målet nummer 5 om full delaktighet för kvinnor inom alla områden. Det bör Sverige leva upp till och bli världsbäst på, säger han.

Biståndsministern slår tillbaka

Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, vänder sig emot Allianspartiernas syn på Agenda 2030. 

– Om man tror att vi ska lösa världsfattigdomen och få en fredlig värld genom att fokusera på ett av de här 169 delmålen, eller de 17 målen, i taget, då tror man fel. Det säger jag rakt ut, jag motsätter mig helt den synen. Vi måste inte bara ha två tankar i huvudet samtidigt utan hela spektrumet.

Utöver de 17 olika hållbarhetsmålen har vi dessutom bistånd till olika 35 länder. Skulle vi inte, som litet land, ändå kunna åstadkomma mer med en nisch?

– De här 17 utvecklingsmålen hakar i och förstärker varandra. Det är inte så enkelt som att man kan isolera ett mål. Vatten är nödvändigt för livsmedelssäkerhet, hygien, och därmed också kvinnors möjligheter att delta i samhället, och så vidare. När det gäller utvecklingssamarbeten tror jag mer på givarsamordning, att vi är många givare som, med landet i förarsätet, kan bestämma om utvecklingsplaner, säger Isabella Lövin.

– Det är en lite gammaldags och på gränsen till kolonial syn att varje givarland ska ta hand om ett eller två utvecklingsländer och styra upp det. Det innebär dessutom att en enskild givare får väldigt stor makt. Så nej, jag tycker inte vi sprider oss för tunt utan vi har inflytande på många områden. När OECD utvärderar vårt bistånd ligger vi i topp när det gäller effektivt bistånd, fortsätter hon.

Axel Kronholm