Go to main navigation
collage cop24 tid rinner ut vinjettbild dragarbild
världen klimat 
copyright tova jertfelt

Foto: Tova Jertfelt

NYHET

Allt du behöver veta inför klimattoppmötet i Polen

COP24 som inleds på måndag i Polen är det viktigaste klimatmötet sedan Parisavtalet slöts 2015. OmVärlden förklarar varför.

Varför är det viktigt?

En milstolpe i det globala klimatarbetet var toppmötet i Paris (COP21), då man slöt det så kallade Parisavtalet. I dag har det ratificerats av 170 länder. Det man enades om var att den globala temperaturökningen ska hållas under 2 grader – helst 1,5 grader – och vad som krävs för att klara det.

FN:s klimatchef Patricia Espinosa har kallat toppmötet i Katowice nu i december för ”Paris 2.0”, eftersom det till stor del kommer att handla om hur Parisavtalet ska följas upp och genomföras. Länderna har framför sig att ta fram en regelbok som ska gälla alla parter. Hur ska ländernas bidrag och åtgärder följas upp och spåras? Hur ska klimateffekterna av åtgärderna mätas?

Toppmötet i Polen är alltså viktigt för att hålla liv i Parisavtalet. Utan möjlighet att jämföra och följa upp ländernas insatser riskerar trovärdigheten i samarbetet att skadas.

Mötet är också en fortsättning på den så kallade Talanoa-dialogen som inleddes under det förra toppmötet i Fiji, som går ut på att utvärdera och göra en lägesbedömning av ländernas samlade klimatarbete. I den dialogen ska även icke-statliga aktörer som civilsamhälle och näringsliv inkluderas.

Vilka är de svåraste frågorna?

Det sägs att djävulen sitter i detaljerna och under de förberedande förhandlingarna har det ofta varit teknikaliteterna som man haft svårt att enas om. Exakt hur ska länderna redovisa och rapportera in sina utsläpp och utsläppsminskningar?

Johanna Lissinger Peitz är chefsförhandlare för Sverige och också en av EU:s tre chefsförhandlare. Hon berättar att förhandlingarna hittills varit ”stundtals tålamodsprövande och frustrerande”, men att det trots allt funnits en vilja att komma överens.

– Det krävs tålamod, tålamod, tålamod. Det tas sällan några stora steg förrän det är absolut nödvändigt, vilket kan vara frustrerande, säger hon.

Den gamla striden om ansvarsfördelningen mellan rika och fattiga länder är inte helt löst. Olika länder tolkar Parisavtalet olika i den frågan. EU argumenterar för att världen förändrats och att snabbväxande ekonomier som Kina, Brasilien och Indien måste ta ett större ansvar. Samtidigt vill inte medelinkomstländerna låta den rikaste delen av världen komma för lätt undan från de utsläpp man orsakat historiskt.

– De flesta länder vill att det ska vara ett och samma system för alla, men att det ska finnas flexibilitet i tillämpningen utifrån länders förmåga och ansvar. Då är frågan hur man bedömer olika förmågor och ansvar. Sen finns också frågan om vem som ska få stöd för omställningen, hur mycket och av vem, säger Johanna Lissinger Peitz.

Vilka länder stretar emot?

USA är sedan tidigare avogt inställt till Parisavtalet. I juni 2017 sa president Trump att USA skulle dra sig ur klimatavtalet, men under året har ändå den amerikanska delegationen deltagit i förhandlingarna.

I Brasilien vann nyligen Jair Bolsonaro presidentvalet, efter en valkampanj i vilken han var hårt kritisk till Parisavtalet och sa att han ville omförhandla villkoren. Landets nya utrikesminister, Ernesto Araújo, avvisar den vetenskapliga konsensus som finns om klimatförändringarna och talar om frågan som en konspiration av vänstern.

Generellt verkar det dock finnas en bred vilja att i Polen enas om ”regelboken” som ska styra genomförandet av Parisavtalets arbete. Den svåra frågan är som nämnts snarare att det finns olika tolkningar av Parisavalet och ansvarsfördelningen länder emellan.

Så hur ser utsikterna ut?

De svåra frågorna kvarstår, men förhandlingsläget tycks ändå inte vara lika låst och besvärligt som i början av året. Under höstens konsultationer, bland annat i Bangkok och Krakow, verkar parterna någotsånär närmat sig.

– Jag är lätt optimistisk, men det ska inte misstas för att det kommer att bli lätt. Det kommer att vara tuffa förhandlingar i Polen, säger Johanna Lissinger Peitz.

Förhoppningsvis kan IPCC:s senaste rapport, som visade att dagens insatser inte räcker för att nå Parisavtalets mål om max 2 graders uppvärmning, fungera som en blåslampa på delegationerna.

Axel Kronholm

Klimatet 2018: COP24 behöver ta omvälvande beslut