Go to main navigation
valet 2018

Palestinabiståndet, Agenda 2030 och militära insatser är några av partiernas stridsfrågor.

NYHET

Fem stridsfrågor för biståndet i valet

Hur kommer Sveriges bistånd att se ut efter valet? OmVärlden listar fem viktiga biståndspolitiska frågor där partierna är oense.

1. Biståndet till Palestina

I de valintervjuer som OmVärlden gjort framkommer att flera oppositionspartier är kritiska till biståndet till Palestina.

Detta bistånd kritiseras starkast av Liberalernas Fredrik Malm, och beskrivs som "kravlöst" och något som bör göras om i grunden. Liknande kritik har framförts av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Centerpartiets kritik har framför allt rört frågan om transparens.

Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Kenneth G Forslund kritiserar oppositionspartierna "helt klart influerats av propagandan som kommer från de israeliska bosättarna".

– Det gäller även Kristdemokraterna och framför allt Sverigedemokraterna, som verkligen har svalt den högerradikala bosättaragendan, säger han.

Biståndsminister Isabella Lövin, språkrör för Miljöpartiet, försvarar i intervjun med OmVärlden biståndet till Palestina.

Palestinas befolkning är under enormt hårt tryck, under en blockad och ockupation, det är brist på rent dricksvatten och enormt svårt att bedriva ekonomisk verksamhet. De behöver stöd till skolgång och vägar och sådant som människor behöver för att överleva och ha ett hopp om en tvåstatslösning. Så mitt svar är att vi hjälper människorna i Palestina, vi stöttar verkligen inte terroristverksamhet och jag tycker det är bedrövligt att man ska misstänkliggöra stöd på det viset.

Läs mer: "Valet kan få stora konsekvenser för Palestinabiståndet"

2. Agenda 2030

Sveriges bistånd är i dag upplagt för att bidra till att uppnå de globala målen, men här vill Allianspartierna smalna av och få en tydligare svensk nisch. 

– Alla de här 17 hållbarhetsmålen är viktiga, men det är inte säkert att alla länder bidrar lika bra till alla. I Sverige är vi duktiga på kvinnors rättigheter, jämställdhetsfrågor och demokrati, där kan Sverige göra skillnad, säger Moderaternas talesperson Jonas Jacobsson Gjörtler.

Läs mer: Alliansen kritisk till FN:s globala hållbarhetsmål

Regeringen håller dock fast vid att det är de globala målen som ska vägleda svenskt bistånd. Biståndsminister Isabella Lövin säger att Agenda 2030 utgör en helhet.

– De här 17 utvecklingsmålen hakar i och förstärker varandra. Det är inte så enkelt som att man kan isolera ett mål. Vatten är nödvändigt för livsmedelssäkerhet, hygien, och därmed också kvinnors möjligheter att delta i samhället, och så vidare, säger hon i intervjun med OmVärlden. 

3. Mål och mottagare

Bland oppositionspartierna, som alltså inte längre vill se Agenda 2030 och de globala målen som vägledande för biståndet, råder delade meningar om vilka mål som biståndet i stället ska ha.

Liberalerna och Moderaterna betonar vikten av demokratifrämjande, medan Centerpartiet och Kristdemokraterna lägger större vikt vid fattigdomsbekämpning. Sverigedemokraterna vill satsa på humanitär hjälp som ett led i politiken för minskad invandring till Sverige. 

Läs mer: Alliansen oenig om biståndets mål

Partierna skiljer sig också i frågan om vilka länder Sverige bör hjälpa. Exempelvis vill Liberalerna fokusera på samarbetsländer i Mellanöstern, Nordafrika, västra Balkan och det så kallade "Östliga partnerskapet" (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland), snarare än gamla samarbetsländer i Afrika.

Centerpartiet vill också förändra urvalet av länder, men till fördel för de allra fattigaste länderna.

– Vi säger att vi ska fokusera på de fattigaste länderna, det är vitalt. Så vi kan komma att behöva förändra vår närvaro. Det viktiga är att vårt stöd bidrar till att göra länder självständiga och biståndsoberoende och att det leder till en egenmakt i länderna, säger Kerstin Lundgren, biståndspolitisk talesperson för Centerpartiet.

4. Militära insatser

Vid en valvinst vill Moderaterna öppna upp för ett tätare samarbete mellan utvecklingsbistånd och militära insatser. Men allianskollegorna är inte lika entusiastiska.

– Helt klart är militär och bistånd är två olika saker. Storbritannien, till exempel, tyckte att man kunde finansiera Irakkriget med biståndsmedel. Det visar vad som kan hända om man drar ut det militära resonemanget i tangentens riktning, säger Liberalernas utrikespolitiska talesperson Fredrik Malm (L).

Den rödgröna regeringen har länge varit ensamt i sitt motstånd mot utvecklingen inom både EU och OECD.

Läs mer: "Bistånd till militär splittrar allianspartierna"

5. Enprocentsmålet

Alla partier utom Sverigedemokraterna vill att en procent av Sveriges bruttonationalinkomst ska gå till bistånd – det så kallade "enprocentsmålet". Det innebär att biståndsbudgeten växer ihop med ekonomin. 

Moderaterna är dock försiktigare än regeringen och övriga i Alliansen. Enligt deras förslag når man denna nivå först år 2022. 

– För oss är resultatet viktigt och vi har sett exempel på att pengarna inte alltid används på bästa sätt. I början av 2000-talet gjordes utvärderingar där det berättades om problem att göra av med pengarna i slutet på året. Vi ser att om man i en högkonjunktur snabbt ökar biståndsbudgeten så finns en risk att pengarna inte går till rätt saker eller används på ett effektivt sätt, säger Jonas Jacobsson Gjörtler, Moderaternas utrikespolitiska talesperson.

Sverigedemokraterna vill å sin sida införa ett "golv" på minst 0,7 procent av BNI för biståndet. Enligt Julia Kronlid, partiets vice ordförande, är syftet att göra biståndet mer ”flexibelt”.

– Men de senaste biståndsbudgeterna som vi lagt har vi legat över 0,7 procent. Senaste var 0,94 procent. Och eftersom vi inte gör en massa avräkningar för flyktingmottagning så blir ju själva slutresultatet i biståndsbudgeten har ju blivit högre än regeringens, säger hon.

Axel Kronholm

Vad är multilateralt bistånd?