Go to main navigation
beduinby Israel EU

Skolan spelar en central roll för hela byn, den ger både kunskaper och hopp för framtiden, menar byns talesman Dahoud Jahalin.

Foto: Susanne Elsrud

NYHET

Israeliska bosättare vill riva EU-finansierad skola

Nästa vecka kan framtiden avgöras för beduinerna som bor mellan Jerusalem och Döda havet. Då ska Israels högsta domstol ta ställning till en begäran från bosättarna i Kfar Adumim att riva den EU-finansierade skolan i beduinbyn Khan al Ahmar, som redan förstörts flera gånger.

Cirka 7500 beduiner bor öster om Jerusalem i tältliknande skjul utan tillgång till vatten och el. Här har de bott i nära sextio år, sedan de fördrevs från Negevöknen i samband med staten Israels bildande. De lever på traditionell boskapsskötsel och vallar sina hjordar av får och getter på de magra sandiga bergssluttningarna.

Från början var det ingen som brydde sig om beduinernas ankomst – området där de slog sig ner betraktades som värdelöst, näst intill obeboeligt. Men när den stora israeliska bosättningen Maale Adumim byggdes en bit öster om Jerusalem blev marken däremellan mer attraktiv. Beduinernas närvaro blev plötsligt ett hinder för utbyggnad av Maale Adumim och andra bosättningar.

 

Västbanken kan skäras av

Israels plan är att binda samman Maale Adumim med Jerusalem genom ny bebyggelse på den mark där beduinerna bor – om den genomförs kommer förbindelsen mellan norra och södra Västbanken nästan helt att skäras av. Planen har hittills inte förverkligats, främst på grund av världens kritik.

Men de israeliska myndigheterna har länge försökt tvinga bort beduinerna från området. Deras boställen betecknas som illegala, och israeliska säkerhetsstyrkor kommer ofta med rivningsorder och raserar de enkla skjulen med bulldozer.

Skolan i Khan al Ahmar byggdes 2009 med stöd från EU och hjälp av utländska aktivister. Det är en enkel byggnad som består av bildäck sammanfogade med lera, och den har plats för 150 elever. Upprepade rivningsorder har utfärdats men tack vare den israeliske advokaten Shlomo Leckers envisa kamp i Israels högsta domstol står skolan fortfarande kvar. Den senaste rivningsordern, på begäran av bosättarna i Kfar Adumim ska nu prövas i domstolen den 25 april.

Skolan i Khan al Ahmar har blivit en viktig symbol för beduinernas kamp mot tvångsförflyttning, och den kampen har fått stöd från politiker och opinionsbildare både i Europa och USA. Om rivningen genomförs innebär det en avgörande förlust, inte bara för eleverna som kommer från hela området utan för hela beduinsamhället.

De israeliska myndigheterna vill förflytta beduinerna till ett område vid den palestinska staden Abu Dis, nära Jerusalems största soptipp. Beduinerna vägrar eftersom det skulle omöjliggöra deras traditionella försörjning: där finns inga betesmarker för deras djur.

 

Fem gånger har skolan rivits

Kampen om E 1, som är Israels beteckning på området mellan Jerusalem och Maale Adumim, har pågått i snart ett decennium. Israeliska myndigheter har utfärdat mängder med rivningsorder och många byggnader för människor och djur har rivits – och byggts upp igen, utan bygglov. För beduinerna är det näst intill omöjligt att få tillstånd att bygga. Deras tillvaro hotas också av bosättningarnas expansion och de nya bosättarvägarna som begränsar tillgången till betesmark.

Beduinbyn Abu Nawar. Foto: Susanne Elsrud

I södra delen av E 1-området ligger den lilla beduinbyn Abu Nuwar, där 113 familjer, sammanlagt 650 personer, bor i en samling skjul av plåt och presenningar. Vägen dit består av två knappt farbara hjulspår som leder upp till toppen av en liten kulle. På ena sidan ser man de prydliga husraderna i Maale Adumim och på andra sidan ligger bosättningen Qedar.

Mitt i byn ligger en hög hopskrynklade vita plåtskivor och trasiga betongblock. Det är vad som återstår av skolan, som förstördes av israeliska bulldozers i mitten av februari.

–Det är femte gången sedan 2015 som vår skola har rivits. Vi har byggt upp den gång på gång, men den har förstörts efter bara några månader eftersom bygglov saknas, berättar Dahoud Jahalin som är byns talesman.

 

Skolan finansierad av EU

Skolan har byggts med stöd av EU-pengar från bland annat Frankrike och Belgien. Byns solpaneler och vattentankar har också förstörts av de israeliska myndigheterna.

– De gör vad de kan för att driva oss härifrån, men vi tänker inte flytta på oss. Nu tänker vi försöka gå den juridiska vägen och få högsta domstolen att ogiltigförklara rivningsordern så att vi kan bygga upp den på nytt, säger Dahoud Jahalin och förklarar att de än en gång ska söka stöd från givarländerna i EU.

Den lilla skolan, med plats för 60 barn, bestod av två enkla klassrum för klass 1 till 4.Skolan är en av de få skolor som finns kvar i området sedan flera andra har rivits av israeliska myndigheter.

Nu sker undervisningen i byns samlingshus samlingslokal som är ett stort tält av plast. Vid vårt besök pågår lektion i arabiska för 16 andraklassare, hälften av dem är flickor. Alla räcker ivrigt upp händerna och när någon går fram till svarta tavlan och svarar rätt applåderar klasskamraterna.

– Vi gillar att gå i skolan, men det var bättre när vi hade riktiga klassrum, säger åttaårige Moutaz. Hans dröm är att läsa matematik på ett universitet. Mona som sitter framför honom vill läsa engelska på universitet, det är hennes älsklingsämne, säger hon blygt.

Dahoud Jahalin säger att skolan spelar en central roll för hela byn, den ger både kunskaper och hopp för framtiden.

–Vi kommer inte att flytta härifrån frivilligt, för vi kan inte acceptera det alternativ som israelerna erbjuder.

Att tvinga bort beduinerna från E 1-området skulle utgöra ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt, som förbjuder tvångsförflyttning av enskilda eller grupper av invånare på ockuperad mark. 

Lotta Schüllerqvist