Go to main navigation
diplomater-kastas-ut-ivatroj.jpg

Diplomatlivet i Tanzania är långt ifrån mysiga helger med safari och stränder. Nyligen har sex diplomater tvingats ut ur landet med kort varsel.

Foto: ivatroj

nyhet

Minst sex diplomater har sparkats ut ur Tanzania

OmVärlden kan avslöja att Tanzanias regering har tvingat minst sex toppdiplomater att lämna Tanzania de senaste åren. Relationerna mellan Tanzania och många av de största biståndsgivarna är nu mycket ansträngd.

I början av november tvingades EU:s ambassadören Roeland van de Geer lämna Tanzania. EU:s utrikeschef Federica Mogherini svarade med en kraftig diplomatisk markering

”EU och dess medlemsländer ska göra en omfattande översyn av sin politik gentemot Tanzania.” Under tiden ”avbryter EU all politisk dialog med Tanzanias regering”.

Roeland van de Geer hade varit en av de mest kritiska diplomaterna i Dar es Salaam. Precis innan han tvingades lämna Tanzania ska han ha kritiserat Dar es Salaams kommissionär Paul Makonde. I oktober hade kommissionären uppmanat allmänheten att anmäla alla homosexuella och han hade beslutat sätta upp en speciell polisenhet för att jaga homosexuella.

Som svar på utvisningen kallade både Sverige och Danmark upp Tanzanias ambassadör Willibrod Peter Slaa. ”Under det mötet […] framhölls bland annat vår oro för den negativa utvecklingen i landet, samt att det sätt på vilket Tanzanias regering behandlat EU:s ambassadör till landet är oacceptabelt.” skriver UD om mötet i ett mejl till OmVärlden.

Toppchefer förklarades personan non grata – i stid med praxis

OmVärlden kan nu avslöja att Tanzania även avvisat fem FN-diplomater sen Magufuli blev president. Tre diplomater från olika FN-organ förklarades persona non grata (icke önskvärd på latin, en internationell term för en diplomat som inte längre är välkommen i ett land). De två övriga kallades hem efter att Tanzania förklarat att de inte längre var välkomna.

Inget av de FN-organ som drabbats av avvisningar har svarat på OmVärldens frågor.

– Denna procedur är reserverad för diplomater som bryter mot tung nationell lagstiftning (spioneri och andra allvarliga brott) eller som handlar i strid med sitt diplomatiska uppdrag på ett uppseendeväckande sätt, skriver Ove Bring, professor emeritus i folkrätt i ett skriftligt svar till OmVärlden. Han har tidigare varit folkrättsrådgivare på UD.

Det första tecknet på en spricka mellan givarna och President Magufulis regering kom när Tanzania, trots omfattande kritik, genomförde ett omval i Zanzibar. FN och EU, tillsammans med många av de stora biståndsgivarna, hade lagt hundratals miljoner på att främja demokratin i landet och hade bidragit med stöd för transparenta och rättvisa val året innan.

När regeringen svarade med att vägra acceptera valresultatet i Zanzibar protesterade givarna. USA drog in en halv miljard dollar i stöd och givarna gick ut gemensamt för att protestera.

Magufuli besvarade kritiken med att förklara den FN-tjänsteman som ansvarat för FN:s valövervakning på Zanzibar som persona non grata. Inga förklaringar gavs. Men enligt Wienkonventionen, den internationella rätt som reglerar diplomatin, behöver inte länder ange varför en diplomat är önskvärd eller inte.

 

FN-diplomater utvisas med kort varsel

Två månader senare förklarades svenska Anna Collins Falk, som då var chef för UN Women i Tanzania, persona non grata. Hela familjen tvingades blixtsnabbt packa väskor och lämna vänner, hus, bilar och bohag kvar i Dar Es Salaam.

Trots att det har gått två och ett halvt år sen hon tvingades lämna Tanzania vill Anna Collins Falk inte uttala sig för OmVärlden. Det är fortfarande ingen som kan redogöra till orsaken till att hon avvisades. Tanzania har inte givit någon officiell förklaring.

I och med att två personer på kort tid avvisats blev diplomater oroliga. Risken för att bli avvisad var reell och det var inget som diplomater i Dar es Salaam ville utsättas för.

 

Eskorterades till flygplatsen

Nästa utvisning kom i april 2017 när UNDP:s landchef, Awa Dabo, förklarades persona non grata och fördes med säkerhetseskort till flygplatsen. Den här gången blev det en förstasidesnyhet och regeringen gav en officiell förklaring.

Enligt regeringen ska det ha förekommit konflikter mellan ledningen och lokalanställda. ”Dabo’s fortsatta vistelse i Tanzania hade kunnat inverka negativt på UNDP:s arbete med att hjälpa till att utveckla landet.” Sen fortsatte meddelandet med att ”UNDP:s personal ska förstå att deras prioritet är att arbeta tillsammans med regeringen för att uppnå de utvecklingsmål vi satt upp”.

Awa Dabo svarar via epost från UNDP:s huvudkontor i New York, att hon inte får svara på frågor om avvisningen. Enligt media var den egentliga anledningen till avvisningen att FN kritiserat valet i Zanzibar.

Tanzania förklarade sen även chefen under Awa Dabo på UNDP:s kontor i Tanzania som icke önskvärd. Den personen fick lite längre tid på sig och FN valde att själva kalla tillbaka diplomaten.

I oktober 2017 var det Zulmira Mrita Rodrigues tur. Utsänd som landchef för Unesco var hon inte längre välkommen i landet. FN hade inget val. Hon och hennes familj fick omedelbart packa väskorna och lämna Tanzania. Barnen tvingades lämna skolan mitt i terminen. Zulmira Rodrigues meddelar OmVärlden att hon inte vill kommentera hennes utvisning.

De flesta misstänkte att avvisningen troligen hade att göra med den kritik Unesco riktat mot Tanzanias planer på att bygga ett vattenkraftverk i Stieglers Gorge, ett vattenfall som ligger innanför Världsnaturarvsområdet Selous.

 

Kritiserade värdlandets politik

Christer Jönsson, professor emeritus i statsvetenskap vid Lunds universitet som forskat på diplomatiska relationer, skriver i ett svar till OmVärlden att orsaken till en avvisning kan vara att en diplomat kritiserat värdlandets politik. Men att detta sker i icke-demokratiska länder och i länder som saknar yttrandefrihet.

OmVärlden bad UD kommentera utvisningarna och de svarade med ett hårdare diplomatiskt språk än tidigare.

”De fall du nämner sker i en kontext av ett minskande demokratiskt utrymme och en negativ utveckling för de mänskliga rättigheterna i landet. Agerandet från Tanzanias sida ser vi som djupt bekymmersamt. Att diplomater tillåts fullgöra sitt arbete, genom breda kontakter med det tanzaniska samhället, inklusive kontakter med media, opposition och MR-företrädare, är en förutsättning för en välfungerande bilateral relation. EU och dess medlemsländer kommer att genomföra en översyn av sin politik gentemot Tanzania.”

Pengar och stöd dras in – kan bli mer

Bortom de diplomatiska orden finns andra verktyg. Inställda utbetalningar, lån, investeringar eller besök till landet. Världsbanken har meddelat att de stoppar ett lån på 2,7 miljarder kronor till utbildningssektorn. Danmarks utrikesminister har svarat med att dra bort motsvarande 90 miljoner kronor, vilket dock är väldigt lite i sammanhanget.

Sveriges bistånd till Tanzania i år minskar med omkring 250 miljoner kronor jämfört med 2017. Men om minskningen är en del av ”översynen av den svenska politiken” återstår att se.

OmVärlden har sökt Tanzanias ambassad för en kommentar, utan framgång.

Petter Bolme