Go to main navigation
varbudget-collage2.jpg

Övre raden från vänster: Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia, Kristina Henschen, chef för Union to union och ordförande för Concord, Staffan Landin, frilansjournalist och biståndskännare och Martin Ängeby, generalsekreterare för SILC.

Foto: Martin Holmberg, Union to union, Nina Björk, privat

nyhet

Så tycker biståndsbranschen om vårbudgeten 2018

Positivt att ramen ligger fast och framförhållningen i biståndet ökar – men skepsis till fortsatta avräkningar för flyktingmottagande och en hel del frågetecken kring biståndets ökade fokus på privata investeringar. Så tas vårbudgeten emot av några av biståndsbranschens företrädare.

OmVärlden bad några företrädare för biståndsbranschen att kommentera regeringens vårbudget som presenterades i dag.

LÄS MER ”Vårbudget: 1,8 biståndsmiljarder till Världsbanken och näringslivet”

Georg Andrén, generalsekreterare Diakonia

– Satsningar på infrastruktur i utvecklingsländer är viktiga och en del av de globala hållbarhetsmålen. Världsbanken har på senare år lagt alltmer fokus på satsningar där offentliga medel används som garanti för att få till privata investeringar i infrastrukturprojekt.

– Men det finns all anledning att vara försiktig med denna finansieringsmodell som i praktiken innebär att en del av risken förflyttas från den privata sektorn till den offentliga. Så kallade Public Private Partnerships är ett exempel på sådan finansiering som i många fall misslyckats med att skapa positiva utvecklingsresultat för människor som lever i fattigdom.

– Generellt i biståndet så finns det en övertro på att privat kapital ska leverera på biståndets mål. Privat kapital är förstås viktigt, men det finns flera risker att navigera. Givare bör se till att Världsbanken har ett tydligt fokus på det som ger bäst resultat för utveckling, snarare än det som ger bäst avkastning. Det blir viktigt att följa upp och utvärdera utvecklingseffekterna och att säkerställa transparens och insyn i denna typ av projekt.

Staffan Landin, frilansjournalist och biståndskännare

– Positivt: Det här är första gången på många år som biståndet inte ser stora ändringar mitt under pågående budgetår, vilket äntligen ger aktörerna en viss arbetsro. De senaste åren har flyktingmottagandet och regeringens tolkningar av reglerna, inneburit tvära kast och plötsliga nedskärningar. 

– Negativt: Eftersom regeringen skrivit ner årets flyktingprognos med 15 procent sedan budgeten sattes är det förvånande att biståndet inte fick en ökning i vårbudgeten. Minskningen i flyktingmottagandet kunde ha inneburit en halv miljard extra. 

– Eller, förvånande är det inte eftersom regeringen alltid utnyttjar alla möjligheter att öka avräkningarna, men när flyktingkostnaderna tvärtom blir lägre än väntat, ser vi inte samma behov av att räkna rätt. Samma sak hände förra året då regeringen också räknade med för många flyktingar och för höga flyktingkostnader vilket kostade biståndet flera miljarder kronor. 

– Regeringen har i ett års tid utlovat en översyn av avräkningsmodellen, hittills har vi varken sett någon ny modell eller någon öppenhet eller dialog om hur en sådan modell skulle se ut. Det brukar inte båda gott.

Martin Ängeby, generalsekreterare liberala biståndsstiftelsen SILC

– Vi märker tydligt att regeringen satsar mindre på spetsiga verksamheter till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter. Man skjuter förvisso till medel, men de går till dialog med regimnära organisationer och till offentlig förvaltning. Man satsar till exempel på högskoleväsendet i Belarus, som samtidigt sparkar ut oppositionella studenter som svenska MR-organisationer har kontakt med.

– Sida är helt nerkört i sina inre processer, samtidigt som man inte är öppen med vilka insatser man bereder. Mer upphandling och öppenhet skulle skapa högre effektivitet. 

– Mest av allt saknar jag Gunilla Carlsson som är den enda biståndsministern i modern tid som brytt sig om vilka resultat som uppnås. För nuvarande regering räcker det men en herrans massa perspektiv på allting. Fattigdomsperspektiv på rättigheter, rättighetsperspektiv på fattigdom, genusperspektiv på Agenda 2030, Agenda 2030-perspektiv på genus. Ja du fattar, antalet perspektiv som ska analyseras närmar sig det oändliga.

Kristina Henschen, chef för Union to union och ordförande för Concord

– Vi noterar att Sverige står inför nya strategier för samarbetet med multilaterala banker. Privatsektorinvesteringar är omdiskuterade inom utvecklingssamarbetet. Vi har både inom Concord och inom den globala fackliga rörelsen lyft vikten av att dessa mottagare lyder under samma villkor som andra, med tonvikt bland annat på transparens och att de säkerställer efterlevnad av de mänskliga rättigheterna. Vi förutsätter att detta innebär att just dessa aspekter kommer att stärkas.

– Vi noterar också att bemyndiganderamen höjs i vårbudgeten, vilket många aktörer nog är tacksamma för eftersom de sedan höstbudgeten endast kunde erhålla ett- eller tvåårigt stöd på grund av höstbudgetens tekniska problem med bemyndiganderamen.

– Vi hoppas alltid att folkrörelsebiståndet som verkar utifrån Sverige ska få ökat stöd. Men det har inte skett vare sig i höst- eller vårbudgeten, tvärtom ligger detta stöd utan förändringar. Samtidigt har vi inom det fackliga samarbetet fått en budgetsänkning för kommande två år med sammanlagt 20 miljoner kronor. Detta sker samtidigt som behoven är skriande för den fackliga kampen, och detta är något som vi naturligtvis tycker är märkligt.

– Slutligen bör avräkningarna fasas ut. Utsatta grupper ska inte ställas mot varandra, och det skapar oreda i budgeten. Som ett första steg hoppas vi att regeringen i höstbudgeten 2018 kommer presentera en betydligt mer försiktig approach till att göra avräkningar, i enlighet med den senaste internationella överenskommelsen mellan givarna.

Erik Lysén, internationell chef på Svenska kyrkan

– Privata pengar och företag har absolut en viktig roll att spela i arbetet med att nå de globala hållbarhetsmålen. Men erfarenheterna hittills är blandade, och det är viktigt att säkerställa att nya satsningar ger resultat och följer höga krav på social och miljömässig hållbarhet och mänskliga rättigheter, samt principerna för utvecklingseffektivitet.

– När företag verkar i sköra och konfliktdrabbade länder är det helt avgörande att de följer FN:s riktlinjer om företag och mänskliga rättigheter. Det innebär bland annat att de måste göra en så kallad Human Rights Due Diligence (HRDD). När anslagen till IFC nu höjs behöver Sverige också stärka sin kapacitet att följa och säkerställa att de företag som IFC stödjer respekterar mänskliga rättigheter, och att transparensen är tillräcklig för att möjliggöra ett effektivt ansvarsutkrävande.

Fotnot: Begreppet avräkningar betyder att kostnader för flyktingmottagning i Sverige räknas av mot biståndsbudgeten.

Mikael Färnbo