Go to main navigation
Johanna Lissinger Peitz COP möten klimat 2015

Sveriges chefsförhandlare på COP24 i Polen, Johanna Lissinger Peitz.

Foto: enb.iisd.org

nyhet

Sveriges chefsförhandlare om första veckans klimatförhandlingar

Det finns fortfarande gott hopp om att världens länder ska nå en överenskommelse om hur Parisavtalet ska implementeras. Men frågan är om det blir tillräckligt långtgående och robust. OmVärlden har talat med Sveriges chefsförhandlare på COP24 i Polen.

Klimattoppmötet COP24 i polska Katowice har nu pågått en dryg vecka. En vecka återstår nu innan världens ledare förhoppningsvis kommit överens om en gemensamt arbetsprogram för hur Parisavtalet ska genomföras.

OmVärlden ringde upp Sveriges chefsförhandlare Johanna Lissinger Peitz och frågade det gått och vad som nu återstår. 

– Under första veckan jobbade man på en ganska teknisk tjänstemannanivå med att ta fram texter kring arbetsprogrammet. På lördagkvällen stängde man utan någon större dramatik de tekniska arbetsgrupperna och man har lyckats skicka vidare texter till det polska ordförandeskapet. Det känns som om det är relativt bra stämning, vilket är viktigt.

– Texterna är ett steg framåt men de innehåller fortfarande fler alternativ till hur sluttexten kan komma att se ut. Så den här veckan kommer ministerdiskussionerna komma igång.

Frågan som fick mest uppmärksamhet i helgen var att klimatmötet inte kunde enas om att ställa sig bakom den senaste IPCC-rapporten – trots att beställningen av rapporten kom från klimatmötet i Paris år 2015. USA, Saudiarabien, Ryssland och Kuwait motsatte sig formuleringen av klimatmötet ”välkomnar” rapporten.

– Man kunde inte enas om att välkomna rapporten. Från våra sida var det väldigt viktigt att ställa sig bakom vetenskapen som ju är enormt tydlig. Men där lyckades man inte enas.

Vad var motargumentet?

– Motargumentet handlade mycket om att man från ett antal länder rent juridiskt tolkade ett välkomnande som att man stod bakom hela innehållet i rapporten. Och det finns fortfarande länder som inte vill göra det.

Enligt Johanna Lissinger Peitz kommer det tekniska arbetet och den politiska förhandlingarna nu fortsätta parallellt.

– Det kommer att bli en process under veckan som fortfarande hanterar både fortsatt engagemang av tekniska experter, av chefsförhandlare och självklart av ministrarna. Allt det här kommer att ske parallellt. Det är en ganska komplex materia vi har att hantera.

Vilka är de största utmaningarna?

– Svårigheter är precis de som vi trodde innan. Det handlar om differentieringsfrågorna och vilken flexibilitet utvecklingsländerna ska ha, det är frågorna om klimatfinansiering och vi visste redan innan att IPCC-rapporten skulle bli känslig. I korthet skulle jag säga att vi är ungefär där vi trodde att vi skulle vara. Men det återstår mycket arbete.

Vad är dina förhoppningar, kommer vi få en regelbok för Parisavtalet?

– Jag har inte någon kristallkula att se in i. Nu tar förhandlingarna en ny vändning, mycket kan hända än. Men utifrån det jag sett hittills så tycker jag att flertalet länder ändå arbetar mot att hitta enighet kring arbetsprogrammet. Men hur robust det kommer att bli, det är nog lite för tidigt att säga.

Vad är avgörande för att mötet ska bli lyckat?

– Dels frågan om uppföljbarhet och jämförbarhet. Vi måste ha ett system som gör det möjligt att följa upp åtaganden och jämföra ländernas nationella bidrag. Det är därför de här tekniska förhandlingarna kring metoder, rapportering och sätt att mäta är så viktiga.

– Sen handlar det om åtagandena. Världen är ännu inte på rätt väg. Det viktigt att det skickas tydliga signaler att man successivt behöver öka ambitionen. Och då är det viktigt att mötet reflekterar vetenskapen som är tydlig med att det krävs en omställning som i sin hastighet och omfattning saknar motstycke i historien.

Mikael Färnbo