Go to main navigation
medelhavet skräp plast

Blir det semester vid Medelhavet i sommar? Där är koncentrationen av plastskräp högst i världen, visar ny rapport från WWF.

Foto: Tova Jertfelt

nyhet

Vattnet förgiftat: Här avråds invånarna från att bada i Medelhavet

Solsemester vid Medelhavet kan snart vara ett minne blott. Flera rapporter visar på omfattande föroreningar av plast, kemikalier och avloppsvatten. I ett land är läget så allvarligt att invånarna helt avråds från att bada i havet.

ett reportage berättade OmVärlden nyligen om Libanon som håller på att kvävas under tyngden av sina egna sopor. Politisk förlamning och omfattande korruption har lett till att landet helt saknar en plan för att ta hand om sitt avfall. I brist på alternativ har sopberg de senaste åren växt upp som svampar ur jorden längs den libanesiska Medelhavskusten. Giftiga läckor blandat med orenat avloppsvatten rinner rakt ut i havet.

Läs mer: ”Skräpet som kväver Libanon”

Ny forskning visar nu att det inte längre finns någon vattenreserv, varken hav, floder eller grundvatten, som är opåverkad av föroreningarna. De nya mätningarna visar att hela den libanesiska Medelhavskusten är så förorenad att människor avråds från att bada. 

Libanon är därmed det första landet vid Medelhavet där det inte längre är riskfritt att bada någonstans längs hela kusten. Och det i ett land som länge varit känt för sin turism och sina vackra stränder.

– År 2016 gjorde vi tester i olika områden längs kusten och resultaten var riktigt dåliga. År 2017 gjorde vi samma tester och resultaten som kom tillbaka visade på farliga nivåer av föroreningar längs hela kusten. Havet längs den libanesiska kusten är extremt förorenat, säger Michel Afram som är chef för landets forskningsinstitut för lantbruket till den lokala tidningen Daily Star. 

Han avråder nu från att bada någonstans längs hela den libanesiska kusten.

– Vi tänker att vi åker till havet för att bli uppfriskade och lyckliga. I Libanon åker vi till havet bara för att bli täckta av vårt eget avloppsvatten, säger han.

Långt ifrån ensam

Trots de alarmerande uppgifterna har inget av grannländerna öppet reagerat på de libanesiska utsläppen. Detta trots att många länder är beroende av sin turistindustri. En av orsakerna kan vara att Libanon är långt ifrån ensam om sina utsläpp.

En rapport från Världsnaturfonden som släpptes nyligen visade att koncentrationen av plastskräp är högst i världen i Medelhavet. Hela fyra gånger större än de omtalade plastutsläppen i Stilla havet. Libanon, som är ett litet land i sammanhanget, släpper ut sin beskärda del. Men de stora förorenarna är länder som Turkiet och Spanien, följt av Egypten, Italien och Frankrike. Varje år dumpas 150 000-500 000 ton plast i Medelhavet. 

– Att Medelhavet har världens största koncentration av plaster kommer lite som en chock för många. Tidigare har det varit mycket fokus på utsläppen i Asien. Men nu kommer det här så mycket närmare oss, säger Metta Wiese som är sakkunnig i havsförvaltning på Världsnaturfonden. 

Metta Wiese beskriver sig själv som en ”bekymrad optimist” och hoppas att den stora uppmärksamheten kring plastföroreningar ska bidra till ett större engagemang även för andra miljöfrågor.

– Jag vill gärna se optimistiskt och tro att vi kan lösa det här. Plasten är lite som fotboll, den engagerar alla globalt även om man inte är sportintresserad. Den kan få folk som inte är miljöintresserade att få upp ögonen för de här frågorna, säger hon.

Tandlös konvention

I princip alla länder kring Medelhavet har skrivit under den så kallade Barcelonakonventionen som är ett regionalt ramverk som ska förhindra förorening av Medelhavet. Men många i civilsamhället anser att konventionen är tandlös.

– Den är som en dinosaurie. Tanken är att konventionen ska reglera all mänsklig aktivitet runt Medelhavet. Men enligt oss är det en av de mest ineffektiva havskonventionerna som existerar, säger Pilar Marcos som är havsmiljöexpert på Greenpeace i Spanien.

Enligt henne hänvisar länderna ofta till konventionen för att betona att de arbetar med de här frågorna. Men till syvene och sist är det ingen som på riktigt implementerar dess rekommendationer.

– Det största problemet är bristande styrning över det gemensamma havet. Det finns ingen internationell lagstiftning över det gemensamma havsområdet. Det är som problemet med migranter. Ingen bryr sig om vad som händer på internationellt vatten förrän det spolas upp på de egna stränderna, säger hon.

Mikael Färnbo