Go to main navigation
opium i myanmar

Opiumfält fotograferade 2017 i Hopong i regeringskontrollerat område i Shanstaten, östra Myanmar. Bönderna betalar mutor, eller en inofficiell skatt, till de lokala myndigheterna för att få sköta sina odlingar ifred.

Foto: Axel Kronholm

NYHET

Allvarliga fel i FN-rapport om opiumodling i Myanmar

FN:s drogorgan UNODC pekar ut etniska organisationer som opiumodlare. I själva verket ligger flera av odlingarna i områden som kontrolleras av militären.

– Det är ytterst skadligt för arbetet för fred, säger Tom Kramer på Transnational Institute.

I sin senaste rapport, Myanmar Opium Survey 2018, pekar FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå UNODC ut flera etniskt baserade väpnade grupper som ansvariga för de områden där det odlas mest opium.

Vid närmare granskning visar sig dock flera av uppgifterna vara felaktiga, och rapporten har fått hård kritik. Flera av områdena där opiumet är som mest utbrett kontrolleras i själva verket av den burmesiska militären och olika milisgrupper under dess kontroll.

I ett öppet brev till UNODC skriver en av de utpekade organisationerna, Kachin Independence Organization (KIO), att man avvisar rapportens anklagelser och kräver en rättelse. I brevet står det att FN-rapporten skapar en ”förvrängd bild” av verkligheten och att UNODC genom ”ogrundade anklagelser” skadar fredsprocessen.

– UNODC använder felaktig information från regeringen, utan att ha gjort inspektioner på marken. Det skadar den pågående fredsprocessen, säger överste Naw Bu, talesperson för KIO, till OmVärlden.

Väpnad konflikt

Myanmar är världens näst största producent av opium efter Afghanistan. Det är också ett av de fattigaste länderna i Asien, och många bönder är beroende av inkomsterna från opiumet för att överleva.

Opium odlas framför allt i norra och östra Myanmar, där det också pågår väpnade konflikter mellan militären och olika etniskt baserade väpnade grupper som slåss för självstyre. Flera av dessa konflikter har pågått sedan 1960-talet och UNODC konstaterar mycket riktigt i rapporten att det finns ”ett tydligt samband” mellan konflikt och opiumproduktion.

UNODC, vars globala arbete Sverige stödjer, har tagit fram rapporten i samarbete med Myanmars "Central Committee for Drug Abuse Control". Kartläggningen av opiumodlingarna, som görs med hjälp av högupplösta satellitbilder, är det ingen som ifrågasatt: UNODC har lång erfarenhet av liknande undersökningar. 

Den brännande frågan är vem som kontrollerar områdena där dessa odlingar finns, och på den punkten är FN-rapporten partisk till militärens fördel.

Mörkar militärens roll

Den största etniskt baserade väpnade grupp som pekas ut av UNODC är KIO:s väpnade gren, Kachin Independence Army (KIA). I rapporten står det att områdena i Kachinstaten där det odlas mest opium står "under kontroll eller inflytande" av KIA.

Men av de två områden i Kachinstaten där mest opium odlas är ett, på gränsen till Kina, kontrollerat av så kallade Border Guard Forces – milisgrupper som är underställda Myanmars armé. Detta framgår av UNODC egna kartor.

Odlingarna i det andra området återfinns i närheten av Tanai, där KIA:s kontroll minskat drastiskt de senaste åren efter intensiva strider med militären.

– De flesta av KIA:s posteringar i Tanai har fallit till militären, som i dag kontrollerar större delen av området och även hindrar FN och civilsamhällesorganisationer att få tillträde, säger Khon Ja, koordinator för Kachin Peace Network, en organisation som arbetar för rättvisa och fred i Kachinstaten.

Enligt organisationen Transnational Institute, som producerat flera rapporter om narkotika i Myanmar, ligger det huvudsakliga odlingsområdet runt Tanai i Hukawng-dalen, som kontrolleras av regeringen.

Faktum är att KIO under flera års tid bedrivit en strikt anti-drogkampanj där man förstört odlingar och gripit droganvändare. KIO stöttar även medborgargardet Pat Jasan som skövlat opiumfält, angripit opiumbönder och misshandlat drogmissbrukare. Enligt Pat Jasans egen statistik har organisationen förstört tusentals hektar opiumodlingar. 

I de fall där rapporten pekar ut Border Guard Forces som ansvariga framgår det inte att dessa milisgrupper står under direkt kontroll av Myanmars militär.

UNODC försvarar sin metod

Rapporten från UNODC är framtagen i samarbete med flera ministerier i Myanmars regering, däribland inrikesministeriet som är underställt samma militära styrkor som alltså också kontrollerar de milisgrupper som ansvarar för stora områden av opiumodlingar.

Till OmVärlden säger UNODC:s landchef i Myanmar, Troels Vester, att regeringen inte är deras enda källa för information.

– Vi är trygga med att vår rapport är korrekt, den följer internationella riktlinjer för korrekt metod och vi använder flera olika källor såsom satellitbilder, regeringen, civilsamhället, lokal media, uttalanden från de väpnade grupperna själva och rapporter från andra länder i regionen.

Möjligheten för UNODC att samla in data från marken har dock begränsats av den pågående konflikten. De team som i fjol skickades ut för att genomföra så kallad "ground truthing", där man jämför satellitbilder med situationen på marken, besökte aldrig Kachinstaten.

Riskerar skada fredsprocessen

Khon Ja på Kachin Peace Network säger att det är uppenbart att militären påverkat rapporten och försett UNODC med felaktiga data.

– Genom att dra slutsatser utifrån ensidig information från inrikesministeriet stöttar UNODC militären. Det är en katastrof, säger hon.

Också i burmesisk press har detta uppmärksammats. Journalisten Lawi Weng som länge bevakat opiumfrågan skriver att ”det är tydligt att Myanmars myndigheter haft ett stort inflytande på UNODC:s rapport”, samt att ”rapporten mer liknar något som regeringen skrivit snarare än UNODC”.

Tom Kramer, researcher på Transnational Institute, säger att rapporten får det att se ut som att det bara är etniska oppositionsgrupper som ligger bakom opiumproduktionen.

– Att komma med felaktig och partisk information i en konfliktmiljö som denna är ytterst skadligt för arbetet för fred, försoning och för att nå en lösning på narkotikafrågan i Myanmar, säger han.

Axel Kronholm