Go to main navigation
EU_Valet framtid.jpg

OmVärlden har kartlagt de stora framtidsfrågorna för EU:s bistånd – och hur de svenska toppkandidaterna ställer sig i valet 2019.

Foto: 22blocks; foton till kollage: ©CreativeCommons; ©Wiki Commons; ©Dreamstime

GRANSKNING

Det här står på spel för EU:s framtida bistånd

Ska EU:s bistånd gå till fattigdomsbekämpning eller åtgärder för att minska migration? Vilken plats ska sexualrådgivning ha i kampen för jämställdhet? Och är biståndspengar till företag rätt väg att gå? Inför EU-valet den 26 maj listar Omvärlden de stora biståndsfrågorna inom EU de kommande åren.

Medan den innevarande mandatperioden för EU-parlamentet bjöd på nya globala utvecklingsmål och en ny biståndspolicy för unionen, kommer EU:s bistånd under de kommande åren i mångt och mycket att handla om att genomföra den politik som redan ligger på plats. Mandatperioden kommer vara avgörande för att nå målen i Agenda 2030.

Två stora förhandlingsfrågor ligger dock på EU:s biståndspolitiska bord nästa mandatperiod: utformningen av EU:s nästa långtidsbudget samt utformningen av EU:s framtida samarbete med Afrika efter att det nuvarande Cotonou-avtalet löper ut 2020. 

Långtidsbudgeten – migration och säkerhet före fattigdomsbekämpning?

Som Omvärlden tidigare rapporterat om är förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget redan igång. Budgeten, som sträcker sig över sju år, kommer vara avgörande för hur EU ska jobba för att nå de globala hållbara utvecklingsmålen.

Förhandlingarna utgår från det förslag som EU-kommissionen lade fram i maj 2018, som är starkt präglat av de senaste årens migrationsströmmar och osäkerhet i omvärlden – en stor andel av biståndet föreslås gå till att hantera migration och att säkra EU:s yttre gränser. Biståndsbranschen är starkt kritisk till hur EU:s fokus inom biståndet har flyttats från fattigdomsbekämpning till att skydda EU:s egna intressen.

I förhandlingen om långtidsbudget har EU-parlamentet möjlighet att säga sitt om innehållet. (Vad gäller budgetramarna – alltså hur mycket pengar som ska gå till varje politikområde – är det dock stats- och regeringscheferna som bestämmer). EU-parlamentet vill i förhållande till EU-kommissionens förslag begränsa hur mycket pengar som ska få användas till att på olika sätt hålla nere eller stoppa migration till Europa och vill istället se större satsningar på bland annat klimatomställning och mänskliga rättigheter.

EU-länderna håller just nu på att förhandla med varandra om hur deras förslag ska se ut. När de är färdiga – vilket ser ut att bli först till hösten –  inleds förhandlingarna med det nya EU-parlamentet om en slutgiltig text. Var de förhandlingarna landar kommer att vara helt avgörande för hur EU:s bistånd kommer att se ut de kommande sju åren – och i grunden vad som ska vara det övergripande målet med EU:s bistånd.

Fördjupat samarbete med Afrika – men hur?

I september 2018 inledde EU förhandlingarna med Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länderna) om ett nytt partnerskapsavtal som ska ta vid när det nuvarande Cotonouavtalet löper ut år 2020. Avtalet omfattar EU:s samarbeten med 79 länder och är det mest omfattande EU har med utvecklingsländer. Målet är att utrota fattigdom och att integrera dessa länder i världsekonomin.

När EU nu har börjat förhandla med AVS-länderna om ett nytt avtal är det med ambitionen att banta ner det gemensamma samarbetet ordentligt och istället ha tre kompletterande skräddarsydda partnerskap; ett med varje region – där partnerskapet med Afrika är det som verkligen intresserar EU.

Afrika har kommit att bli en huvudfokus i EU:s utrikespolitik. I en rad olika satsningar har EU de senaste åren fördjupat sitt samarbete med Afrika inom migration, säkerhet, ekonomisk integration och investeringar. Vilket fokus de framtida relationerna med Afrika kommer att ha är något som kommer bli en viktig fråga de kommande åren. Från EU:s sida är det medlemsländernas regeringar som håller i förhandlingarna, just här har EU-parlamentet begränsad möjlighet att påverka. Men de EU-parlamentariker som engagerar sig i rätt utskott har ändå en möjlighet att påverka inriktningen. 

Privata sektorn – biståndets framtida frälsare?

Hur det framtida biståndet ska finansieras är en nyckelfråga för kommande år. Under den förra mandatperioden inledde EU en storsatsning på den privata sektorn som en viktig biståndsfinansiär, den externa investeringsplanen. Genom så kallad ”blending”, det vill säga att man blandar bistånd med lån och lånegarantier, ska företag – både från och utanför Europa – lockas att investera i framför allt Afrika.

Läs mer om den externa investeringsplanen här.

Under de kommande åren kommer EU att satsa än mer på det här samarbetet med privata sektorn. I EU-kommissionens förslag på nästa långtidsbudget ska satsningen utökas rejält och utvidgas till att innefatta insatser även i övriga regioner där EU bedriver utvecklingssamarbete.

Hur det här ska genomföras är något som lär bli en viktig fråga framöver. För exempelvis den svenska regeringen är det viktigt att satsningen ska öppna upp för investeringar där de annars inte skulle ha gjorts – biståndspengar ska inte användas för satsningar där privata sektorn ändå skulle gå in. Sverige driver också på för att satsningarna måste utformas så de inte slår ut lokala banker eller lokala marknader. Det här är inte en ambition som självklart delas av andra EU-länder. Flera länder, med Frankrike i spetsen, vill gärna se att europeiska företag ges prioritet i satsningen.

Stöd för jämställdhet – i teorin…

Jämställdhet som biståndsmål är en fråga som framför allt drivs av Sverige. Svenska regeringen anser att jämställdhetsperspektivet måste genomsyra hela EU:s utrikespolitik. Det här är ingen konfliktfråga i EU, få andra länder motsätter sig. Men iden får mer stöd i teorin än i praktiken. Det nuvarande EU-parlamentet röstade till exempel för en ordentlig ökning av hur stor del av biståndet i EU:s nästa långtidsbudget som ska vara främja jämställdhet. Men samtidigt öronmärktes inga pengar för insatserna.

…och totalstopp för sexuell och reproduktiv hälsa

En känslig fråga som hänger ihop med jämställdhet är dessutom vilken plats sexuell och reproduktiv hälsa ska ha i biståndet. När USA:s president Donald Trump 2017 drog in allt bistånd till organisationer som stödjer aborträtten, ökade förväntningarna på många håll på att EU skulle satsa desto mer på det området.

Men EU-länderna är splittrade i frågan och motståndet är hårt. Framför allt Ungern och Polen blockerar i stort sett alla initiativ upp till högsta nivå. För länder som Sverige är det en svår balansgång – om man tar fighten för sexuell och reproduktiv hälsa riskerar andra jämställdhetssatsningar, såsom flickors skolgång eller kvinnors småföretagande, att duka under. Att hålla isär frågorna, och kämpa för dem separat,  anses vara nödvändigt för att inte offra hela jämställdhetspaketet. 

År 2020 går EU:s nuvarande handlingsplan för jämställdhet ut, som har som mål att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt i allt som EU gör i omvärlden. I förhandlingar om hur en ny handlingsplan ska se ut är det stora spörsmålet just vilken plats sexuella och reproduktiva hälsofrågor kommer att ha i den.

Nya spelare på biståndsarenan

Utrikespolitik är ett område som präglas av mycket värderingsfrågor, såsom mänskliga rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa, demokrati och rättsstatens principer. Det gör den extra känslig för svängningar i det politiska landskapet.

Enligt opinionsundersökningar ser nästa EU-parlament ut att befolkas av mer populistiska partier medan de traditionella mittenpartierna tappar mark. På vilket sätt och i vilken utsträckning detta får konsekvenser för EU:s bistånd är det ingen som vet men från bland annat svenskt håll finns det farhågor för att ett väldigt populistiskt parlament skulle kunna skada frågor som är viktiga för Sverige inom biståndsområdet.

Idag står EU-parlamentet och den svenska regeringen ofta ganska nära varandra i biståndsfrågor och med en omsvängning i parlamentets position skulle Sverige förlora en viktig allierad inom EU:s biståndspolitik. Med Storbritannien på väg ut ur EU håller Sverige redan på att mista en av sina, i alla fall forna, likasinnade.

Läs om hur Brexit påverkar biståndet.

Med ett nytt EU-parlament följer också en ny EU-kommission. I höst ska en ny kommissionsordförande utses och 27 nya kommissionärer utnämnas. Vem som blir EU-kommissionär med ansvar för biståndsfrågor kommer också att bli avgörande för vad som händer på biståndsområdet inom EU de kommande åren.

Charlotta Asplund Catot, Sigrid Melchior

 

Läs mer: Det här vill toppkandidaterna i EU-valet göra med biståndet.