Go to main navigation
Silhuetter av flyktingar med EU-flaggan i bakgrunden.

Minst tio procent av biståndet till migration - och ställ hårda villkor på mottagarländerna. Det förslaget ligger nu i EU:s långstidsbudget.

Foto: Illustration Sascha Klasan

NYHET

Ta tillbaka flyktingar och bevaka gränserna– tuffa krav för Sveriges och EU:s nya bistånd

Allt mer EU-bistånd ska gå till att hindra migranter från att komma till Europa – och svenska regeringen ställer sig bakom att villkora biståndet mot ökade gränskontroller. Det är det senaste i förhandlingarna om EU:s långtidsbudget.
– Den här utvecklingen är djupt oroande, säger Madeleine Winqvist på Concord Sverige.

I de utdragna förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget (2021-2027) håller medlemsländernas regeringar just nu på att bestämma vilka migrationsåtgärder som biståndspotten ska kunna gå till.

Biståndsdelen i budgeten är satt till 89 miljarder euro och drar upp ramarna för EU:s bistånd de kommande sju åren.

Migrationsfrågan har varit en av de stora knäckfrågorna som medlemsländerna inte kunnat komma överens om i förhandlingarna. Den riktning som förhandlingarna har tagit oroar biståndsbranschen djupt.

– Istället för att gå till långsiktig utveckling och till de som behöver det bäst, riskerar biståndet att gå till kortsiktiga insatser för att tjäna EU:s egenintresse att stoppa migration till Europa, säger Madeleine Winqvist, policysamordnare för EU-finansiering på paraplyorganisationen Concord Sverige.

Inget övre tak för migrationssatsningar

Redan den text som EU-kommissionen ursprungligen föreslog förra våren kritiserades av biståndsbranschen för att vara alltför fokuserad på migration. Bland annat föreslogs tio procent av biståndsbudgeten öronmärkas till migrationsåtgärder. När EU-länderna har förhandlat för att ta fram sitt förslag på biståndsbudget har det skett ett skifte både i fokus, språk och omfattning, till att gå betydligt längre.

Det senaste budet i förhandlingarna mellan EU-ländernas regeringar är att man nu vill öronmärka minst tio procent av biståndspotten till migrationshantering.

– Det kan ju betyda vad som helst, det finns inte något övre tak, säger Madeleine Winqvist.

Mer gränskontroll och återvändande

En annan förändring är att man, istället för att som i EU-kommissionens förslag främst fokusera på grundorsaker till migration, nu ska fokusera specifikt på migrationshantering. Det kan röra sig om att exempelvis finansiera utbildning av gränsvakter i mänskliga rättigheter men också att ge pengar till gränskontroller och att finansiera kostnader för att skicka tillbaka migranter till sina hemländer.

– Att bekämpa ”grundorsaker” till migration kan ju innebära insatser för att minska fattigdom och förtryck, vilket vi kan ställa oss bakom. Men här handlar det om att det är EU:s egenintresse att stävja migration till Europa som styr vart biståndet ska gå till. Det bryter mot principer för vad vi vet är effektivt bistånd, säger Madeleine Winqvist på Concord.

Enligt OECD/DAC:s regelverk ska åtgärder för att hindra migration till Europa inte räknas som bistånd.

Villkorat bistånd

Under förhandlingarnas gång har man också öppnat upp för att biståndet tydligt ska kunna villkoras. I klartext: partnerländer får bistånd om de samarbetar med EU i att ta tillbaka sina medborgare som fått avslag på sin asylansökan eller om de arbetar med gränsbevakning och hantering av migration. Biståndet blir alltså en morot för att partnerländer ska samarbeta kring migration.

Det föreslås också att man ska bygga vidare på erfarenheter från EU Emergency Trust Fund for Africa, en fond som skapades efter flyktingkrisen 2015 för att hantera orsakerna till migration i Afrika – men som har kritiserats av civilsamhället för att framför allt finansiera gränskontroller, övervakningsutrustning till odemokratiska regimer och i vissa fall leda till kränkningar av mänskliga rättigheter.

Sverige ställer sig bakom

När EU:s medlemsländer för ett par veckor sedan röstade om ett textförslag om migration i biståndsdelen i långtidsbudgeten – en text som innehöll just alla dessa förslag – var Sverige ett av de länder som gav texten grönt ljus.  

Texten gick dock inte igenom – för att den inte gick tillräckligt långt. Ett gäng länder – bland annat Nederländerna, Tyskland, Rumänien och Italien, med en pådrivande Frankrike i spetsen – vill se ännu skarpare skrivningar kring migration, exempelvis hårdare villkorat bistånd.

Att den svenska regeringen däremot ställde sig bakom texten är väldigt förvånande, och mycket oroande, tycker Madeleine Winqvist på Concord.

– När regeringen röstade för förslaget blev det svart på vitt att man ställer sig bakom både biståndspengar till gränsbevakning och därmed frångår målet med bistånd som är att bekämpa fattigdom, samt överger principen att bistånd inte ska villkoras mot att stoppa migration, säger hon.

I en intervju i Agenda 2016 sa den förre biståndsministern Isabella Lövin uttryckligen att ”biståndsmedel inte ska vara något slags utpressning mot de här länderna för att stoppa migrationen”. 

En acceptabel kompromiss

När Omvärlden söker nuvarande biståndsminister Peter Eriksson för en kommentar om regeringens ståndpunkter i migrationsförhandlingarna i biståndsbudgeten befinner han sig på resa och är därför inte tillgänglig för en intervju.

Från svenskt håll framhåller man dock att man försökt balansera hänvisningar till migration i texten men att det också är en fråga om att vara realistisk – det som skulle vara svenskt idealscenario ur ett utvecklingsperspektiv finns det helt enkelt inte majoritet för i ministerrådet. I slutändan handlar det om att lägga sig på en nivå där det över huvud taget går att hitta en kompromiss, resonerar man.

Att spelplanen för migrationsdiskussionerna i biståndet har förskjutits på senare år står klart. EU lutar sig mot de slutsatser från 2018 som EU:s stats- och regeringschefer ställt sig bakom där man slår fast att allt i EU:s verktygslåda – biståndet inkluderat – ska användas som påtryckningsmedel gentemot partnerländer för att samarbeta om migration.

Vad händer nu?

Just nu är förhandlingsläget låst. Nu väntar man på att ordförandelandet Finland ska bryta dödläget och hitta en kompromiss mellan medlemsländerna – vilket lär innebära att gå de mer hårdföra förespråkarna för migrationskontroll ett steg till mötes.

Madeleine Winqvist på Concord hoppas att Sverige i kommande förhandlingar ska sätta mer hårt mot hårt mot dessa länder. Hon tycker att regeringen gömmer sig bakom de ovan nämnda slutsatserna av EU-länderna om att även bistånd ska dra sitt strå still stacken för att kontrollera migration till EU, och hänvisar till att andra EU-länder som Irland och Luxemburg som enligt uppgifter tagit bättre strid för biståndet i migrationsfrågan än vad Sverige gjort.

– Många ser till Sverige som ett föregångsland i bistånd. Sverige borde använda sin röst till att försvara biståndet, säger Madeleine Winqvist på Concord.

Charlotta Asplund Catot

 

Fakta: EU:s långtidsbudget – steg för steg:

Maj 2018: EU-kommissionen lägger fram sitt förslag på EU:s nästa långtidsbudget för 2021-2027. Med detta förslag som grund börjar EU-parlamentet och ministerrådet (det vill säga EU-ländernas regeringar) utforma sina respektive förslag på vad långtidsbudgeten ska innehålla.

Mars 2019: EU-parlamentet antar sitt förslag för biståndsdelen i långtidsbudgeten.

Oktober 2019: Ministerrådet, i det här fallet EU-ländernas biståndsministrar, har lyckats komma överens om de flesta delarna i sitt förslag på biståndsbudgeten. På bas av detta ska ministerrådet inleda förhandlingarna med EU-parlamentet om en slutgiltig text. De delar som man ännu inte kunnat enas om i ministerrådet – däribland skrivningen om migration – lämnas tills vidare utanför förhandlingarna.

Förhandlingarna berör texten som drar upp linjerna för hur biståndet ska användas. De faktiska siffrorna i budgeten bestäms av EU:s regeringschefer.