Go to main navigation
sdlQaveNWMJ_58-nh.jpg

Den 11 november protesterade konservativa och religiösa grupper i Nairobi och ropade slagord som ”Säg nej till ICPD, säg nej till homosexualitet, abortörer är som terrorister, de dödar våra barn”.

Foto: Daniel Irungu / TT

NYHET

”Globalt är motståndet tuffare än någonsin” – ICPD firar 25 år i motvind

Världens kvinnokämpar möts nu i Nairobi för att fira – och flytta fram positionerna – för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Men motståndet är hårt.
– Globalt är motståndet tuffare i dag än någonsin, säger Julia Schalk, internationell chef på RFSU.

I år möts över 6 000 delegater i Kenya för att fira 25 år av ICPD/Kairodeklarationen – en banbrytande handlingsplan som togs fram på The International Conference on Population and Development  i Kairo den 5 september 1994, och för första gången satte kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter på agendan som en mänsklig rättighet. 

Istället för att begränsa eller uppmuntra barnafödande med morötter och piskor, som tidigare varit den rådande linjen för många länder, så konstaterades för första gången kvinnors rätt att själva få bestämma hur många barn de vill ha, och när de ville ha dem. Handlingsplanen från ICPD var framdriven av gräsrotsorganisationer världen över.

Sedan dess har det varit långsam kamp framåt: könsstympning har minskat kraftigt, med 70 porcent i Östafrika, och mödradödlighet har minskat i många länder.

Men det går för långsamt. Fortfarande är en ofrivillig graviditet den främsta dödsorsaken för flickor mellan 15-19 år i låginkomstländer, konstaterar WHO.

Julia Schalk, internationell chef på RFSU med lång erfarenhet av ICPD och arbetet med  hälsa och rättigheter i världen, är på plats i Nairobi. Enligt henne är dessa frågor i dag starkt ifrågasatta globalt.

– Det har alltid funnits ett väldigt tydligt motstånd, till exempel mot abort av religiösa skäl. Men i dag tycker jag SRHR-frågorna har innefattats i ett mycket större geopolitiskt spel där också nationalistiska och auktoritära krafter använder människors rätt till sin kropp och sexualitet som en bricka i ett politiskt spel, säger hon.

– Samtidigt ska man inte stirra sig blind på den globala politiken. På regional och nationell nivå händer det väldigt mycket. Den afrikanska regionen har antagit överenskommelser som absolut har ett rättighetsperspektiv och tar upp säker abort till exempel. Men det finns ett stort misstroende när man kommer upp på global nivå, säger hon.

Rädsla för moraliskt förfall

Sex och kvinnors rättigheter över sin kropp är ofta ett rött skynke för många konservativa och auktoritära världsledare.

Vid de förhandlingar som sker internationellt om ICPD, och andra efterföljande och styrande deklaratoner/dokument, har mycket kommit att handla om vilka rättigheter makten kan tillåta kvinnor att få.

Inte vad kvinnorna själva vill.

Motargumenten brukar kretsa kring följande frågeställningar och påståenden:

Är könsstympning en sedvänja som måste vägas mot kulturell hänsyn? Är abort ett brott mot religion som kommer användas som preventivmedel? Kommer sexualupplysning och preventivmedel leda till ett vilt kopulerande och upplösande av gränser och moral för hela samhället? Homosexualitet är livsfarlig och mannen är familjens överhuvud och måste få bestämma.

Iran, Ryssland och Katolska kyrkan kan gå samman för att hindra nya, mer progressiva skrivningar, som skulle kunna ge kvinnor ytterligare rättigheter. USA, Kanada och EU agerar på olika vis, beroende på om de har en konservativ ledning eller mer progressiv sådan.

Sidas generaldirektör Carin Jämtin citerade nyligen, på Sidas årliga utvecklingsforum, FN:s generalsekreterare António Gueterres: ”We need to push-back the push-back”.

Det beskriver tillståndet ganska bra. Kvinnor och minoriteters rättigheter är som att trampa vatten. Att ständigt försvara det som världen redan kom överens om i Kairo 1994.

Sverige står upp för kvinnors rätt

Enligt Julia Schalk på RFSU har det starka globala motståndet gjort att utvecklingen av politiken avstannat. Å andra sidan har till exempel Trumps gag rule och mer progressivt sinnade nationer och organsiationers motkampanj, She Decides, svetsat samman de krafter som tror på SRHR.

– Det är väldigt positivt att vi som står upp för sexuella och reproduktiva rättigheter har gått samman mycket mer. Vi ser en väldigt stor mobilisering av både länder, civilsamhälle och akademin, säger hon.

Sverige är en stark röst i dessa sammanhang och har i decennier stått upp för kvinnors rättigheter, oavsett färg på regering, till skillnad från många andra länder.

Det är inte svåra tekniska lösningar som krävs för att stoppa kvinnor från att dö i en ofrivillig graviditet, eller ge minoriteter ett värdigt liv, men det krävs politisk vilja.

Starka lobbygrupper har i åratal systematiskt arbetat för att begränsa kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Den hårda abortlagen i Alabama är ett exempel, att FN:s befolkningsorganisation smutskastas och att USA har dragit in pengar – eller att Uganda återigen föreslår dödsstraff för homosexualitet.

Katolska kyrkan är en stor bromskloss. De kommer heller inte att delta på konferensen som de anser fokuserar för mycket på reproduktiva rättigheter. 

Men 6 000 delegater från hela världen håller inte med. Det är kvinnokämpar, politiker och andra högdjur som vill flytta fram agendan. Som vill visa att det här är vad kvinnor världen över vill: få rätten att bestämma över sin kropp och sina liv. En stor mängd rapporter visar att det tydligt gynnar ekonomi, hälsa och livskvalitet för individer och familjer och lyfter folk ur fattigdom.

Demonstrationer i Kenya

Katolska kyrkan är den enda religionen som har en egen status som land inom FN – eftersom Vatikanstaten är ett eget land – och har därmed en röst vid internationella förhandlingar.

I Kenya har protesterna varit starka. Inför konferensen höll landets evangelikala allians tillsammans med pingtskyrkan en presskonferens där de fördömde ICPD-konferensen och menade att den förespråkar praktiker som går emot kristna värderingar.

Den 11 november protesterade också präster och civila på gatorna i Nairobi och ropade slagord som ”Säg nej till ICPD, säg nej till homosexualitet, abortörer är som terrorister, de dödar våra barn”, och lämnade över en protestlista med 80 000 underskrifter till presidenten.

”Vi kommer att ha besökare här och diskutera olika ämnen, och vi ska komma överens om att bekämpa könsbaserat våld och könsstympning. Men om de tar upp frågor som går emot vår afrikanska kultur, kommer vi inte hålla med", sa president Uhuru Kenyatta, enligt den kenyanska tidningen The Standard.

I Washington Post skriver den republikanska senatorn Chris Smith att Danmark och Kenya tillsammans med FN:s befolkningsfond har ”kidnappat ICPD” för att driva en ”extrem abortagenda.”

Men att flickor som våldtagits av familjemedlemmar eller soldater fortfarande tvingas att fullfölja graviditeter, och att många av dem på egen hand försöker utföra aborter – ibland med dödlig utgång – är inget han nämner.

För Julia Schalk och de 6 000 andra delegaterna är det årliga ICPD-mötet en viktig sammankomst.

– Det är viktigt att träffas, få ny energi och ta nya tag. Vi är fortfarande väldigt många aktörer som är framåtblickande och tillsammans fortsätter att jobba för att sätta SRHR-agendan för 2020-talet, säger hon.

Ylva Bergman

Mikael Färnbo

* Texten är uppdaterad med fakta om ICPD