Go to main navigation
Alice_1.jpg

Alice, 25, tycker att det är Hongkongbornas skyldighet att demonstrera och säger att "vi måste slåss för vår demokrati." OmVärlden har pratat med tre demonstranter i tumultet på Hongkongs gator.

Foto: Moa Kärnstrand

NYHET

Hongkong-demonstranterna: ”Om vi inte sätter hårt mot hårt nu kan det vara för sent”

Protesterna i Hongkong har vuxit till en massiv demokratikamp. Miljoner människor har samlats, samtidigt som våldet mellan polis och demonstranter trappats upp.

Demonstranterna OmVärlden talat med är tydliga: de tänker inte ge sig förrän deras fem krav är uppfyllda.

I snart tre månader har Hongkong lamslagits av omfattande demonstrationer, som började som en protest mot ett nytt lagförslag om att misstänkta brottslingar ska kunna utlämnas till Fastlandskina.

Juli och början av augusti har präglats av en våldsupptrappning mellan den radikala, maskerade delen av proteströrelsen och polisen ­– som inte dragit sig för att använda tårgas och gummikulor.

För drygt en vecka sedan såg dock situationen ut att lugna ner sig: en stor protestmarsch från Victoriaparken den 18 augusti drog 1,7 miljoner människor, men våldet uteblev. Många av de som hoppas på en fredlig lösning mellan demonstranterna och Hongkongs styre drog då en lättnadens suck.

Skott avfyrat

Men i lördags satte våldet igång igen när polis och demonstranter drabbade samman på olika platser på Kowloonhalvön. På söndagen fortsatte dusterna med tårgas. Vattenkanoner sattes in och för första gången sedan oroligheterna inleddes har en polis avfyrat ett varningsskott. Många, även poliser, ska ha skadats.

De fem krav som Hongkongborna samlas kring handlar bland annat om att en oberoende kommitté ska skapas för att utreda polisens användande av våld under protesterna och att alla de runt 750 demonstranter som gripits ska släppas. De kräver också att det ursprungliga lagförslaget om utlämning helt dras tillbaka – i dag är det bara lagt på is. Men framför allt kräver de att allmän rösträtt införs i Hongkong och att parlamentet därmed upplöses.

Kina vapenskramlar

Den självstyrande kinesiska regionen, som 1997 lämnades över från Storbritannien till Kina, har ett system där bara delar av parlamentet (Legco) tillsätts genom direkta val. Resterande ledamöter väljs på andra sätt, av till exempel näringslivet eller representanter för olika yrkesgrupper. På grund av att systemet ser ut som det gör tenderar majoriteten att vara Peking-vänlig.

Under hela protestperioden har retoriken från Peking, som samtidigt är hårt pressat av handelskriget med USA, succesivt trappats upp. Nyligen sa en representant för den kinesiska regeringen att protesterna ”bär spår av terrorism” och kinesisk militär och paramilitär polis har setts öva vid gränsen till Hongkong.

Alla de demonstranter som OmVärlden pratar med på gatorna i Hongkong är dock eniga: de kommer inte att ge upp förrän samtliga av deras krav är uppfyllda.

Omvärlden träffade Lily, Alice och Chan.



Chan, 42 år: "Kinesiska regeringen säger att vi är terrorister, men det är vi inte"

– Vi vill demonstrera för att visa att vi vill ha vår frihet. Vi kräver inte självständighet för Hongkong. Men vi vill ha allmän rösträtt. Hongkong har blivit sämre och sämre – men det syns inte på ytan. Vi har fler fina, dyra byggnader, men vi har inte mycket frihet.

– Titta till exempel på det som hände med Hongkongs flygbolag Cathay. Där fick flera anställda sparken för att de deltagit i eller stöttat protesterna. Det finns så många röda flaggor som man måste navigera runt. Om du säger eller gör något som går emot kinesiska regeringen, då kan du förlora ditt jobb. Jag är advokat och oroar mig också för rättsprocesserna mot alla de 748 som gripits. Det kommer att ta tid – flera år – att ställa dem till svars.

Alice, 25 år: "Det är väldigt riskfyllt för oss alla"

– Polisen överanvänder tårgas, de sköt till och med ner den i tunnelbanan. Det är väldigt riskfyllt för oss alla. Som jag ser det behöver alla skaffa gasmask för att skydda sig. Ingen annan kommer att skydda oss. Även barn ska ha en. Jag har inga barn själv, men min syster har en tvååring dotter. Min systers man deltog i protesterna och hamnade mitt i polisens tårgas. När han kom hem kramade han sin dotter, utan att komma ihåg att byta kläder först. Barnet fick utslag över hela kroppen på grund av tårgasen, som satt på pappans kläder.

– Jag vill delta i protesterna för jag tycker att det är vår skyldighet. Även om det är farligt och vi möts av mycket motstånd från samhället och många unga kanske också från sina föräldrar. Men vi måste slåss för vår demokrati. Jag är sjuksköterska och jobbar på en psykiatrisk avdelning. Det är många som kommer in med problem. Den politiska situationen i Hongkong skapar mycket ångest och om man redan har en problematik kan den triggas av all oro.

En mänsklig kedja bildas av demonstranter i närheten av tunnelbanestationen Sheung Wan på Hongkongön. Foto: Moa Kärnstrand

Lily, 35 år: "De kämpar ju faktiskt för sin framtid

– Jag har deltagit i protesterna sedan juni och sett hur brutal polisen har varit. De har kastat ner tårgas i tunnelbanestationer och gripit massor av människor. Det är därför vi behöver ha en oberoende utredning av polisens beteende. Alla som demonstrerar kämpar för en sak som inte borde leda till att de blir gripna och ställda inför rätta.

– När det gäller allmän rösträtt är det bara vad den kinesiska regeringen lovade oss vid överlämnandet, men det har gått 22 år sedan dess och ingenting har hänt. Vi har bara 28 år kvar av övergångsperioden. Om vi inte sätter hårt mot hårt nu, utan väntar till 2047, då kan det vara för sent. De som står i frontlinjen av protesterna är i början av 20-årsåldern eller till och med yngre – de kämpar ju faktiskt för sin framtid. I det perspektivet är det helt förståeligt att de tar till alla medel.

– Jag tycker inte att det är okej att politikerna bara sitter i sina luftkonditionerade rum. Om de kom ut så skulle de se att demonstranterna inte är några upprorsmakare, utan att de vet vad de gör. Jag tycker att vi har visat under de senaste demonstrationerna att vi kan hålla oss lugna. Den 18 augusti kom 1,7 miljoner människor ut på gatorna – men ingenting våldsamt hände. Många av oss som kämpar nu är oroade över den kinesiska regeringens inflytande och att det kommer att påverka internationella investerare som då kanske drar sig ur Hongkong. Utländska investerare känner sig inte lika säkra här längre, när Hongkong rör sig allt närmare Kina.

Moa Kärnstrand