Go to main navigation
Activists demonstrate during a protest against the government of Brazil's President Jair Bolsonaro over the fires in the Amazon rainforest in front of Brazil's Embassy in Santiago on August 23, 2019. - Bolsonaro said Friday he is considering deploying the army to help combat fires raging in the Amazon rainforest, after news about the fires have sparked protests around the world. The latest official figures show 76,720 forest fires were recorded in Brazil so far this year -- the highest number for any year since 2013. More than half are in the Amazon. (Photo by MARTIN BERNETTI / AFP)

Aktivister i Santiago, Chile, demonstrerar mot Bolsonaro och Brasiliens hantering av bränderna i Amazonas. I botten av protesterna i Latinamerika finns en stor ilska mot ökade klyftor och miljöproblem.

Foto: MARTIN BERNETTI / AFP

NYHET

Inför COP25: Klimatfrågan del av protesterna i Latinamerika

Den omfattande protestvågen i Chile ledde till att miljötoppmötet COP25 flyttades till Madrid. Runt om i Latinamerika förkommer nu protester och demonstrationer – i många fall med koppling till klimatfrågan. Utmaningarna är många, allt från maktgiriga eliter till en långvarig kultur av köttätande.

Greta Thunberg var på väg till klimattoppmötet i Chile, som nu flyttats till Madrid, när våldsamma protester bröt ut i Chile i mitten av oktober och därefter i Bolivia. De senaste dagarna har proteströrelserna även nått Colombia. 

De senaste månadernas våldsamma protester har handlat om maktmissbruk och klyftor i samhället. Men det finns också en stark koppling till miljön, privatiseringen av naturresurser och de stora skogsbränderna i Brasilien och Bolivia som chockerat världen. 

Latinamerika är också den del av världen där ojämförligt flest miljöförsvarare dödats enligt en ny rapport från Naturskyddsföreningen. Under åren 2015-2019 har (enligt rapporten) 449 miljöförsvarare mördats i Latinamerika. Så nyligen som i början av november 2019 mördades indianen och Amazonasförsvararen Paulo Paulino Guajajara i Brasilien.

Miljöhotet bidrog till protesterna

Den tändande gnistan för protesterna i Chile var höjningen av tunnelbanepriset, men i botten fanns en stor ilska mot de ökade klyftorna och de stora miljöproblemen i landet. Chile är i hög grad en råvaruekonomi med omfattande gruvdrift i norr. Urbaniseringen har varit snabb och sophanteringen är ett problem. I landet finns ett antal ”offrade zoner” (zonas de sacrificio), där flera hundra tusen människor lever och utsätts för skadliga industriutsläpp. En av dessa finns i staden Arica dit det svenska gruvföretaget Boliden på 1980-talet exporterade giftigt avfall.

Angela Valenzuela bor i Santiago och var en av dem som arbetade med förberedelserna inför COP25. För henne är Greta Thunberg en stor förebild.

Dessutom har regnet uteblivit under flera år. Men det allra värsta – åtminstone för dem som bor i tiomiljonersstaden Santiago – är luften som vintertid till och med är sämre än den i Beijing.

– Vår energi består till 40 procent av kol och vi lever i den värsta torkan i historien. Härifrån centrum kan man ibland inte ens se bergen för all smog. Så vi kan inte bara vänta! säger 25-åriga Angela Valenzuela, biolog och en av dem inom civilsamhället som arbetade med förberedelserna inför COP25. 

För Angela Valenzuela är Greta Thunberg en viktig förebild. Och även om Greta aldrig kom till Chile så har hon haft en stark påverkan på människor:

– När folk som aldrig hört talas om klimatfrågan får höra om en flicka från Europa som gett upp sitt vanliga liv, åkt över Atlanten till oss i Amerika – då stannar de upp och lyssnar. Hennes berättelse är så vacker! säger Angela Valenzuela.

Hur har då miljöarbetet påverkats av protesterna och vad innebär det att COP25 flyttas från Chile?

– Jag tror att krisen fått många att öppna ögonen och kräva att den konstitution som skrevs under Pinochet-diktaturen ändras. I dagens Chile där vattnet är privatiserat har en avocado faktiskt större rätt till vatten än en människa och detta måste vi ändra på! Vi måste skydda miljön och få slut på den politik som förorenar och förstör, fortsätter Angela Valenzuela.

Att presidenten så snabbt avsade sig COP25 visar att det inte funnits något verkligt miljöintresse hos de styrande, menar Angela Valenzuela:

– Men den sociala mobiliseringen inför de planerade förmötena fortsätter här i Chile och vi är i kontakt med Madrid för att se till så att den latinamerikanska miljörörelsen hörs också där!

Evo Morales – miljökämpen som bytte sida 

I Bolivia tvingades president Evo Morales bort efter nästan fjorton år vid makten sedan han bland annat anklagats för fusk i presidentvalet i slutet av oktober 2019. Mindre känt är hur Morales faktiskt bytte sida i miljökampen. Evo Morales valdes med ett starkt stöd från landets urfolk, men från 2011 allierade han sig allt mer med jordägare, gruvindustrin och andra traditionella makthavare. Bland annat brändes stora ytor av regnskog för att bereda mark för sojaodling (för export till Kina).

Brytpunkten för många blev när Morales drev igenom bygget av en väg tvärs igenom en skyddad nationalpark (TIPNIS) för att underlätta exporten till Kina – samma år som man antog en lag om Naturens rättigheter (Ley de los Derechos de la Madre Tierra) . Protesterna stoppade till slut vägbygget, alltmedan Morales kallade de protesterande för ”miljökolonialister”. Kritiken mot Morales från miljöhåll växte ytterligare i samband med de stora skogsbränderna 2019 då Evo Morales vägrade att utlysa nationellt nödläge, eftersom han inte ville ha in ”utländska aktörer” i landet. Därmed förlorade Morales också stöd från viktiga grupper i samhället. 

Dib Hadra ser att miljöengagemanget växer i Colombia, han tror att landet skulle kunna bli ledande i klimatarbetet.

Framåt i Colombia

Colombias huvudstad Bogotá ligger i en smal dalgång och har närmare tio miljoner invånare. Här finns en växande miljömedvetenhet med också en förfärlig trafiksituation, eftersom det aldrig byggts någon tunnelbana. Bogotá var först i Latinamerika med att införa ett nätverk av cykelvägar och på söndagar är stora delar av innerstan stängd för biltrafik. I huvudstaden går det att leva miljövänligt och hållbart – om man vill.

Dib Hadra är musiker, skribent och klimataktivist. Det har varit trögt att få igång skolstrejkerna i Colombia och därför är Fridays For Future framför allt ett växande informellt samarbete mellan olika organisationer och äldre miljöaktivister. 

– Det är ingen tvekan om att engagemanget växer. Sedan den första demonstrationen i mars blir vi allt fler – och på fler platser, säger Dib Hadra.

Colombia har visserligen, tillsammans med Peru och Ecuador, skapat ett eget initiativ för Amazonas, Acuerdo de Zacu, och landet har deklarerat att man ska följa Parisavtalet. Ändå tycker Dib Hadra att politikerna gör för lite. 

– Colombia har en enorm potential att bli ett ledande land när det gäller klimatfrågan. Vi skulle kunna bli ett lika stort föredöme när det gäller miljöfrågor som Costa Rica - om vi bara ville! konstaterar han. 

Men kanske innebar lokalvalen i oktober en ljuspunkt. Då valdes Claudia López från miljöpartiet Gröna Alliansen (Allianza Verde) till borgmästare i jättestaden Bogotá, ett av landets viktigaste politiska ämbeten.

– Det är ett bra val. Jag hoppas att hon lyckas åstadkomma något, även om Bogotá är en svår stad att jobba i, fortsätter Dib Hadra.

Huilen Auzza och Clara Bardou Braymand engagerar sig i Fridays for Future i Argentina. De svåraste att övertyga om klimatförändringarnas konsekvenser är den äldre generationen, menar dem. 

”Hur ska jag få pappa att sluta äta kött?”

I Buenos Aires hippaste kvarter, Palermo Soho, är caféer och barer fulla av ungdomar. Huilen Auzza och Clara Bardou Braymand är båda nyblivna studenter och engagerade i Fridays For Future.

Även i Argentina har ungdomar som försökt skolstrejka mötts av bristande förståelse från föräldrar och lärare. Då är det lättare för universitetsstudenter som äger sin egen tid.

De senaste veckorna har regnet vräkt ned och våren är som försvunnen. ”Klimatförändringarna”, säger folk och skakar på huvudet. Men sen då? Att övertyga den äldre generationen om att man också måste göra något är inte det lättaste. Åtminstone inte än:

– Folk vet att polerna smälter, men ingen tänker på att vi själva faktiskt bor nära Sydpolen, säger Clara Bardou Braymand

Argentina är ett land där man äter kött, kött och återigen kött. Dessutom är köttindustrin en viktig näring så att få vuxna att tänka om är inte det lättaste.

– Min pappa äter kött minst sex dagar i veckan. Att han ens skulle kunna ifrågasätta sin livsstil är på något sätt helt otänkbart: köttet är så intimt förknippat med hela vår kulturella identitet, konstaterar Huilen Auzza med en suck.

David Isaksson