Go to main navigation
Venezuela migranter

Venezolaner omfamnar varandra i ett tillfälligt läger för migranter och flyktingar i Bogota, Colombia. Över tre miljoner människor har lämnat Venezuela sedan 2014 på grund av den svåra humanitära, politiska, ekonomiska och sociala situationen i landet.

Foto: Raul Arboleda / AFP

NYHET

Krisen i Venezuela: Sverige går in med 65 miljoner kronor

Maktkampen i Venezuela hårdnar och riskerar att förvärra den akuta flyktingkrisen i regionen.

– Den största farhågan nu är att militären börjar skjuta människor i mängder, säger Erik Jennische på Civil Rights Defenders.

Dagligen korsar fler än 5000 människor gränsen från Venezuela, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Grannländernas resurser, inte minst Colombias, är redan hårt ansträngda. Sedan 2014 uppskattar man att över tre miljoner människor har lämnat Venezuela på grund av den svåra humanitära, politiska, ekonomiska och sociala situationen i landet. Bara i fjol lämnade två miljoner venezolaner.

Nu går Sida in med flera stöd på sammanlagt 65 miljoner kronor för att möta de akuta behoven i och runtom Venezuela. Det handlar framför allt om stöd till bland annat Internationella Rödakorskommittén, UNHCR, IOM och Unicef, som arbetar i hela regionen. Även svenska Röda korset får stöd för sitt samarbete på gränsen mellan Venezuela och Colombia. Beredskap finns för ytterligare stöd, beroende på hur situationen utvecklas.

– Människorna som kommer är i rätt dåligt skick. Det är äldre, småbarn och gravida kvinnor som tar sig över gränsen, så de första hälsoinsatserna som Röda korset jobbar med där är väldigt viktiga, säger Sara Martinez Bergström på Sidas humanitära enhet.

Resursbrist och undernäring

Sjunkande oljepriser, kraftig inflation och utländska sanktioner har skapat ett ekonomiskt armod och resursknapphet som inneburit att det råder brist på det mesta: mat, medicin, bensin, kaffe, hushållsvaror, med mera. Ovanpå detta utövar regimen en hård politisk repression, och sedan årsskiftet har det politiska läget blivit mer spänt än på länge. Hittills i år har knappt 130 människor dödats i demonstrationer mot president Nicolás Maduro.

– Nästan 800 personer har gripits sedan den 21 januari, de flesta är fortfarande fängslade, sa Alfredo Romero, ordförande för organisationen Foro Penal, i en intervju med SVT Agenda.

I dag, onsdag, väntas nya omfattande demonstrationer runtom i landet.

Parlament och president i dragkamp

I maj förra året hölls presidentval i Venezuela. Nicolás Maduro segrade, men valet bojkottades av oppositionen och en rad länder fördömde valresultatet som olagligt. När Nicolás Maduro svors in framför Högsta domstolen den 10 januari antog OAS en resolution om att inte erkänna hans legitimitet som president.

Inte långt därefter, den 23 januari, utropade sig nationalförsamlingens ordförande, oppositionsledaren Juan Guaido, som tillförordnad president fram tills det att nya val kan hållas. Han stödjer sig på Venezuelas grundlag, som i artikel 233 säger att i en situation där en laglig president saknas så faller det på nationalförsamlingen att leda landet och kalla till nyval.

USA, Kanada och en rad Latinamerikanska länder var snabba med att ställa sig bakom Guaido och erkänna honom som tillförordnad president. EU har hotat med att göra detsamma om inte Maduro utlyser nyval, vilket presidenten avvisat. Ryssland och Turkiet har uttalat sitt stöd för president Maduro.

Vem är det som kör?

Även om Juan Guaido erkänns av andra länder och kan ta stöd av grundlagen, så har Nicolás Maduro fortfarande kontroll över myndigheter och militären. Ove Bring, professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och Stockholms universitet, påpekar att folkrättens ”effektivietsprincip” innebär att den som effektivt utövar makten i en viss stat har rätt att bli betraktad som den normala regeringen.

– De facto-situationen är alltså avgörande. Även om Maduro kan kritiseras för att han är en diktator så har han de facto makten i landet, säger Ove Bring.

Erik Jennische, Latinamerikachef på Civil Rights Defenders, beskriver den nuvarande situationen som en duell.

– Hur förflyttas makten från Maduro till Guaido? Allt handlar om våldsmonopolet här, det vill säga militären. Guaido och nationalförsamlingen försöker nu övertyga militärer och poliser att byta sida, i utbyte mot amnesti.

Det är en duell med höga insatser. Om Nicolás Maduro vägrar hålla nyval och militären slår ner ännu hårdare mot demonstranterna riskerar den humanitära krisen att förvärras.

– Den största farhågan just nu är att militären börjar skjuta människor i mängder, säger Erik Jennische på Civil Rights Defenders.

Blockerar humanitär hjälp

Regimen erkänner inte någon humanitär kris i landet och blockerar humanitära aktörer, med några få undantag. Världshälsoorganisationen har till exempel fått komma in med en del läkemedel. Sara Martinez Bergström på Sida säger att det också finns utmaningar med att jobba med lokala organisationer inne i landet.

– Man kan inte utsätta dem för vilka risker som helst. Det kan också vara svårt för dem att skala upp sin verksamhet, på grund av den enorma inflationen och utbredda korruptionen, säger hon.

Inom årets Sida-stöd finns ett trettiotal miljoner till Norwegian Refugee Council och Action Against Hunger, som båda har verksamhet inne i Venezuela vid sidan av att stötta venezolaner i Colombia. De samarbetar till exempel med den katolska kyrkan i Venezuela som bland annat driver skolor i fattiga områden och bidrar med skolluncher och mathjälp.

För att undvika en förvärrad kris krävs en fredlig lösning på maktkampen i Venezuela. I dag, onsdag, rapporterar den ryska nyhetsbyrån RIA att president Maduro nu säger sig vara öppen för förhandlingar med oppositionen. 

"Jag är redo att sätta mig ner vid förhandlingsbordet tillsammans med oppositionen så att vi kan prata för Venezuelas bästa, för fredens och framtidens skull", ska Maduro ha sagt.

Axel Kronholm