Go to main navigation
Putin och SISI.jpg

Nygamla vänner. Ryssland har under Putin sett till att flytta fram sina positioner i Afrika. Här träffas Vladimir Putin och Egyptens Abd al-Fattah al-Sisi i Xiamen 2017.

Foto: kremlin. ru

NYHET

Nu stärker Ryssland sin makt i Afrika

Makt, vapen och stormaktspolitik. Nu stärker Ryssland sina relationer till de afrikanska länderna och hoppas på ekonomiska fördelar.
–  Det handlar främst om att sälja vapen och utvinna naturresurser, säger Jakob Hedenskog, forskningsledare och Rysslandsexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Efter att under några decennier släppt greppet om den afrikanska kontinenten kliver nu Ryssland återigen fram som en viktig maktfaktor.

Den 23-24 oktober 2019 anländer representanter från Afrikanska Unionen (AU) till Sotji för ett möte, och ekonomiskt forum, initierat av Ryssland. President Vladimir Putin välkomnar då bland andra  AU:s nuvarande ordförande, Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi, som på hemsidan beskriver det som ett strategiskt möte för att stärka en långsiktig vänskap och ett ökat samarbetet.

– Det huvudsakliga syftet är att visa att Ryssland är en stormakt och öka sitt inflytande som en intressant spelare på den afrikanska kontinenten, när det finns en tendens att USA drar sig tillbaka från konfliktområden, säger Jakob Hedenskog, forskningsledare och Rysslandsexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Sovjet stödde sina vänner

Under kalla kriget (1945-1991) spelade Sovjetunionen en aktiv roll i Afrika och stödde exempelvis frihetskamper i Angola, Mocambique och Guinea-Bissau. Många studenter från afrikanska länder fick också sina utbildningar på sovjetiska universitet. Framförallt stödde dåvarande kommunistiska Sovjetunionen likasinnade stater.

Efter Sovjetunionens fall fanns varken pengar eller politisk vilja att fortsätta stötta de afrikanska länderna, och det var först efter att Vladimir Putin kom till makten år 2000, som Ryssland återigen intresserade sig för regionen. Fokus låg då på Sydafrika, Afrikanska unionen, att ingå i fredsbevarande styrkor och bekämpa pirater utanför Somalias kust, enligt forskaren Paul Stronski, som skrivit rapporten ”The Return of Global Russia”, (Carnegie).  

Privata militära företag

– De var små steg till en början men takten ökade efter att Putin blev återvald till president 2012. Sedan dess har man försökt återta förlorad terräng, säger Jakob Hedenskog.

Ambitionen är att återuppta gamla vänskaper och skapa nya och utnyttja dessa för att sälja vapen och få tillgång till naturresurser.

– En skillnad nu jämfört med under Sovjettiden är tillgången till privata militära företag som Wagner, grundat av Jevgenij Prigozjin, en vän till Putin, säger Jakob Hedenskog.

De Wagner-militära företagen är formellt inte en del av Rysslands väpnande styrkor, men står nära Rysslands militära underrättelsetjänst GRU och har därför få likheter med de privata militära företag som finns i Väst. Därför kan de agera under radarn, förklarar han.

– De gör det möjligt för Ryssland att förneka inblandning i olika konflikter och känsliga områden. Wagner har bland annat varit involverad i Syrien, östra Ukraina, Centralafrikanska republiken (CAR), Sudan, Mocambique och Libyen. De privata militära företagen kan stå för utbildning av soldater eller fungera som vaktbolag, men det händer också att de är inblandade i strider på någon sida i en konflikt. Bolagen kan också vakta gruvor mot att de får del av utvinningen av tex guld och diamanter. På så sätt föder de i viss mån sig själva. Den ryska lagstiftningen tillåter egentligen inte privata militära företag, förklarar Jakob Hedenskog.

Enligt Sipri är Ryssland världens näst störste exportör av vapen, efter USA. 

– Många afrikanska länder är storköpare av ryska vapen, i Nordafrika står Ryssland för 49 procent av försäljningen och Ryssland är som helhet den störste vapenexportören till Afrika, säger Jakob Hedenskog, och förklarar att vapenexporten är gynnsam långsiktigt, eftersom Ryssland sedan måste leverera regelbundna uppdateringar, utbilda personal inom systemen och att vapnen ger politiskt inflytande till Ryssland i länderna som köper dem.

Kinesiska varor överallt

Men ur ekonomiskt hänseende är Ryssland fortfarande en liten aktör i Afrika. Kinesiska varor har svämmat över kontinenten och exempelvis slagit hårt mot inhemsk textilproduktion i länder som Nigeria, och många av de varor som konsumeras – kläder, mat, teknik – kommer helt eller delvis från Kina.

Ryssland tillverkar inga konsumtionsvaror som lockar den ökande andelen medelklass-afrikaner – utan det är de stora statliga ryska råvarubolagen och vapenbolagen som är på plats. 

Finns det en kamp mellan Kina och Ryssland om makten i regionen?

– Det kan bli så på sikt. Kina har än så länge mycket större ekonomiskt inflytande, med flera personer på plats. Kina har också en militärbas i Djibouti. Rysslands insatser är visserligen många, men tämligen utspridda, säger han.

Kina har också storsatsat i regionen med direktinvesteringar, lån och avskrivning av skulder – utan krav på mänskliga rättigheter som västerländska givare ofta har. Men givmildheten är inte enbart av godo. Kritiker har pekat på att de som tar emot stöd kan tvingas betala tillbaka i form av råvaror och bli beroende av Kina.

Inte heller Ryssland kräver motprestationer från de länder som man ingår samarbeten med, och Ryssland har också erbjudit skuldavskrivningar i strategiska partnerskap med afrikanska stater.

Är det viktigt för Ryssland med allierade i regionen?

– Ryssland har inga allierade, men det är viktigt att ha partners och vänner i regionen. Förutom att det ger inflytande i Afrika så finns det mer än 50 afrikanska stater i FN, varav tre med platser i säkerhetsrådet. Ryssland söker stöd hos dem för sin politik, som för att få acceptans för den olagliga annekteringen av Krim, säger Jakob Hedenskog.

FN är en viktig arena för rysk diplomati eftersom Ryssland har en permanent plats i säkerhetsrådet.  2014 röstade 29 länder emot en resolution som fördömde annekteringen av Krim. Paul Stronski skriver att Ryssland ser Afrika som ett sätt att försvaga västvärldens globala dominans, och samtidigt öppna för investeringar på kontinenten. Ekonomiska satsningar som inte är möjliga för andra länder på grund av sanktioner mot korruption eller brott mot mänskliga rättigheter, som exempelvis i Zimbabwe.

Afrikanska unionen har givit Ryssland en observatörsroll vid olika fredsförhandlingar, nyligen mellan den Centralafrikanska republiken (2019) och rebellgrupper. Idag är Valeriy Zakharov, som tidigare sägs ha arbetet inom rysk säkerhetstjänst, numer säkerhetsrådgivare till president Faustin- Archange Touadéra i Centralafrikanska republiken.

Sedan 2015 har Ryssland ingått i över 20 militära överenskommelser med afrikanska länder. Avtal som kan ge exklusiv tillgång till strategiska hamnar och flygplatser i regionen.

Ylva Bergman