Go to main navigation
palestinskcheckpoint.jpg

Hur israeler och palestinier ska leva i fred är inte något som kommer upp i valet. Nu nu har Netanyahu lovat annektera Västbanken om han vinner. Här en palestinsk kvinna som väntar på att komma igenom Qalandiya checkpoint på Västbanken.

Foto: Majdi Mohammed / TT bildbyrå

NYHET

Palestina – elefanten i rummet i det israeliska valet

Palestinafrågan var osynlig i det israeliska valet fram till att premiärminister Benjamin Netanyahu  lovade annektera Västbanken om han vinner. Väljarna brukar inte lyfta den politiker som tar upp Palestinafrågan och de flesta israeler tror inte längre på en tvåstatslösning, skriver Catrin Ormestad.

Med bara två dagar kvar till valet började Israel äntligen tala om elefanten i rummet, när Benjamin Netanyahu på lördagskvällen sa att om han omväljs till premiärminister ska han börja annektera den ockuperade Västbanken.Fram till dess hade det varit en valrörelse som handlat om sexvideor och iranska hackers, beskyllningar om mutor, förräderi och sinnessjukdom, en justitieminister, Ayelet Shaked, som i den egna  ironiska partireklamen, riktad mot högsta domstolen, sprejade sig med parfymen ”Fascism”, en amerikansk president som i strid mot alla internationella lagar erkände Israels ockupation av Golanhöjderna, och – som en present från Vladimir Putin – återlämnandet av kvarlevor från en soldat (och hans kängor) som stupade i Libanon för 37 år sedan.

Palestinier nämns endast vid säkerhet 

Valet till det israeliska parlamentet Knesset på tisdag har föregåtts av en kampanj som innehållit det mesta, utom den fråga som är fullständigt avgörande för den judiska statens framtid och karaktär: vad som skall hända med de palestinier som lever under israelisk ockupation på Västbanken och i Östra Jerusalem och Gaza.

Netanyahus utspel i elfte timmen är framför allt ett försök att ta röster från de små högerextrema partierna som stödjer bosättarrörelsen. Men det understryker den svåra situation som Israel befinner sig i. De cirka 600 000 judiska bosättarna på Västbanken och i Östra Jerusalem har gjort det näst intill omöjligt att upprätta en palestinsk stat medan en annektering av hela eller delar av Västbanken skulle innebära slutet för Israel som en judisk eller demokratisk stat. Men status quo är inte heller hållbart. Terrorattacker inträffar nästan dagligen på de ockuperade områdena och de raketer som militanta grupper skjuter från Gaza har gjort livet i södra Israel outhärdligt. Man skulle därför kunna tro att israelerna, i synnerhet inför ett val, skulle pressa politikerna på en lösning. Men palestinierna har knappt nämnts i kampanjen, förutom när partiledarna vill spela ut det kort som fortfarande är det viktigaste i israelisk politik: säkerhet.

Yari Lapid vill ha maximalt land och minimalt med palestinier

Benny Gantz, en före detta överbefälhavare som med sin nybildade koalition av centerpartier utgör den främste utmanaren till Netanyahu, inledde sin kampanj med att skryta med hur mycket död och förstörelse han är ansvarig för i Gaza. ”Delar av Gaza skickades tillbaka till stenåldern” var budskapet i en kampanjvideo med drönarbilder av den ödeläggelse som blev resultatet av en stor israelisk militäroperation 2014. En annan video visade en mätare som tickande räknade döda mot en bakgrund av palestinska begravningar. Gantz har i övrigt varit vag om hur han ser på framtiden för de ockuperade områdena men han har betonat att Israel skall fortsätta att ansvara för säkerheten där och att statens judiska karaktär skall bevaras. Ett sådant scenario, där Israel behåller kontrollen över Västbanken och Gaza utan att ge palestinierna medborgerliga rättigheter, låter misstänkt likt status quo. Gantz koalitionspartner liberalen Yair Lapids vision för framtiden är ”maximalt med judar på maximalt med land med maximal säkerhet och ett minimum av palestinier”.

En fråga politikerna undviker

Fram till dess att Netanyahu släppte sin bomb i helgen hade hans Likudparti inte lagt fram någon plan för att lösa det som måste anses vara landets mest överhängande problem och oppositionen har bara talat i allmänna ordalag om ”separation” från palestinierna. En palestinsk stat har överhuvudtaget inte nämnts.

Den fråga som mer än någon annan dominerat israelisk politik och som fortfarande utgör skiljelinjen mellan höger och vänster har blivit en som politikerna helst undviker. De vet att väljarna inte kommer att belöna den som försöker ta dem ur föreställningen att konflikten med palestinierna är något som Israel måste leva med. Självmordsbombarna som sprängde israeliska bussar och caféer under den andra intifadan har gjort många israeler okänsliga för palestinskt lidande och de raketer som blev svaret på Israels partiella tillbakadragande från Gaza har vänt opinionen mot ytterligare eftergifter. En vanlig israelisk åsikt är att ockupationen inte föder våld och terror; utan det är arabernas hat mot judarna som gör en fortsatt ockupation nödvändig. Fredsförhandlingarnas sammanbrott fick uppfattningen att palestinierna inte är intresserade av fred att spridas i Israel och vänstern och fredsrörelsen att kollapsa. Enligt tidningen Haaretz var fördelningen mellan höger och vänster för tjugo år sedan ganska jämn. På senare år har andelen israeler som identifierar sig med högern stigit till 50 procent medan vänstersympatisörerna sjunkit till ungefär 10 procent.

Läs mer om hur högern tog över Israel

"Fred har blivit ett fult ord"

Det är något som kommer att återspeglas i valet. Labor, som länge var det största partiet i Israel och som under Yitzhak Rabin, Ehud Barak och Shimon Peres ledde fredsförhandlingarna med palestinierna, räknas inte få mer än runt 10 platser av Knessets 120. Tzipi Livni, som under tjugo år arbetat för etablerandet av en palestinsk stat och som en gång var de liberala sionisternas hopp, lämnade under vintern politiken med förklaringen att ”fred har blivit ett fult ord”. Hennes parti skulle med största sannolikhet inte ha fått tillräckligt med röster för att komma in i Knesset. Inte ens Meretz, det mest ideologiska fredspartiet, har under valrörelsen vågat kritisera ockupationen eller de människorättsbrott som dagligen begås av den israeliska armén på de palestinska områdena. De har i stället betonat sociala frågor och ett allmänt stöd för demokratiska principer.

De flesta israeler skulle säga att de vill ha fred. Men i en ny opinionsundersökning stödjer bara en dryg tredjedel av israelerna en så kallad tvåstatslösning (för femton år sedan var stödet 76 procent) medan 42 procent vill ha en annektering av Västbanken. Sanningen är att status quo fungerar på det hela taget bra för Israel. Ekonomin går för högvarv och under Netanyahus tid vid makten har Israel blivit en storspelare på den världspolitiska scenen. Men viktigare är kanske att de flesta israeler – i alla fall de som lever utanför Gazaraketernas räckvidd – förefaller nöjda med sina liv. I FN:s World Happiness Report för 2019 ligger israelerna på 13:e plats. Palestinierna å andra sidan hamnar på 110:e plats, och utsikterna för att deras livskvalitet ska förbättras efter valet är inte goda. Oavsett vem som vinner så kommer det att vara palestinierna som förlorar.

Catrin Ormestad

Texten är uppdaterad med fakta om opinionundersökningen.