Go to main navigation
Remitteringar

De senaste siffrorna från Världsbanken visar att ungefär 15 miljarder kronor skickades från Sverige som remitteringar till andra länder under 2017. Det är en tredubbling jämfört med 1998, och motsvarar mer än en tredjedel av hela den svenska biståndsbudgeten på 43 miljarder kronor.

Foto: Illustration: Lisa Jansson

NYHET

Så mycket pengar skickar diasporan i Sverige hem

Migranter utgör en av världens största finansieringskällor för utvecklingsländer. Betalningarna från Sverige ökar, men är svåra att mäta.

Remitteringar, alltså pengar som migrantarbetare skickar till sina hemländer, blir allt viktigare för många länders ekonomier. För vissa mottagarländer motsvarar remitteringar så mycket som tredjedel av landets bruttonationalprodukt.

Enligt Världsbanken växte remitteringar globalt under fjolåret med 10 procent och nådde en total summa på 689 miljarder amerikanska dollar. Summan väntas fortsätta växa i år. Globalt är de största mottagarna av remitteringar Indien, Kina, Filippinerna, Mexiko, Nigeria, Pakistan, Egypten, Vietnam och Bangladesh.

De senaste siffrorna från Världsbanken visar att ungefär 15 miljarder kronor skickades från Sverige som remitteringar till andra länder under 2017. Det är en tredubbling jämfört med 1998, och motsvarar mer än en tredjedel av hela den svenska biståndsbudgeten på 43 miljarder kronor. Det finns dock en stor osäkerhet runt siffrorna, som kommer från statistiska modeller som Världsbanken använder för att uppskatta hur stora pengaflödena är.

Osäkerhet kring siffrorna

Från svenskt håll gör Statistiska centralbyrån (SCB) egna skattningar på remitteringarnas storlek men får då fram mycket lägre summor, cirka 3 till 4 miljarder kronor per år. Joacim Bergman, sakkunnig i ekonomisk statistik på SCB, säger att det är svårt att samla in tillförlitliga data.

– Våra beräkningar bygger på en hel del antaganden och det är inte otroligt att våra nivåer är underskattade, säger han.

SCB:s skattningar bygger framför allt på information från företag som förmedlar internationella betalningar. Man har sämre koll på kontantgåvor och transaktioner som görs genom affärsbankerna.

Om det är Världsbanken eller SCB som ligger närmare sanningen är alltså svårt att veta, men allt tyder på att remitteringarna ökar – både i Sverige och globalt.

Möjligheter och utmaningar

De senaste decennierna har forskningen kunnat visa på flera betydande utvecklingsvinster till följd av remitteringar. Tidigare antogs migrationen främst vara negativ för länderna från vilka människor flyttade. Det talades om ”brain drain”, en förlust av landets mest drivna och initiativrika invånare. Men pengarna som dessa människor senare skickar hem kan bidrar till att minska fattigdomen i hemlandet.

I en rapport från Global utmaning nämns en studie från 2005 som visade att om inkomsterna från remitteringar i ett givet land ökade med tio procent per capita skulle andelen människor som lever i fattigdom minska med 3,5 procent. Remitteringar kan även stimulera företagsamhet och investeringar i länder där det är svårt för människor att få lån.

Så stora pengaflöden kan förstås också skapa problem. I vissa länder har remitteringar gått att koppla till ökad inflation och korruption. Global utmaning nämner också i sin rapport att det finns studier som visar på minskad sysselsättning i hushåll som tar emot pengarna. Fenomenet har även kritiserats för att placera ett allt för stort ansvar på migranternas axlar, som om det främst vore deras ansvar att leverera utveckling och inte staterna själva.

Diasporans roll i utveckling

Ett av delmålen inom de Globala målen för hållbar utveckling är att minska transaktionskostnaderna för betalningar som migranter gör. I dag försvinner mellan 7 och 10 procent av pengarna i avgifter, och inom FN har man enats om att få ner det till under 3 procent.

Detta ingår också i den svenska regionala biståndsstrategin för Afrika 2016-2021, och på biståndskontoret i Etiopiens huvudstad Addis Abeba jobbar Sida med den här frågan och håller på att undersöka möjligheterna att starta samarbete med FN för att bidra till att få ner transaktionskostnaderna för överföringar.

En del menar att migranter och diasporagrupper borde inkluderas mer i det officiella biståndet och utvecklingsarbetet. 2015 skrev Mussie Ephrem, handläggare för Afrikas horn på Forum Syd, på OmVärldens debattsida att ”det är av stor vikt att diasporan och migrationen erkänns som en viktig global partner för utveckling, i linje med andra viktiga partners.”

Ingela Winter Norberg, ämnesföreträdare för migration och utveckling på Sida, säger att man inom biståndet inte ännu kommit så långt i frågan, även om den ligger i tiden. FN:s globala migrationsramverk som antogs nyligen säger att man måste se till migranters kapacitet och roll som utvecklingsaktörer, och betonar att migration har potential att bidra till de globala utvecklingsmålen.

– Man behöver ägna mer tanke åt hur man kan samordna satsningar mellan biståndet och remitteringar för att nå utvecklingsmålen. Vi vet att biståndet är begränsat. Vi kan inte öka pengaflödet hur som helst, så vi måste samverka med andra aktörer, såsom näringslivet och privata aktörer, men också utforska hur man kan samverka med diasporagrupper, säger hon.

Vissa resultat finns dock redan. Business Sweden och Forum Syds samarbete inom det "Svensk-somaliska affärsutvecklingsprogrammet" (SSBP) med diasporainvesteringar för fler jobb för unga och kvinnor har fått uppmärksamhet som ett viktigt pilotprojekt i en känslig konfliktmiljö. Programmet  skapar kanaler för att den stora svensk-somaliska diasporan ska kunna investera i små och medelstora företag och därmed bidra till att skapa arbetstillfällen runt om i Somalia. Sedan programmets början har 69 företag fått finansieringsstöd för att starta eller expandera små och medelstora affärsverksamheter.

Axel Kronholm