Go to main navigation
FN_dream.jpg

Ungefär 30 svenskar åker ut som JPO (Junior Professional Officer) till olika FN-kontor runt om i världen varje år. Det kan vara vägen in i – eller ut ur FN-systemet.

OMVÄRLDEN GRANSKAR - JPO DEL 3

Sida: Åka ut som JPO ger en unik möjlighet att få en fot in i FN

Sverige har ett omfattande stöd till FN och vill få ut fler svenskar i FN-systemet. Ett sätt är som ung åka ut och arbeta som JPO. Många trivs, ändå stannar få kvar. De flesta återvänder hem och en fjärdedel får ingen återkoppling på sin tjänstgöring.

Sverige har varit givare till JPO-programmet (Junior Professional Officer), ett program som ger unga akademiker en väg in i FN-systemet, sedan 1963. Över 2000 personer har varit ute på uppdrag i ett 60-tal organisationer runt om i världen sedan dess. 

– Det är ett sätt för Sverige och Sida att få ut unga svenska förmågor i FN-systemet och hjälpa oss sprida svenska prioriteringar. Det är också positivt för FN som får extra personal utöver det finansiella stöd vi ger. Och för de som får en JPO-tjänst ger det en unik möjlighet att få en fot in i FN-systemet, säger Lorena Acevedo Narea, programansvarig specialist för Sveriges JPO-program på Sida och som själv varit ute som JPO. 

Sverige är ett av 16 länder som är givare till JPO-programmet. Tyskland, Sverige och Italien är några av de länder som också skickar ut JPO:er i världen. Sverige, genom Sida, skickar ut mellan 25 och 30 JPO:er till olika FN-organ i världen varje år – konkurrensen är hård och ansökningsprocessen tuff: intervjuer, språktester och psykologiska testar väntar den som tar sig igenom det första urvalet. De som väljs ut går sedan en utresekurs – en slags grundkurs i FN. 

– I vår utresekurs pratar vi bland annat om hur man ska hantera sina förväntningar. Det är en annorlunda arbetskultur man kommer ut till, hierarkisk och byråkratisk. Man får gå in med en låg profil och sedan växa därifrån, säger Lorena Acevedo Narea. 

Lorena Acevedo Narea är Programansvarig Specialist för JPO/SARC/SDP/UNV-programmen på Sida. 

Sverige investerar 80 miljoner kronor per år i programmet. Sida finansierar alltså JPO-anställningen men har inget arbetsgivaransvar. När JPO:erna åker ut blir kommunikationen med Sida lite ad hoc, berättar Lorena Acevedo Narea.

– Jag uppmuntrar dem att höra av sig när de varit ute ett par veckor och berätta hur det går. Jag skickar också ut en uppdatering om hur det går för programmet ett par gånger per år och bjuder då in dem att höra av sig, säger hon.

JPO-anställningen kan som längst bli tre år. Hur många som sedan stannar kvar i FN-systemet varierar. Exempelvis stannade 36 av 80 svenska JPO:er som arbetade för UNDP 2001-2018 kvar en tid efter JPO-programmet. 21 av dem är fortfarande anställda. Globalt är genomsnittet 10 procent högre.

Är målet att JPO:erna ska arbeta kvar i FN?

– Självklart vill vi att de ska vara kvar i FN så länge som möjligt. Men framförallt hoppas vi på att de ska fortsätta jobba med internationella utvecklingsfrågor. Vi är till exempel många före detta JPO:er som arbetar på Sida.

Sverige ligger lägre än det globala genomsnittet när det kommer till hur många som arbetar kvar efter sin JPO-tjänst. Vad beror det på? 

– Ja, det är ju lite för bra i Sverige jämfört med FN och andra länder. För den som vill skaffa familj eller har små barn – då är det lättare att bo i Sverige. Det är lättare att få ihop livspusslet här.

Många är nöjda med sin JPO-tjänst, vilket framkommit i olika utvärderingar, men det finns också de som haft det väldigt jobbigt. JPO:er har utsatts för mobbning, varit understimulerade, uppmanats att manipulera rapporter och så vidare. Hur ser du på det?

– Trakasserier är alltid oacceptabelt, det är nolltolerans som gäller. Vi för fram det i dialoger med våra partners. Vi har en kontinuerlig kontakt med de olika fokalpunkterna ute hos organisationerna där JPO:erna är placerade. När det dyker upp missförhållanden och trakasserier så vill vi såklart lösa det.

Vad ska man göra om man inte trivs? 

– I första hand ska man försöka lösa situationen med sin arbetsgivare. Sedan sin fokalpunkt som har god erfarenhet och är bra på att gå in och följa upp. Som sista instans finns Sida. Det förekommer att JPO:er hör av sig till mig.

– Om det är ett extremt fall där JPO:n inte känner sig bekväm med att rapportera eller invänta en formell utredning så kan vi be om en omförflyttning av hen.

En återkommande kritik i olika utvärderingar är att JPO:ernas handledare inte håller måttet. Hur jobbar ni med det? 

– Vi framför i dialog med organisationerna att de flesta handledarna är väldigt tekniskt kunniga men saknar kunskap i ledarskap och har föreslagit att ta fram en kurs eller material för de som ska vara JPO-handledare. Organisationerna har själva blivit bättre på att sålla och känner till vilka handledare som inte är bra.

När man som JPO avslutat sin tjänst – hur följs detta upp från Sida? I de senaste utvärderingarna verkar det ha varit något som brustit.

– Ja, det är något vi känner till. Men efter avslutad JPO-tjänst så bjuder jag in dem till en avslutningsintervju, de flesta väljer att delta. Tidigare har vi också skickat ut enkäter, något som vi ska börja göra igen. Några skriver även slutrapporter.

– Att ta vara på JPO:ernas kunskap är något vi vill stärka under 2020 – både under tiden de är ute och efteråt. Och de som fortsätter inom FN-systemet vill vi också bli bättre på att hålla kontakten med. Vi håller på att bygga upp en alumni-verksamhet.  

Den senaste utvärderingen Sida gjorde av JPO-programmet var för tio år sedan, innan dess 2004. Varför har det inte gjorts någon utvärdering sedan 2009?

– Det kan jag inte svara på. Men vi håller på att ta fram en utvärdering för att se hur det går och vad som behöver förbättras. Den kommer till våren.

Louise Gårdemyr