Go to main navigation
fotboll-1.png

Över 27 000 barn, merparten tjejer, har deltagit i fotbollsskolorna i Moldavien sedan starten 2006. I fjol var 64 procent av deltagarna tjejer.

Foto: Caftanat Vadim

TEMA: SPORT OCH UTVECKLING

Spela boll spelar roll i Europas fattigaste land

Genom fotbollsbistånd i Moldavien och Transnistrien försöker bland annat Sverige hjälpa utsatta unga, förebygga kriminalitet och öka förtroendet för myndigheter.

Moldaviens befolkning krymper. Fattigdomen driver en omfattande arbetsmigration till Europa och Ryssland. Enligt vissa uppskattningar har uppemot en miljon människor lämnat landet, med en befolkning på drygt 3,5 miljoner, för att hitta arbete.

De som flyttar är i arbetsför ålder, och många av dem är också föräldrar. Följden är att omkring 40 000 barn övergetts av sina föräldrar. Enligt en studie från Unicef saknar 21 procent av Moldaviens barn åtminstone en förälder till följd av arbetsmigration.

Barnen som överges beskrivs som mer benägna att hamna i kriminalitet, prestera dåligt i skolan och börja med alkohol och droger.

Satsar på tjejer

Fotbollsprojektet ”Open Fun Football Schools” försöker fånga upp de här barnen.

– Det här är ett av de största sociala problemen i Moldavien, att så många barn lämnas utan vuxna. Vi vet att det ofta är de här barnen som hamnar i kriminalitet, som börjar med alkohol och droger, eller inte rör på sig alls, säger Svetlana Patras som är ansvarig för projektet.

Hon är själv tidigare fotbollsspelare och domare. 2008 utnämndes hon till Moldaviens bästa kvinnliga fotbollsspelare, och 2011 blev hon domare inom Fifa, fotbollens världsorganisation. Sedan 2018 har hon lagt visselpipan på hyllan och jobbar heltid med fotbollsskolorna i sitt hemland.

Foto: Caftanat Vadim

Projektet, vars största finansiär är svenska Sida, har sedan starten 2006 engagerat över 27 000 barn, varav merparten tjejer, och tusentals vuxna lagledare, tränare och assisterande tränare. Mycket har hänt på dessa 13 år, men det har inte varit lätt.

– Sport överlag har inte varit särskilt populärt. Särskilt kvinnor har andra förväntningar på sig, att ta hand om familjen. I början hade vi inga kvinnliga tränare eller domare, men nu har vi det. Det ökande intresset för damfotboll i Europa hjälper oss också och har gett oss goda förebilder att visa upp, säger Svetlana Patras.

I fjol var 64 procent av deltagarna flickor, vilket kan jämföras med idrottsundervisningen i grundskolan i Moldavien där endast 3 procent av eleverna som spelar fotboll är flickor.

Polis på planen

Sedan några år tillbaka har man även involverat polisen i projektet. Förtroendet för myndigheter är generellt lågt i Moldavien och idén med att låta polisen vara med är att bygga broar mellan invånarna och polisen. En av poliserna i projektet är Natalia Gaidibadi som säger att hon aldrig hade trott att fotboll gick att kombinera med hennes arbete.

– Jag hade aldrig spelat fotboll själv och förstod inte hur en kvinna skulle kunna göra det.

Barnen får också lära sig om bland annat trafiksäkerhet i samband med träningen. Foto: Caftanat Vadim

I samband med träningarna passar Natalia Gaidibadi och hennes kollegor på att lära barnen om sådant som trafiksäkerhet.

– Jag har märkt att barnen inte upplever oss poliser som några de behöver vara rädda för, utan mer som vänner som de kan skoja och leka med eller få hjälp av, säger hon.

Politiskt känsligt

Projektet omfattar även den autonoma regionen Gaugazien och utbrytarrepubliken Transnistrien. Transnistrien förklarade sig självständigt från Moldavien år 1990 men har inte erkänts av omvärlden.

Den känsliga politiska situationen försvårar för samarbete över gränserna. Poliser i Transnistrien har exempelvis inte möjlighet att delta i fotbollsaktiviteter i Moldavien, och vice versa. Svetlana Patras är själv född i Transnistrien och beklagar att läget är så spänt.

– När vi åker till Transnistrien behöver vi ta med våra pass. Vi kan inte bjuda in deras poliser till våra seminarier, tyvärr. Men vad vi gör är att vi skickar dem vårt material så kan de hålla sina egna seminarier där, säger hon.


Poliserna är själva med och spelar med barnen. Foto: Caftanat Vadim

Utöver polisen uppmuntras även vuxna, skolan och den lokala förvaltningen att delta i aktiviteterna, med syfte att göra fotbollsplanen till en mötesplats för lokalsamhället. Svetlana Patras säger att de lyckats minska avståndet mellan polisen och invånarna.

– Vår mentalitet är lite att vi bör vara rädda för polisen. Att själv gå till polisstationen med ett bekymmer kan vara rätt tufft, och om polisen kommer till ditt hem känns det också dramatiskt. Men på fotbollsplanen, i ett avslappnat sammanhang, är det lättare att mötas. Det är fantastiskt att se hur hela byar kommer samman på fotbollsplanen, säger hon.

Axel Kronholm