Go to main navigation
cambodia farmers.jpg

Fattiga kambodjanska familjer har tvingats sälja sin mark för att kunna betala tillbaka mikrolån, visar en ny rapport från två framstående människorättsorganisationer i landet. Svenskt bistånd stöttar flera mikrofinansinstitut i Kambodja som omnämns i rapporten.

Foto: ILO/Khem Sovannara

NYHET

Svenskstödda mikrolån får kritik i Kambodja

Aggressiva mikrolån har lett till barnarbete, tvångsförsäljning av mark och skulddriven migration. Det visar en ny rapport om Kambodjas mikrolån-industri som stöttas av bland annat svenskt bistånd.

Mikrofinansinstitut (MFI) har fått stort genomslag i Kambodja. Omkring 2,4 miljoner kambodjaner har i dag sammanlagda skulder på över 8 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av hela landets bruttonationalprodukt.

Lånen har växt snabbt under det senaste decenniet. Mellan 2004 och 2016 fyrdubblades andelen hushåll med lån. Familjer lånar dessutom allt större summor: bara de senaste fem åren har storleken på det genomsnittliga lånet mer än tiodubblats.

Medan den ökade tillgången på kredit haft märkbara positiva effekter för många hushåll uppmärksammas nu även de problem som en alltför aggressiv utlåning medför. Exempel på låntagare som drabbas presenteras i en ny rapport från organisationerna Sahmakum Teang Tnaut och LICADHO som jobbar med markrättigheter respektive mänskliga rättigheter.

Exploatering av fattiga

Rapporten säger att mikrofinanssektorns ”snabba tillväxt, slappa regelverk och krav på vinsttillväxt från utländska investerare har lett till maktmissbruk, markförlust och exploatering av MFI-kunder över hela landet.”

Forskarna bakom rapporten har intervjuat 28 hushåll som hamnat i knipa till följd av skulder. För att kunna betala tillbaka skulderna hade 22 av dessa hushåll tvingats sälja sin mark, 13 hade tvingats till barnarbete, 18 hade haft en familjemedlem som fått migrera och 26 hushåll hade tvingats dra ner på maten de åt.

Enligt rapporten erbjuder mikrofinansinstituten lån till kunder som ”uppenbarligen inte hade råd att betala” och sägs även ”pressa kunder att betala tillbaka genom tvångsförsäljning av mark” eller andra åtgärder. Dessa metoder beskrivs som ”sannolikt rutinmässiga och utbredda”.

Stöttas med svenskt bistånd

De flesta av missförhållandena som beskrivs i rapporten rör lån från de största mikrofinansinstituten i Kambodja. OmVärlden kan nu berätta att flera av dessa aktörer stöttas med svenskt bistånd.

Utvecklingsfinansiären Swedfund har investerat i Prasac och Acleda, som är de två största mikrolångivarna i Kambodja och som båda pekas ut i rapporten.

Mikrolån utgör 10 procent av Swedfunds verksamhet, och till OmVärlden säger presschef Katinka Wall att investeringarna är i linje med deras uppdrag att bekämpa fattigdom.

– Som svenska statens utvecklingsfinansiär är vårt uppdrag att bekämpa fattigdom genom att investera i hållbara företag. Med vårt kapital följer både krav och support. Vi investerar direkt i bolag eller indirekt via finansiella institutioner och fonder, för att öka andelen små och medelstora företag och främja entreprenörskap.

Katinka Wall säger vidare att exemplen i rapporten visar de svårigheter som finns med mikrolån.

– Samtidigt har mikrolån visat sig vara ett betydelsefullt verktyg för att skapa möjligheter för människor. Endast 10 procent av Kambodjas befolkning har tillgång till finansiella tjänster inom det formella systemet vilket skapar utanförskap och sämre förutsättningar att ombesörja den privata ekonomin. En majoritet av jobben skapas genom entreprenörskap där ett mikrolån kan vara den enda möjligheten att starta eller växa ett företag. Med det sagt, är det av största vikt att vi gemensamt skapar förutsättningar för att etablera kontrollmekanismer och uppnå regelefterlevnad, säger hon.

"Viktigt att regelverk stärks"

Sida är en av huvudfinansiärerna till LICADHO som tagit fram rapporten om mikrolånens problem. Sida bidrar även med pengar till mikrofinanssektorn i Kambodja. Tillsammans med bland annat de tyska och österrikiska biståndsmyndigheterna har Sida investerat i fonden Microfinance Enhancement Fund, MEF, som omfattar 600 miljoner dollar.

Sidas stöd till MEF var från en början ett regeringsbeslut då fonden skapades under den globala finansiella krisen för att mildra effekterna av krisen på finansmarknader i utvecklingsländer. Sidas stöd till MEF har bestått av en utbetalning under år 2009 på 72 miljoner kronor.

Cecilia Scharp, chef för Sidas avdelning för internationella organisationer och tematiskt stöd, säger att det är djupt olyckligt när enskilda låntagare får svårt att betala tillbaka sina lån.

– Vi är medvetna om att det finns risker med mikrokrediter och har därför valt att främst fokusera vårt stöd till att skapa förutsättningar för en sund marknadsutveckling. Exempel på detta är finansiell utbildning, lagstiftning, och produktutveckling för att skapa en fungerande och hållbar marknad. I dåligt fungerande marknader tvingas människor som lever i fattigdom till informella långivare, som ofta erbjuder tjänster som är dyrare, mer osäkra, och saknar transparens. Det finns därför utrymme för formella mikrofinansinstitut att bistå med tjänster, men det är oerhört viktigt att regelverk kring mikrolån stärks för att säkerställa att lån ges ut under rätt villkor. Vi anpassar kontinuerligt biståndet utifrån utvärderingar av dess effekter och tar även till oss rapporter som denna.

Tvingats till barnarbete

I rapporten från Sahmakum Teang Tnaut och LICADHO berättas bland annat om Vandy, som fått sätta sina barn i arbete för att kunna betala lånen. Han hade flera olika lån, bland annat ett från Acleda Bank.

För att klara av skulderna fick han sälja delar av sin mark och låta sina barn – 10, 13 och 15 år gamla – börja arbeta tillsammans med honom med att plantera och skörda cashewnötter. Hans två andra döttrar, 15 och 16 år gamla, migrerade till huvudstaden Phnom Penh för att arbeta som hemhjälp.

Frågan om mikrolånens för- och nackdelar är inte ny. Bangladeshiske bankmannen Muhammad Yunus, grundare av mikrokreditkonceptet och Grameen Bank, belönades 2006 med Nobels fredspris för hans insatser för att leverera kredit till miljontals fattiga människor som inte kunde få lån via vanliga banker.

Det har dock senare uppmärksammats att en del människor som tagit mikrolån via Grameen Bank fastnat i skuldfällor. När det gäller Kambodja uppmärksammade nyligen Världsbanken i en rapport riskerna med alltför hög skuldsättning.

Sporra företagande och stärka kvinnor

Globalt finns över 150 miljoner människor som tagit mikrolån. Med så många låntagare finns naturligt såväl positiva som negativa exempel. Förespråkarna av mikrolån för ofta fram att krediten kan jämna ut hushålls oregelbundna inkomster över året och skapa större ekonomisk säkerhet. Mikrolån har också använts för att sporra småföretagande och hjälpa kvinnor att få möjlighet att förändra sina liv, äga mark och skaffa en inkomst.

Kambodjas mikrofinansassociation (CMA) som företräder mikrofinansinstituten tillbakavisar rapporten från Sahmakum Teang Tnaut och LICADHO. I ett pressmeddelande skriver de att rapporten inte ger en rättvis bild av mikrolånen, som man menar varit en nyckelfaktor i landets ekonomiska tillväxt under det senaste decenniet.

Naly Pilorge som leder LICADHO håller med om att de 28 fallen inte är statistiskt representativa, men säger att 28 fall av övergrepp är 28 för många.

– Vi vet från annan forskning från bland andra Världsbanken och IMF att dessa fall inte är undantag. De här problemen är landsomfattande och ökar i en alarmerande takt och drabbar särskilt sårbara grupper som kvinnor och ursprungsbefolkningar, säger hon.

Axel Kronholm

Fotnot: texten har uppdaterats med kommentarer från Sida och Swedfund.