Go to main navigation
fgm-sverige.jpg

Synen på könsstympning har förändrats men det är viktigt att att utbildningsinsatser inte är fördömande och bidrar till stereotypa föreställningar om en hel kultur eller land, menar många forskare.

Foto: Ill Iva troj: © 22blocks, © Creative Commons Zero (CC0)

NYHET

Sverige stärker kampen mot könsstympning

Sverige må ha lagar och riktlinjer om könsstympning, men det saknas kunskap och dialog.

– Sverige behöver lära av andra länder som arbetat med frågan länge, säger Ingela Holmertz, generalsekreterare på Action Aid Sverige.

I Sverige har det sedan 1982 varit olagligt med könsstympning, därefter har arbetets intensitet varierat. När Stefan Löfven nyligen presenterade regeringsförklaringen nämnde han Sveriges roll i arbetet mot könsstympning. Förra året presenterade regeringen också en ny handlingsplan för att samordna arbetet.

– Det är otroligt positivt att arbetet mot könsstympning nämndes i regeringsförklaringen och det är också bra med en handlingsplan, där var vi med och drev på arbetet. Nu måste det omsättas i praktiken, säger Ingela Holmertz, generalsekreterare på Action Aid Sverige som är aktiva i arbetet mot könsstympning både globalt och här hemma.

Läs mer: Stora framgångar i kampen mot könsstympning

I handlingsplanen har flera myndigheter, bland annat Socialstyrelsen, fått i uppdrag från regeringen att ta arbetet vidare.

– Uppdragen innebär att vi fortsätter att arbeta med att förbättra stödet till flickor och kvinnor som är könsstympade så att de ska få en god och jämlik vård samt att förebygga att fler utsätts för könsstympning, säger Inga-Maj Andersson, utredare på Socialstyrelsen.

Behövs mer information

Inga-Maj Andersson berättar att arbetet sedan handlingsplanen presenterades tagit fart på bred front. Från Socialstyrelsens håll arbetar man bland annat med att ta fram utbildningsmaterial.

– När vi tog fram underlag till handlingsplanen framkom det önskemål om utbildning från flera håll. Trots att det finns en hel del utbildningsmaterial framtaget hos Socialstyrelsen och hos andra myndigheter och organisationer så är det inte alltid känt ute i verksamheterna som möter flickor och kvinnor som är könsstympade.

Ingela Holmertz instämmer i att det saknas kunskap och finns en brist vad gäller hur information sprids. Hon berättar att Action Aid träffat kvinnor som befunnit sig i Sverige i mer än sex år men aldrig fått någon information om Sveriges syn och arbete kring könsstympning.

– För att kunna förändra attityder måste Sverige bli bättre på att involvera och informera människor som kommer från länder där könsstympning är utbrett. Vi vill verka för att se det här som en global fråga där vi kan lära mycket från länder som arbetat med den här frågan länge, säger hon.

Action Aid Sverige arbetar för att förhindra att fler kvinnor och flickor utsätts för övergreppet och för att de som redan är könsstympade får den vård och stöd de behöver. De arbetar också för att stärka asylsökandes rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, där frågan om könsstympning ingår. För Action Aid och andra organisationer är resursfrågan viktig i det här arbetet.

– Om den nya handlingsplanen ska kunna omsättas i praktiken behövs resurser. Det är många gräsrotsorganisationer som arbetar på lokal nivå i Sverige med små medel mot den skadliga traditionen, säger Ingela Holmertz.

Osäkra siffror

Omkring 38 000 flickor och kvinnor bedöms vara könsstympade i Sverige, och 7 000 av dem kan vara under 18 år. Siffrorna är en uppskattning från Socialstyrelsen från 2015, och bygger på personer vars föräldrar kommer från ett land där den här praktiken är vanlig. Men det innebär inte att alla i gruppen är i riskzonen. 

Tidigare uppskattningar har visat att uppemot 20 000 kan vara i riskzonen.

– Det finns flera osäkerheter i siffran. Exempelvis att flickor och kvinnor från länder där den nationella förekomsten är lägre än 50 procent inte är inräknade, vilket kan innebära en underskattning av det totala antalet, säger Inga-Maj Andersson 

Under 2015 såg Sverige en ökad invandring, bland annat från länder där könsstympning praktiseras, vilket kan göra att antalet könsstympade ökat, liksom antalet som uppskattas vara i riskzonen.

Det finns inga kända fall av könsstympning som skett i Sverige, utan de som är kända har inträffat i andra länder. 2006 kom två fällande domar där båda fallen berör flickor som blivit hotade med könsstympning i Somalia.

I en studie från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) om könsstympning från 2011 konstateras dock att synen på könsstympning förändras radikalt när familjer kommer till Sverige och att många ändrar sin syn efter en tid i landet. Men det beskrivs också hur personer med bakgrund i de länder där könsstymping förekommer kan känna sig stigmatiserade i kontakter med myndigheter.

”När du är en somalisk man i Sverige, och du möter någon myndighetsperson, då vet du att den personen tänker om dig: är han kanske en terrorist, en bidragsfuskare, en khatförsäljare eller en stympare?", berättar en man i studien.

Anna Wahlberg är forskare vid institutionen för Kvinnors och barns hälsa och har skrivit en doktorsavhandling om synen på könsstympning av somalier i Sverige. I den framgår att nästan var femte person i studien var positivt inställd till prickning, som innebär att klitoris sticks med ett vasst föremål.

Samtidigt visade studien att 78 procent tog avstånd från alla former av könsstympning.

Louise Gårdemyr

Ylva Bergman