Go to main navigation
EU_ValetAllaPartier.jpg

Ska EU:s bistånd villkoras, gå till att bevaka EU:s yttre gräns, eller ska mer gå till sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter efter att USA dragit in på detta? Så svarar toppkandidaterna.

Foto: @ccblocks

EU-VALET 2019

Företagens roll, Afrika och SRHR – det vill toppkandidaterna i EU-valet med biståndet

Bistånd till militärer? Stoppa eller hjälpa migranter? Privata aktörer i biståndet? Stora biståndsfrågor står på spel i EU-valet. Så här tycker toppkandidaterna om fyra ödesfrågor.

Inför valet till EU-parlamentet granskar Omvärlden var de svenska partiernas toppkandidater står i de kommande årens viktigaste biståndsfrågor.

Se fråga 1 - 4 här - om gränser, säkerhet och migration

5. Tycker du att EU ska kunna villkora sitt bistånd, genom att exempelvis mottagarländer kan behöva garantera att de minskar migrationen till Europa för att få bistånd? 

Alice Bah Kuhnke (Mp): Nej! Det är en osmaklig kohandel med människors lidande som vi kämpar mot! EU ska inte villkora biståndet.

Malin Björk (V): Bistånd ska utgå från mottagarens egna prioriteringar och behov, inte villkoras utifrån politiska prioriteringar i givarländerna. En följd av att EU:s bistånd följer givarländernas prioriteringar är att utvecklingsprogram i länder som Namibia och Malawi läggs ned så att barn inte längre får gå i skolan eller kan besöka läkare och att småbönders skördar minskar.

Fredrick Federley (C): Nej.

Heléne Fritzon (S): EU:s biståndspolitik bör fortsätta ha bekämpning av fattigdom som främsta mål. Samtidigt är det en folkrättslig skyldighet för varje land att ta emot sina egna medborgare och därför bör fler återtagandeavtal tecknas. Det behövs arbete både inom EU och globalt för att få fler länder att ta sitt ansvar för människor på flykt.

Karin Karlsbro (L): Ja. Vi vill exempelvis kunna villkora bistånd mot demokratiutveckling. Stöd ska gå till flyktingar i närområdet till krig. Inget land ska kunna hindra sina medborgare från att söka asyl men EU kan genom sitt bistånd hjälpa länder att minska behovet av att fly. 

Peter Lundgren (Sd): Det är en intressant idé som kan behöva prövas om vissa länder i alla fall vägrar återta sina egna medborgare.

Soraya Post (Fi): EU kan villkora bistånd utifrån människorätts- och demokratiska principer, men villkor som handlar om att minska migration ser F! som oacceptabla. Istället ska vi skapa säkra och lagliga vägar till EU.

Sara Skyttedal (Kd): Ja. En fråga med svåra gränsdragningar. Men för att stoppa döden på medelhavet har Kristdemokraterna exempelvis gett sitt stöd till de samarbeten som finns med Libyen och Turkiet, som både innehåller frågor om migration och bistånd. Det handlar återigen om hur man ser på biståndets del i multidimensionella relationer till ett annat land. 

Tomas Tobé (M): Villkorat bistånd bör kunna nyttjas när det är relevant och effektivt, till exempel för att säkra framsteg inom skola, hälso- och sjukvård samt institutionsbyggande. Moderaterna ser också positivt på att använda EU:s utvecklings- och handelspolitik för att ge länder incitament att samarbeta kring återvändande.

6. En stor fråga framöver är hur det framtida biståndet ska finansieras. EU ser den privata sektorn som en allt viktigare aktör. Genom lån och garantier vill EU få företag att investera i utvecklingsländer. Är det rätt väg att gå, att öka biståndssatsningar till företag? 

Alice Bah Kuhnke (Mp): Privat sektor kan vara ett komplement till traditionellt utvecklingssamarbete, dess engagemang är nödvändigt för att få till de stora investeringar som krävs för att utrota den extrema fattigdomen och klara klimatförändringarna. Men styrningen och uppföljningen av biståndet till privat sektor måste stärkas.

Malin Björk (V): Nej. Privata sektorn kan spela en viktig roll i utvecklingspolitiken, men det får inte ske på bekostnad av befintligt bistånd. Bistånd ska endast ges via privat sektor om det finansierar satsningar som annars inte hade skett. Definitionen av privatsektorbiståndet håller på att ses över och det kan leda till att biståndspengar istället hamnar hos företag i givarländerna.

Fredrick Federley (C): Vi anser självklart att det privata näringslivet ska investera i utvecklingsländer, hållbara investeringar där mänskliga rättigheter respekteras är viktigt för att länder ska kunna resa sig ur fattigdom. Men biståndet ska följa OECD/DAC-reglerna. Övriga medel som kan kanaliseras via andra vägar ska välkomnas.

Heléne Fritzon (S): Att investera i jobbskapande är viktigt och den privata sektorn är betydelsefull för att uppnå målen i Agenda 2030. Det är viktigt att [den här sortens satsningar] görs med respekt för utvecklingsprinciper om hållbarhet, additionalitet och biståndseffektivitet och med höga målsättningar för till exempel miljö och klimat.

Karin Karlsbro (L): Biståndet ska fortsatt minst uppgå till en procent av EU:s årsbudget, det bör ej finansieras från den privata sektorn. Däremot är handel och investeringar avgörande för att länder ska lyfta sig ur fattigdom.

Peter Lundgren (Sd): Det ska inte vara en fråga för EU. Jag ser med viss tveksamhet på idén, uppföljningen och kontrollen måste vara rigorös i så fall.

Soraya Post (Fi): Vi får skilja på demokratiskt förankrat solidaritetsarbete/bistånd och privata investeringar. De sistnämnda måste respektera de mänskliga rättigheter och garantera arbetarnas rättigheter som internationella konventioner garanterar.

Sara Skyttedal (Kd): Ja. Jag tror vi behöver pröva oss fram, och arbeta med bistånd på olika sätt. Nya och innovativa lösningar måste fram. Afrikas behov av ett fungerande näringsliv är stort, och att våra biståndssatsningar också går till att försöka bidra med detta är i grunden helt rätt.

Tomas Tobé (M): Det är positivt om biståndet utvecklas och antar nya former – förutsatt att det är effektivt och ger goda resultat. Lånegarantier till privata företag kan bidra till ökade investeringar i utvecklingsländer, där företag ofta tvekar att investera på grund av riskbilden. Uppföljning och kontroll är av största vikt så att biståndet inte hamnar i fel fickor.

7. EU håller på att fördjupa sitt samarbete med Afrika på flera olika områden. Vad tycker du borde vara kärnan i EU:s samarbete med Afrika framöver? 

Alice Bah Kuhnke (Mp): EU måste ta delat ansvar för alla människor som flyr undan krig, terror och förtryck. Partnerländer måste uppfylla krav på mänskliga rättigheter annars ska samarbeten avbrytas! Rättvis handel bör utgöra en del av kärnan. EU måste bekämpa skatteflykten som gör att utvecklingsländerna går miste om mer pengar än det totala utvecklingsbiståndet.

Malin Björk (V): Biståndseffektivitetsagendan och det lokala ägarskapet måste styra biståndets utformning. Att stoppa människor på flykt får inte vara målet. Vi vill se ett partnerskap som fokuserar på demokrati, hållbar utveckling, jämställdhet och utbildning. EU bör se till att mer av biståndet når de minst utvecklade länderna.

Fredrick Federley (C): Att stärka lokalsamhällen och individer så att människors livschanser ökar i deras hemländer, få jobb och starta och driva företag och att alla människor åtnjuter sina mänskliga rättigheter. Fokus bör vara på utbildning för pojkar och flickor, jämställdhet inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, klimat- och miljö. Att utveckla möjligheter till frihandel inom Afrika och att stå upp för demokrati och rättsstaten, till exempel när Kina söker stöd för sin modell.

Heléne Fritzon (S): Vi behöver ett brett, jämbördigt och mer modernt partnerskap som hakar tag i de globala målen i Agenda 2030 och täcker in en mängd gemensamma utmaningar. Afrika har länge stått i centrum för utvecklingssamarbetet men det är hög tid att EU också inser kontinentens mångfald och möjligheter.

Karin Karlsbro (L): Handel och demokrati. Flera länder i Afrika har inlett en bräcklig demokratiresa och behöver känna EU:s stöd i form av frihandel, investeringsplaner och bistånd för att kunna fortsätta föra landet i en fri och demokratisk riktning.

Peter Lundgren (Sd): Främst frihandel, genom handel ökar välståndet för båda kontinenterna.

Soraya Post (Fi): Afrika är en stor kontinent med olika länder, aktörer och kontexter. Att EU ska ha ett särskilt “Afrika”-samarbete är en reproduktion av koloniala synsätt och strukturer. Med en intersektionell, antirasistisk feministisk analys skulle ett biståndssamarbete istället formuleras tillsammans med lokala aktörer och civilsamhället.

Sara Skyttedal (Kd): EU behöver göra en ny gemensam kraftansamling för att skapa nytt hopp bland Afrikas unga där ekonomiskt bistånd och näringslivsinvesteringar kombinerat skulle bidra till en mer säker och långsiktigt hållbar utveckling på kontinenten.

Tomas Tobé (M): De afrikanska länderna har skilda förutsättningar och behov. Där konflikt pågår behövs akut krisstöd och humanitärt stöd. I länder med en postkonfliktsituation bör biståndet inriktas på att bygga demokratiska institutioner och stärka civilsamhället. Överlag ska biståndet bidra till ekonomisk utveckling och ökat välstånd i Afrika.

8. USA har stoppat biståndspengar till sexualundervisning, preventivmedel och abort, den så kallade munkavleregeln. Bör EU öka biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR)? 

Alice Bah Kuhnke (Mp): Ja. Kvinnor och flickors rätt att bestämma över sin egen sexualitet och reproduktion är en mänsklig rättighet och av högsta prioritet i utvecklingssamarbete. Att begränsa tillgång till SRHR är ett av de mest effektiva sätten att begränsa kvinnors egenmakt, deltagande och inflytande och förödande för jämställdheten.

Malin Björk (V): Ja. EU ska täcka upp för bortfallet av USA:s bistånd. Vänsterpartiet vill bland annat att EU, relevanta FN-organ, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna förstärker sitt jämställdhetsarbete med målet att minst 50 procent av allt utvecklingssamarbete ska gå till flickor och kvinnor.

Fredrick Federley (C): Sexuell och reproduktiv hälsa, tillsammans med stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar med det och hbtq-rättigheter är och ska vara en prioritet både för EU och nationellt svenskt bistånd.

Heléne Fritzon (S): EU:s externa politik ska ha ett tydligt jämställdhetsperspektiv och det bör göras insatser för jämställdhet inklusive SRHR, även om jag tror det är svårt att få de mer konservativa högerledda länderna i Europa att vilja öka EU-biståndet till detta.

Karin Karlsbro (L): Ja. När Donald Trump sviker ska EU ta ett steg framåt.

Peter Lundgren (Sd): Vi anser att bistånd i första hand bör disponeras på nationell nivå. På ett allmänt plan är dock sexuell och reproduktiv hälsa ett angeläget och eftersatt område i många regioner som är mottagare av biståndsinsatser.

Soraya Post (Fi): Ja, självklart.

Sara Skyttedal (Kd): Ja. Att säkerställa sexuell och reproduktiv hälsa är viktigt, inte minst i konfliktområden, och självklart bör det också vara något som arbetats aktivt med inom ramen för EU:s biståndssatsningar.

Tomas Tobé (M): Jämställdhetsperspektivet och ett särskilt fokus på kvinnors och flickors rättigheter bör prägla utformningen av all utvecklingspolitik. Sverige har fortsatt ett ansvar att bidra till att frågor om sexuell och reproduktiv hälsa tas upp och behandlas i relevanta forum samt att frågorna hanteras ur ett tydligt rättighetsperspektiv.

Charlotta Asplund Catot, Sigrid Melchior