Go to main navigation
Rakhine Myanmar Ro

"Ro" hoppas på en ljusare framtid i Rakhine i Myanmar. Samtidigt varnar många människorättsorganisationer för ett osäkert återvändande för de rohingyer som flydde landet.

Foto: Magdalena Vogt

NYHET

Två år efter folkmordet:  Rohingyer varnas för att återvända – men drömmen lever kvar

Nu ska de första rohingyerna börja återvända till Myanmar – men Human Rights Watch och många andra internationella aktörer varnar  för att återvändandet inte är säkert. I hemlandet väntar samma militär, våld och förtryck som de tidigare flytt ifrån. 

På centrala Rakhines enda högstadie- och gymnasieskola för rohingyer rör sig en ung man snabbt över gårdsplanen.

– Kan jag få prata med er? säger Ro*.

Det är något otåligt över den unga mannen som lutar sig in genom dörren till den tomma skolsalen på Thet Kay Pin High School. Svetten lackar i pannan. Han fingrar nervöst på dörrkarmen, men ögonen är bestämda.

– Visst, kom in!

På den mörkblå fotbollströjan har han skrivit ”Fly Emirates” och på baksidan har han textat sitt namn och siffran 11. Real Madridtröjor är svåra att få tag på i det avspärrade område för rohingyer där han bor. Det finns för övrigt inte mycket att köpa alls. Tillgången till såväl förnödenheter som basal samhällsservice är oerhört begränsad.

Fångar i flyktingläger

Rohingyerna i Rakhine lever i princip som fångar i läger och isolerade byar. De saknar grundläggande medborgerliga rättigheter och Myanmars myndigheter har gjort väldigt lite för att förbättra situationen sedan massflykten 2017, menar bland annat Human Rights Watch.

Den systematiska diskriminering som orsakade konflikterna för två år sedan har inte förändrats. Segregeringen har snarare cementerats sedan den förföljelse som tvingade närmare en miljon på flykt till Bangladesh och som senare också kommit att kallas folkmord av FN. 

Thet Kay Pin High School är centrala Rakhines enda högstadie- och gymnasieskola för rohingyer. En enda för de hundratusentals rohingyer som fortfarande finns i Myanmar, och kanske även den skola dit eventuella återvändande skulle hänvisas.

Det finns många hinder för de rohingyer som har möjlighet att gå i skolan. I små och eftersatta lokaler trängs eleverna, ibland blir det ståplats. Foto: Magdalena Vogt

Svårt ta sig till skolan

Långa avstånd, avspärrningar, kostnader och oroligheter är bara några av hindren som gör att eleverna har svårt att ta sig hit. Detta till trots går ändå 4000 barn och ungdomar i de enormt eftersatta lokalerna. 

– Jag är här för att jag vill studera! säger Ro. Men det är svårt.   

Ros familj kom till ett närliggande läger redan 2012. 

– När jag skulle börja på den här skolan fick jag cykla, men det var väldigt långt. 

Nu bor han med släktingar i ett annat område för rohingyer, närmare skolan.

Ro är en av få rohingyer som går sitt elfte skolår. Många avslutar inte ens grundskolan. Hade han inte varit just rohingya hade Ro kunnat fortsätta med universitetsstudier efter studentexamen, men nu saknar han medborgarskap och därmed rättigheten att studera vid vanliga universitet och högskolor.

– Det gör mig väldigt ledsen, säger Ro och skakar på huvudet. Jag skulle vilja bli ingenjör och politiker. Men det är omöjligt. Den undervisning jag kan få här är inte tillräcklig! 

I flera av klassrummen håller taken på att trilla in. Väggar och golv har stora hål. Eleverna är så många att det endast finns ståplatser när lektionerna pågår. Många måste även stå eller sitta utanför salarna och titta in genom fönstren för att få en glimt av undervisningen.   

Känner sig svikna av världen

Antalet västerlänningar som får tillstånd att besöka skolan är få och det är överhuvudtaget svårt för rohingyerna att få sina röster hörda. Trots att det internationella samfundet på många sätt har svikit rohingyerna i Myanmar sätter Ro och många andra fortfarande ett stort hopp till internationella aktörer. FN-rapporter har dock kallat de egna insatserna i Myanmar både ”dysfunktionella”och ”misslyckade”, vilket tidigare beskrivits i Omvärlden.

Läs mer situationen i Myanmar här

Det är inte svårt att förstå Ros desperation. 

Ro drömmer om fred och om att starta ett eget parti. Foto: Magdalena Vogt 

Tror människor är redo för fred

Inför tvåårsdagen efter folkmordethar ett 60-tal ledande NGO:s i Myanmar och Bangladesh också gjort ett gemensamt uttalande”Two Years On: Rohingya Deserve Justice, A Place at the Table”, där de begär ett säkert och frivilligt återvändande till Myanmar och att rohingyerna själva också bjuds in att delta i diskussionerna och besluten som rör deras egen framtid. Grundläggande krav är att mänskliga rättigheter för rohingyerna i Myanmar respekteras, såsom rätten till medborgarskap och utbildning etc. Men vägen dit är snårig och det ser inte särskilt hoppfullt ut.

– Jag vill inte se några fler konflikter, säger Ro. Jag vill att vi ska leva i fred! Jag tror att människorna i Rakhine är redo för det, både buddhister och muslimer och jag har pratat med många. 

Ros entusiasm går inte att ta miste på. Han berättar att han skulle vilja engagera sig politiskt och starta ett eget parti.

– I mitt parti ska det finnas både kvinnor och män, med olika etnicitet och religioner. Vi vill se att människor respekterar varandra istället för att diskriminera. Vi vill ha fred. Inte som nu. Vi vill ha frihet!

Real Madridtröjan spänner över de breda axlarna. Ögonen blixtrar och han talar med emfas. Ro är ung, men han har sett mycket. Att vara fånge i den begränsade värld som är hans och ändå hoppas på en sådan förändring kräver mod och hopp. Men för att den framtid han beskriver ska kunna bli verklighet krävs också att Ro och många andra får ta plats vid bordet där besluten om deras liv ska fattas. 

Varnar för återvändande  

Medan Ro hoppas på en ljusare framtid i Rakhine varnar dock många organisationer för det motsatta. Utan grundläggande rättigheter som medborgarskap och drägliga levnadsförhållanden kan ett återvändande för rohingyerna till Myanmar tvärtom bidra till att situationen förvärras ytterligare. Rohingyerna i Bangladesh vill inte heller återvända under rådande omständigheter, trots att flyktinglägren där också är osäkra platser som präglas av både våld och brist. Myanmar och Bangladesh har dock kommit överens om att återbördandet ska påbörjas den här veckan. 

UNHCR meddelade så sent som i torsdags att ingen av de flyktingar som uppmanats återvända till Myanmar den här veckan har velat göra det.

Magdalena Vogt 


*Ro heter egentligen något annat.