Go to main navigation
Zambia

I södra delarna av Zambia pågår en hungerkris där människor nu tvingas leva på rötter och giftiga frukter. 

NYHET

Zambia står inför en hungerkatastrof – ”Nu lever vi på gräset vid vägen... och Gud”

Två miljoner människor i Zambia är i akut behov av mathjälp efter att skörden i februari och mars torkade bort. Regeringen i Lusaka har envist vägrat erkänna att landet befinner sig i kris trots påtryckningar. 

– Barnen har slutat leka och deras magar är uppsvullna. Mammorna är desperata och ammar inte längre sina bebisar. Läget är akut, berättar Karrus Hang’andu, radioreporter på Radio Chikuni, en katolsk radiostation som sänder program till 17 000 personer boende i södra distriktet i Zambia. 

För OmVärlden reste han till de värst drabbade delarna i södra distrikten. 

– Befolkningen röstade på oppositionspartiet UPND och känner nu att de straffas av regeringspartiet genom att inte få något stöd. 

Karrus Hang’andu intervjuar Mary Mwanakaba, änka från byn Lufutuko, en av många som drabbats av hungerkrisen. Hon visar hur hon tillagar Sozwe, en frukt som är giftig om den inte tillagas på rätt sätt. Foto: Radio Chikuni/Karrus Hang’andu

Inget regn och ingen hjälp 

När regnen uteblev i södra delarna av landet insåg lokalbefolkningen i Siankuku att de snabbt skulle behöva hjälp för att överleva. De åt upp sina matreserver, sålde av sina djur och kontaktade den lokala myndigheten för att be om hjälp. De fick löften om att deras nödrop skulle rapporteras uppåt. Men ingenting hände på flera månader. 

Vattenbrunnarna är uttorkade och nu tvingas byborna vandra i timmar över tre berg för att hämta färskvatten från en bäck. 

Geoffrey Siambelele och hans familj på 30 personer; fru, barn och barnbarn, bor 40 kilometer norr om Karibadammen, en damm som skapades för att bygga vattenkraftverket som försörjer både Zambia och Zimbabwe med el.  

De tvingades sälja alla sina kor, grisar, kycklingar och getter för att kunna köpa mat till familjen. Nu har de ingenting kvar.

I augusti kom så en säck på 12,5 kg majsmjöl. En säck som tre familjer delade på och som nu är slut. Sedan dess har ingenting mer kommit. 

– Nu har vi inget kvar! Vi lever på gräset som växer vid vägen och Guds försorg. Om vi inte får något snart så har vi ingen framtid, berättar 70-åriga Geoffrey Siambelele. 

Hungern hindrar dessutom barnens möjlighet att utbilda sig. När det var skolstart i mitten av september kom bara två av tio barn till Sopani Elementary School. Och sedan dess har bara en av 380 elever kunnat betala skolavgifterna, berättar Damian Muskete, förstelärare på skolan i Gwembe. 

– Föräldrarna vill hellre ha barnen hemma än att skicka dem till skolan. Det är långt att gå och de har ingen mat att skicka med så föräldrarna tycker det är bättre att barnen stannar hemma, säger Damian Muskete. 

Människor överlever på giftiga frukter

Under sin undersökning fann Karrus Hang’andu att människor överlever genom att äta rötter, giftiga frukter och majs för boskap som delats ut. När han publicerat bilderna på sociala medier och materialet togs upp i tidningar i Lusaka fick Karrus ett hotfullt samtal från Mwangala Liomba, den högsta politiska representanten i regionen. 

– Du ska sluta publicera falska rapporter om att människor inte har någon mat och äter rötter och boskapsföda. Det stämmer inte, sa Mwangala Liomba, statssekreterare för Södra Distriktet i Zambia och PF-politiker. 

Maten räcker inte till. Tamarind- och baobabfrukt samt majsdjurfoder är allt som 30 personer äter på en dag. Foto: Radio Chikuni/Karrus Hang’andu 

Solen som går ner över Lusaka Country Club, en exklusiv golfbana som ligger tvärs över vägen från presidentpalatset, är overkligt rödorangea. Spektakulärt. Färgen kommer av dammet som filtrerar ljuset. Det är damm från den torra jorden.

En undangömd kris som saknar resurser

I Lusaka verkar få veta om hungerkatastrofen i söder. Åtminstone inte medelklassen. Visst har de märkt att priset på majs fördubblats. Men när OmVärlden berättar att flera miljoner saknar mat så förstår de inte.  

President Edgar Lungu, är i botten advokat och kommer från en etnisk grupp vars folk främst bor i norra delarna av landet. Den delen har inte drabbats av torkan. I de södra och västra delarna bor etniska grupper som av tradition inte röstade på PF. 

Svenska ambassaden i Lusaka beskriver situationen som allvarlig och att 2,3 miljoner människor är i behov av matransoner under de närmaste sex månaderna och att 430 000 kommer att befinna sig i akut kris redan nu i oktober. Samtidigt beskriver ambassaden att det inte finns tillräckligt med mat att fördela i Zambia och att regeringen inte har resurser att stödja alla som behöver mat. 

– Ambassaden förbereder för att gå in med extra utbetalningar av socialbidrag till de mest utsatta hushållen. I samarbete med Unicef förbereder vi för att stödja regeringens åtgärdsplan, skriver Cecilia Brumér, ansvarig handläggare för krisen. 

Från medelinkomstland till hungerkatastrof

Zambia kategoriserades av Världsbanken som ett medelinkomstland 2011. Fram till 2014 hade landet en stark tillväxt. De senaste åren har landets ekonomi stagnerat och statsskulden har snabbt stigit. Regeringen har sålt ut stora delar av den matreserv som fanns. Nu finns det inte tillräckligt med mat för att fördela till de 2,3 miljoner människor som är i akut behov av mat. 

Traditionellt sett äter zambier nshima, en tjock gröt gjord på majsmjöl. Tyvärr innebär det att nästintill alla bönder odlar i princip enbart majs, en gröda som kräver mycket vatten och utarmar jorden. Dessutom har staten subventionerat majs under en längre tid vilket lett till ensidig fokusering på just majs. 

Under en lång tid har jordbruksexperter och ekologiska bönder legat på för att skapa en förändring hos de själhushållande bönderna. Men det arbetet går för långsamt. 

Den svenska ambassaden i Zambia stöttar också partnerorganisationer som arbetar med ett mer uthålligt och klimatsmart jordbruk för att öka motståndskraft mot liknande kriser i framtiden.

OmVärlden har tidigare skrivit om hur privatpersoner engagerat sig att skapa ett mer diversifierat och ekologiskt jordbruk, genom egna självhjälpsgrupper.

Läs mer om Zambias gröna revolution

Men nu står landet inför en hungerkatastrof som skulle ha kunnat hindras om fler bönder bytt ut sina grödor. 

Petter Bolme och Karrus Hang’andu