Go to main navigation
Skuggan av helikopter syns över orkandrabbat område

En stor fråga inom biståndet har handlat om hur militära insatser kan kopplas samman med bistånd, även på EU-nivå där bland andra brittiska organisationer varit emot. Med brexit förlorar de kraft att påverka biståndsdebatten på EU-nivå. På bilden levererar en brittisk militärhelikopter nödhjälp till Filippinerna efter orkanen Hayian 2013.

Foto: Simon David/DFID

NYHET

Brexit kan slå hårt mot fattiga länder

Brexit riskerar att slå hårt mot brittiska biståndsorganisationer och försvaga även andra länders organisationer. "I slutändan drabbas de fattiga", säger Sandra Martinsone, på den brittiska biståndsplattformen Bond. 

Brittiska biståndsorganisationer får årligen 300-350 miljoner euro ur EU:s budget. Det är pengar som de nu riskerar att förlora. 

Men finansieringen är bara en del av det hela, enligt Sandra Martinsone på den brittiska parplyorganisationen Bond som samlar över 400 biståndsorganisationer.  

— Det som oroar oss minst lika mycket är det inflytande vi kan komma att förlora. Hittills har vi haft tillgång till alla EU-processer. I och med brexit riskerar vi att förlora den möjligheten, eller i alla fall att den minskar dramatiskt. Men det kan även bli en stor förlust för kvarvarande europeiska biståndsorganisationer.  

På vilket sätt?

— Storbritannien är ett framstående biståndsland och brittiska organisationer har varit tunga röster i den europeiska biståndsdebatten, och aktiva i påverkansarbete på plats vid EU-institutionerna. Det europeiska civila samhällets röst riskerar att försvagas utan britterna, säger Sandra Martinsone.

Utrymmet för biståndsorganisationer att kunna träffas och utbyta kunskap och erfarenheter riskerar också att minska. 

— Det skulle ha en inverkan på kapaciteten, kunskapen och effektiviteten i att leverera utvecklingshjälp för organisationer i både EU och Storbritannien.

Nu inleds förhandlingarna mellan EU och Storbritannien om hur de ska samarbeta inom olika politikområden i framtiden. Vad har ni för förhoppningar vad gäller biståndet?

— Det är avgörande hur ett eventuellt partneravtal utformas, till vilka åtgärder pengarna kommer att användas och till vilka länder. Det viktiga för oss är att det blir ett partnerskapsavtal som gynnar de allra fattigaste. Det är en viktig gränsdragning för oss. Vi får inte tillåta att fattiga länderna får det sämre på grund av brexit och våra egna politiska stormar. 

Vad behövs för att säkerställa det?

— Vi behöver ett enat politiskt partnerskap. EU och Storbritannien är bland de största biståndsgivarna i världen och ledande vad gäller transparens och effektivitet. Det är avgörande att upprätthålla den nivån i ett partnerskap, och att försvara den så att andra givare tvingas hålla samma standard. För oss är det absolut avgörande att man inte tappar fokus på fattigdomsbekämpning. För att det här ska vara möjligt måste civilsamhället få vara involverad. 

 Vad skulle vara värsta scenariot i förhandlingarna? 

— Hela biståndssektorn skulle förlora om vi misslyckas med att få till ett bra avtal. Det skulle innebära mindre samordning på fältet, duplicering av arbetet och luckor i planeringen. 

Vad har brittiska biståndsorganisationer gjort för att förbereda sig för framtiden?

— Rent finansiellt har vissa organisationer fått lägga om sin verksamhet. Men vi har inte sett något fall där brexit hotar någon organisations existens. Däremot har man på många håll börjat se över sin affärsmodell för att hitta andra sätt att få in pengar. De som har systerorganisationer i EU:s medlemsländer tittar på hur de skulle kunna ta del av deras pengar. Sen handlar det om att se till andra givare. Men utöver det finansiella är det nu viktigt att hitta nya sätt att samarbeta på. 

Brexit kommer vid en kritisk tidpunkt för biståndet. De senaste åren har biståndet blivit allt mer ett verktyg för europeisk inrikespolitik med fokus på migration och säkerhet. Hur påverkar det här framtiden?

— Just på grund av det här är det viktigt att det civila samhället kommer ha en stark roll i förhandlingsprocessen för att utmana diskussionen när biståndet riskerar att inte längre värnar de fattigas intressen utan istället europeiska nationella intressen, säger Sandra Martinsone. 

Charlotta Asplund Catot, frilansjournalist