Go to main navigation
Studentprotester i Bogotá, Colombia i april 2019. En student går med sköld mot poliser.

Våldet mot människorättsförsvarare och sociala ledare har ökat i Colombia efter fredsavtalet 2016. Här syns demonstrerande studenter mötas av polis. Studenterna har tillverkat sköldar för att skydda sig mot polisens våld.

Foto: Sebastian Barros/Shutterstock

nyhet

"Colombias regering bryr sig inte om morden"

30 år efter de uppmärksammade morden på tre aktivistledare och en journalist i Colombia har ännu ingen ställts till svars. Samtidigt ökar våldet mot dem som kämpar för fredsavtalets genomförande.

Det var måndag kväll, den 26 februari 1990, tre år efter att bönderna i området Magdalena Medio, i centrala Colombia startat organisationen Asociación de Trabajadores Campesinos del Carare (ATCC).

ATCC ville på fredlig väg göra motstånd mot de paramilitära grupper som ville ta kontroll över regionen och dess jordbruksmark. En journalist hade kommit till staden Cimitarra, i provinsen Santander, för att intervjua gruppens tre ledare för en dokumentär åt brittiska BBC.

Colombia var vid denna tidpunkt ett land i en eskalerande konflikt. Medellínkartellen var mycket aktiv, och ville utvidga sina kokaodlingar och få mer politisk kontroll. Kartellen lierade sig med paramilitärerna.

Vid tidpunkten för intervjun hade allt fler paramilitärer börjat röra sig i  staden Cimitarra.

— Man visste att det fanns en risk, men man trodde ändå inte att de paramilitära styrkorna skulle våga agera mitt i stan och inte en vecka innan det skulle hållas borgmästarval, säger Héctor Barajas, 50 år och son till Miguel Ángel Barajas, en av dem som BBC-journalisten kommit för att intervjua.

Gruppen från ATCC satte sig vid ett bord med journalisten och beställde kaffe.

— Plötsligt kom två unga män in på caféet och sköt dem i huvudet. De dog där och då.

Journalisten dödades

Morden fick stor uppmärksamhet. Inte bara för att en av dödade var  journalist, utan också för att ATCC blivit en känd grupp och en symbol för den fredliga kampen i ett allt våldsammare Colombia. 

Samma år som morden, 1990 fick ATCC ta emot det svenska Right Livelihood-priset, det som brukar kallas det alternativa nobelpriset.

— Vi trodde först att det skulle bli lätt att få någon dömd för morden, eftersom alla visste vilka som utfört det, säger Héctor Barajas.

Då, 20 år gammal lämnade Héctor Barajas sina journaliststudier för att ta reda på vad som hänt. Han lämnade sin utredning till riksåklagaren i Colombias huvudstad Bogotá.

— Jag var rädd, men jag tänkte att det fick kosta vad det kosta ville. Jag tänkte inte låta detta bli ännu ett fall där straffriheten vinner över rättvisan, säger han. 

Myndigheterna utredde också morden. Resultaten uteblev, men inte konsekvenserna för Héctor Barajas. Efter ett mordförsök flydde han till Sverige och fick asyl.

Våldsamma år

Efter dådeti Cimitarra följde de våldsammaste åren i Colombias moderna historia. Mellan 1996 och 2004 dödades över 200 000 människor. Paramilitären pekas ut som skyldiga till cirka 95 000 mord, jämfört med de 37 000 dödade som tillskrivs vänstergerillorna och de 10 000 som anses ha dödats av militären.

I efterhand kunde jurister, som anlitats av de mördade ATCC-aktivisternas familjer, presentera en utredning som visade att de dödats av paramilitärer. Det ska ha skett i samarbete med medlemmar ur armén och polisen.

— Men vi väntar fortfarande på rättvisa, på att någon ska dömas. Det som smärtar mest är att så många familjer i Colombia påbörjar samma resa som vi tvingats göra, där familjemedlemmar mördas utan att någon straffas, säger Héctor Barajas

106 dödade aktivister

Trots att det i dag har gått 30 år sedan morden har civilsamhället i Colombia inte fått större handlingsutrymme. Snarare tvärtom, säger Héctor Barajas. 

År 2019 mördades 106 människorättsförsvarare i Colombia. Under de första en och en halv månaden 2020 har 51 sociala ledare och aktivister dödats, enligt siffror från det colombianska institutet Indepaz. 

Bara att förknippas med en organisation som kämpar för en social fråga kan vara lika med döden, förklarar Héctor Barajas. Att ha överhuvudtaget ha en åsikt kan kosta dyrt. 

— För 30 år sedan hade vi en regering som i alla fall låtsades vara bekymrade över detta. Men nu har vi en stat som inte ens vill prata om saken. Colombia är sönder, men regeringen vill inte ta i detta och det finns starka krafter som vill att kriget ska fortsätta.

FN:s säkerhetsråd har uppmanat den colombianska regeringen att ta krafttag mod våldet och leva upp till det fredsavtal som regeringen och den största vänstergerillan skrev under 2016. Paramilitärerna lade ner sina vapen 2009, men flera nya paramilitära grupper har dykt upp de senaste åren. 

–Jag tycker inte heller att omvärlden gjort tillräckligt för Colombia, säger Héctor Barajas, som idag är nyhetschef på tidningen Barometern, i Kalmar. 

Moa Kärnstrand