Go to main navigation
Kvinna med litet ban på axeln väntar på att komma över gränsen från Venezuela till Colombia.

En kvinna med ett nyfött barn från Venezuela väntar på att komma in i Colombia. I mars stängde Colombias regering gränserna för att stoppa coronaviruset. I Venezuela måste befolkningen förlita sig på ett hälsovårdssystem i spillror.

Foto: Malin Palm

nyhet

Coronaviruset bromsar latinamerikansk flyktingkris

När Colombia stängde gränsen på grund av coronaviruset bromsades en av världens största flyktingkriser. Varje dag försöker tusentals venezolaner fly undan bland annat ett hälsovårdssystem i spillror.  

Gravida Maria Medina skattar sig själv lycklig. För två månader sedan tog hon sin tvååriga dotter Camila i handen och gick från staden Maracaibo, i Venezuela, till gränsen till Colombia. Nu lever de i Colombia.

— Situationen i Venezuela var verkligen dålig. Vi hade bara mat en gång om dagen och både jag och Camila var undernärda. Till en början sov vi på gatan här, men när Camila blev sjuk av kylan fick jag sälja av de extrakläder vi hade med oss från Venezuela för att ha råd med hyran till ett rum. Men nu är jag är skyldig hyresvärden pengar och är rädd för att vi hamnar på gatan igen.

Fram till mitten av mars passerade tiotusentals venezolaner över Simon Bolívar-bron mellan Venezuela och Colombia varje dag. På den colombianska sidan har ett område kallat La Parada vuxit upp. La Parada betyder hållplats på spanska. 

Med flyktingströmmen från Venezuela har La Parada blivit ett gytter av gatuförsäljare, människor på väg i olika riktningar och tillfälliga hem för venezolanska familjer. Familjer som delar på fönsterlösa kyffen med smutsiga madrasser på golven. 

Barn bli colombianer

Maria Medina flydde Veneuzuela inte bara av hälsoskäl, utan också för att hennes nyfödda barn ska få ett colombianskt medborgarskap. Det har alla barn som föds i Colombia efter oktober 2019 rätt till. En lag som kom till för att förhindra statslösa barn.

— Jag har bestämt mig för att stanna kvar i Colombia. Situationen i Venezuela blir bara värre och värre för var dag, så nej, jag vill absolut inte tillbaka dit, säger Maria Medina.

I och med spridningen av covid-19, eller coronaviruset kan Maria Medina inte återvända, ens om hon skulle vilja. Colombias regering har stängt gränsen. Därmed har världens näst största flyktingström bromsats in. Sedan 2014 har antalet venezolaner som söker flyktingstatus i världen ökat med 8 000 procent.  

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är Colombia det land i världen som tagit emot flest venezolanska flyktingar, närmare bestämt 1,6 miljoner innan gränsen stängdes. I början av året spådde UNHCR att den venezolanskla flyktingkrisen i år skulle bli större än den syriska, som sedan många år räknas till den värsta flyktingkrisen i världen.

Samtidigt som UNHCR förutspådde en värre kris än 2019 kunde Colombias migrationsmyndighet konstatera att antalet venezolaner på väg över gränsen minskade i januari-februari i år. Juan Carlos Vega, som är koordinatör vid den colombianska migrationsmyndigheten säger att det handlar om 30 procent färre än för förra året. 

— Vi vet inte med säkerhet varför, men en orsak är förmodligen den upptrappade diskrimineringen och främlingsfientligheten. I Colombia, men kanske ännu värre i grannländer som Peru. Folk är helt enkelt livrädda, säger Juan Carlos Vega.

Mer främlingsfientlighet

Den tilltagande främlingsfientligheten bekräftas av Juan Augustin Ramirez, sjukhusdirektör vid universitetssjukhuset i staden Cúcuta, på den colombianska sidan av gränsen. 

— Många colombianer är arga och förbannade. De tycks anse att en patient från Colombia som kommer in med en mindre åkomma ska prioriteras före en patient från Venezuela som fått en hjärtattack. Tyvärr leder detta till ett fientligt klimat som jag tycker har eskalerat den senaste tiden.  

Bara dagar före gränsen stänger tar sig det venezolanska paret Enderson och Natahlie Ramirez över gränsen, tillbaka till Venezuela, från Colombia. Natahlie Ramirez är gravid i åttonde månaden, och vill föda i hemlandet. På en privat klinik.

— Min man jobbar i Colombia så vi har råd med en privat klinik i Venezuela. Det kostar oss två miljoner pesos men det är det värt. Vi känner oss inte trygga med de allmänna sjukhusen i Venezuela. Där måste man köpa och ta med sig all materiel själv, som sprutor, kompressorer och även bedövning vid kejsarsnitt, säger Natahlie Ramirez. 

Vid bron passerar en man förbi. Han formar fingrarna till en pistol riktad mot tinningen och trycker av, samtidigt som han säger att Venezuelas vicepresident Diosdado Cabello förtjänar ett skott i pannan. 

Magnus Erlandsson, frilansjournalist