Go to main navigation
Demonstranter på Martyrtorget i Beirut

Demonstranter i Beirut kräver regeringens avgång efter den katastrofala hanteringen av landets ekonomi och explosionen i stadens hamn den 4 augusti 2020. 

Foto: Hussein Kassir/Shutterstock

nyhet

”Det är nu vi som älskar Libanon måste stanna och kämpa”

Protesterna växer i Libanon efter explosionen i Beirut. Den ekonomiska krisen eskalerar och allt fler libaneser lever i fattigdom. OmVärlden har talat med Beirutbon Rita Joumaa som kräver att regeringen avgår. 

– Nog för att det funnits tillfällen då jag känt att nu är det dags att lämna landet och flytta, kanske till Kanada där en stor del av mina släktingar och vänner bor, säger Rita Joumaa när OmVärlden når henne i föräldrahemmet utanför Beirut.

Hon har hämtat sig från chocken efter den förödande explosionen i tisdags. Rita Joumaa är revisor och var på sitt arbete i Beirut en knapp kilometer från hamnen då det small. 

– Jag kastade mig under bordet när rutorna trycktes in, gudskelov blev jag inte skadad, inte heller min man som arbetar i Beirut. På vägen hem såg jag folk som var skadade och grät, det var blod överallt. 

I en tid då många andra libaneser, som har möjlighet att emigrera, bestämt sig för att sätta sina planer i verket så har Rita Joumaa istället stärkts i sin övertygelse att stanna kvar i detta av krig och vanstyre sargade land. Lördagens demonstration i Beirut med tiotusentals människor är ett bevis för den ilska som finns i landet. 

Rita Joumaa försökte ta sig till demonstrationen, men vägarna var blockerade. 

–  Jag känner att det är nu som vi som älskar Libanon, och som tror på att Libanon har en framtid, måste stanna och kämpa för att detta land inte ska falla samman. Risken är att bara de onda krafter som vill förvandla Libanon till sin egen lydstat blir kvar, säger Rita Joumaa. 

Hon är 29 år gammal, född efter inbördeskriget 1975 – 1990 som skapade ett kluvet Libanon där politiken sedan dess varit en maktkamp mellan druser, kristna maroniter, sunni- och shiamuslimer. 

– I byn som jag växte upp i, Deir al Ahmar som ligger i Bekaadalen, är alla kristna och redan från barnsben fick jag lära mig att muslimer är våra fiender.  Mina föräldrar förde vidare den inställningen till mig, särskilt efter terrorattentaten den 9 september då många i byn blev rena islamofober. 

Verkar för ett förenat Libanon

Rita Joumaa bestämde sig för att verka för ett förenat Libanon där människor kan träffas över de religiösa gränserna. I hennes liv finns nu även muslimska vänner.  

– Så måste det även vara i politiken. Vi kan inte ha ett styre med sekteristisk proportionalitet där makten fördelas efter vilken religiös grupp du tillhör vilket bara leder till klantänk och korruption. Nu är det dags att reformera valsystemet så att de som är bäst lämpade att styra landet får en chans att rädda Libanon. 

Rita Joumaa (t.v.) med vänner vid demonstrationerna mot Libanons regering 2019. Hon nådde inte fram till demonstrationerna den 8 augusti i år, men tänker fortsätta demonstrera tils regeringen avgår.

Hon stod på barrikaderna under demonstrationen mot den dåvarande premiärministern Saad al-Hariri den 17 oktober 2019, och blev attackerade av milis från Hizbollah och militär. Demonstranterna ville att Saad al-Hariri med regering skulle avgå och se ett nyval där man inte har sekteriskt proportionalitet 

– Inget har tyvärr hänt, det är samma system. Jag kommer att rösta för den som är mest lämpad och är det en shiamuslim kommer jag att göra det. 

Rita berättar att även innan explosionen som ödelade stora delar av Beirut var livet hårt för de boende. Den libanesiska ekonomin som en gång var blomstrande har de senaste åren lett till nästintill statskollaps. När pandemin kom försämrades läget ytterligare och Libanons valuta, liran, har de senaste månaderna förlorat mer än 60 procent av sitt värde och den årliga inflationen beräknas nu till 500 procent.

– Det är allt fler som lever under fattigdomsgränsen och har svårt att få ihop ens till mat för dagen. Själv har jag inte shoppat på tre månader. En t-shirt kostar i libanesisk valuta motsvarande 120 dollar och allt blir dyrare för varje dag. Mina föräldrar som bor kvar i byn har som tur var en stor trädgård med grönsaker där kan jag hämta potatis och tomater. 

– Om det blir en ny revolution önskar jag att vi får en nystart i landet. Nu är även äldre människor upprörda, många har blivit av med sin pension och vården är nästan obefintlig. Mina föräldrar har till och med sagt att de följer med och demonstrerar, det har aldrig hänt förut, säger Rita Joumaa. 

David Grossman