Go to main navigation
Man vid förstört hus i Nicaragua

Staden Biwli, på Nicaraguas Atlantkust är helt isolerad efter att ha drabbats av två orkanen på kort tid. Hur många som dött, blivit hemlösa och skadats är fortfarande oklart. 

Foto: WFP

nyhet

”Man är rädd att ingen kommer höra nödropen”

Stora delar av Nicaragua och Honduras har drabbats hårt av två orkaner inom loppet av två veckor. Hundratusentals är hemlösa och infrastruktur, åkermark och elektricitet har förstörts. Svårigheterna att nå ut till alla drabbade är stora. 

”Natten till den 16 november regnade det 95 milllimeter. Dagen efter arbetade ingen på gården. Grabbarna gick bara runt. Runt klockan ett ringde chefen på gården och sa till mig att det sedan klockan sex på morgonen till ett på eftermiddagen regnat 100 millimeter. Vi pratar alltså om att det regnat nästan 20 centimeter på mindre än 30 timmar, vilket ledde till ett enormt jordskred”, säger Henry Hueck, ordförande för kaffeföretaget Ramacafé i en intervju till den nicaraguanska kanalen Esta Noche. 

Jordskredet skedde i Macizo de Peñas Blancas, utanför Matagalpa, i Nicaragua. 12 personer dödades i skredet. Det skedde när orkanen Iota drog fram över landet i veckan som gick.

Orkanen Iota är den kraftigaste orkan som bildats i Atlanten under en novembermånad sedan 1932. Den nådde Nicaraguas Atlantkust som en kategori 5-orkan, mindre än två veckor efter att orkanen Eta nådde land bara 25 kilometer därifrån. 

Utöver de 12 personer som omkom i Macizo de Peñas Blancas ska ytterligare sex personer dött, men många saknas än och i stort sett hela Nicaraguas Atlantkust finns ingen elektricitet. Totalt har 400 000 människor drabbats och fler än 50 000 har förlorat sina bostäder, men det är de officiella siffrorna. Nicaraguanska medier stängs ute från flera drabbade områden vilket försvårar granskning av de verkliga skadorna.

En av de drabbade är en av årets mottagare av Right Livelihood Award, människorättsaktivisten Lottie Cunningham Wren. På den svenska biståndsorganisationen Diakonias hemsida berättar hon att infrastruktur förstörts och sjukhusbyggnader skadats och på hennes eget hus har taket slitits av. 

– De psykologiska effekterna bland de drabbade är allvarliga. Människor pratar inte. De är helt tomma i blicken, säger Lottie Cunningham Wren till Diakonia. 

Nedgraderad till tropisk storm

Liksom orkanen Eta drog också Orkanen Iota in över Honduras, men då nedgraderad till en tropisk storm. Diakonias landchef i Honduras, Reina Rivera säger till OmVärlden över telefon att huvudstaden Tegucigalpa klarat sig relativt bra.

– Om man jämför med orkanen Mitch 1998 var skadorna på huvdstaden enormt mycket större. Då slets hela bostadsområden bort. Men om du lever i norra Honduras upplever man nog Eta och Iota tillsammans som värre än Mitch. Folk samlades på taken medan vattnet steg. De fick inte plats på taken, de klättrade upp i träd. Man vet inte hur många som dött, säger Reina Rivera. 

Stora delar av norra Honduras ligger helt under vatten. Landets andra största stad, industristaden San Pedro Sula är en isolerat ö som bara kan nås via luften. Utmaningen är att marken är mättad. Den klarar inte av att ta till sig så mycket vatten, varför stora områden kommer vara översvämmande under lång tid, enligt Reina Rivera. 

Hittills har åtta personer beräknats ha dött i Honduras efter Iota, men Reina Rivera tror det kommer bli fler när man får möjlighet att räkna. Exakt hur många som drabbats och hur stora skadorna är, är för tidigt att säga. 

– Man sa att med covid-19-pandemin skulle landets ekonomi backa med tolv procent i år. Det var före Eta. Redan då hade kanske en miljon arbetstillfällen gått förlorade. Med Eta räknade man till tre miljoner drabbade totalt i regionen, varav 60 procent bara i Honduras. Vad det blir efter Iota får vi se. 

Krävs enorma resurser

Liksom i grannlandet har elektricitet och internet brutits och det är svårt att få information från alla delar av landet. Fler än 80 000 invånare i området La Lima utanför San Pedro Sula har tvingats lämna sina hem. Där de levde finns idag bara en stor sjö. 

– Det kommer krävas enorma resurser att återuppbygga det som förstörts. Men vi ser inte alls samma internationella respons som efter Mitch. Då samlades givarna i Stockholm och kom överens om hur man skulle återuppbygga Centralamerika. Nu hör vi inget alls, säger Reina Rivera.

Hon tycker sig se flera orsaker till den hittills svaga responsen. För det första att de stora givarländerna själva är låsta med att bekämpa covid-19 inom sina egna gränser. För det andra har många stora givare redan lämnat regionen. Den internationella närvaron i Centralamerika är inte alls lika stor som i slutet av 1990-talet.   

– Nu är många rädda för att ingen hör nödropen, säger Reina Rivera. 

Årets orkansäsong är den värsta sedan man började mäta stormar över Atlanten, med 30 namngivna tropiska stormar, varav 13 varit orkaner. Sex av dessa har klassats som stora orkaner, kategoriserade som 3 och uppåt på Saffir-Simpsons skala, där 5 är högsta nivån. 

Erik Halkjaer