Go to main navigation
Serbisk polis vid brottsplats

Den serbiska polisen fick 2010-2018 stöd av svensk polis för att bland annat utveckla sina metoder för brottsplatsundersökningar, vilket anses kunna bidra till landets EU-anslutning.

Foto: Shutterstock

nyhet

Myndighetsbistånd på västra Balkan får gott betyg

I en ny rapport från Expertgruppen för biståndsanalys lyfts flera framgångsrika svenska biståndsprojekt på västra Balkan. Projekten ska ha bidragit till regionens möjligheter till EU-anslutning.

De senaste 10 åren har ungefär nio procent av det svenska biståndet till västra Balkan gått via svenska myndigheter, som bistått sina motsvarigheter i regionens länder. Syftet har varit att stärka lokala myndigheter inför ländernas EU-anslutningar. 

Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) har i en ny rapport granskat myndighetsbiståndet till regionen. OmVärlden har pratat med en av författarna, Richard Jenkins.

Vad handlar rapporten om?

– Svenska myndigheter är väl medvetna om vilka krav ett EU-medlemskap innebär, så de kan hjälpa sina motsvarigheter i de här länderna att leva upp till dessa krav. Att stärka institutioner på västra Balkan är grundläggande för att en anslutning ska ske. Det är därför ganska viktigt att titta på hur effektivt det svenska biståndet för att stärka myndigheter i regionen varit det senaste 10-15 åren. Och om det finns det något vi kan lära oss av det här arbetet.

Vilken period har ni tittat på?

– I detalj de senaste tio åren, men vi har också tittat på program som startat mycket tidigare. Till exempel har Statistiska centralbyrån varit aktiv i Kosovo sedan början av 2000-talet. 

Hur mycket pengar talar vi om?

– De senaste 20 åren, från 1998 talar vi om 1,4 miljarder kronor i västra Balkan. Det har ökat de senaste åren. 

Och exakt vilka länder gäller det?

– Bosnien-Herzegovina, Albanien, Montenegro, Serbien, Kosovo och Norra Makedonien, men i detalj tittade vi egentligen bara på tio projekt i fyra länder. Inte i Montenegro eller Norra Makedonien. Och vi koncentrerade oss på insatser av fem myndigheter.

Vilka effekter har detta bistånd haft?

– Jag kan ge dig ett par exempel, men generellt har vi sett positiva effekter som förstärkning av kapacitet och förändringsmöjligheter. I Kosovo har Skatteverket bistått landets finansdepartement att stärka kapaciteten för att samla in skatter på lokal nivå. De fick en lag på plats, liksom datatsystem och personal, vilket förenklat möjligheter att få in lokala skatter för offentligt finansierade projekt. Ett annat exempel är Lantmäteriets arbete i Bosnien-Herzegovina där 40 procent av hushållen för tio år sedan inte hade en gatuadress. Så man bistod kommuner att registrera adresser, vilket haft stor effekt på hur myndigheter kan leverera grundläggande service åt medborgarna. Ett tredje exempel är Naturvårdsverket som i Serbien gett råd till landets Miljödepartement om hur man behöver anpassa miljölagarna för att leva upp till EU:s krav.  

Vad är det som inte fungerat?

– Det som slog oss var att i de goda exemplen hade ofta de genomförande myndigheterna en vision om vad de ville uppnå utöver ett traditionellt partnerskap. Traditionellt säger man att svenskarna kommer med teknisk expertis för att visa hur man gör saker. Om man ser det på det viset får man en begränsad effekt efersom allt beror på vem som är på plats. Det syns framför allt i SCB:s projekt, där man inte frågat vad utmaningarna är och hur man kan hjälpa till att överkomma dessa. I Kosovo måste hälsovårdsdepartementet varje år fysiskt samla in all data från alla kliniker och sjukhus för att sedan manuellt föra in data i det digitala systemet. Om SCB haft en bättre kunskap om behoven hade de kunnat bistå till exempel hälsovårdssystemet, istället för att bara jobba med statistikbyrån vilket begränsar möjligheterna. En av lärdomarna är för att det kan vara bra att ha ett systemövergripande synsätt för att se kopplingarna mellan andra institutioner och den myndighet man jobbar med för att angripa hela problemet. 

Vilka av de projekt ni tittat på har haft effekt?

– De hade alla effekt, men några mer än andra, och det beror på vilken effekt man söker efter. Vi utgick från hur projekten bistår till EU-medlemsskap. Att hjälpa ungdomfängelser i Albanien kanske förbättrar villkoren för de 100-150 unga som kommer i kontakt med rättssystemet, men det har en liten effekt på Albaniens EU-ansökan. I jämförelse är effekten med miljödepartementet i Serbien mycket större på ett EU-medlemsskap.

Vilka är era rekommendationer?

– Hittills har Sida och det svenska utrikesdepartementet finansierat det här programmet på myndighetsbasis, från fall till fall. Och utfallet beror ofta på tur, att man har rätt personer på rätt plats. Av det kan vi lära oss att det går att investera i personal hos de svenska myndigheterna så att det där finns personer med erfarenhet av att jobba utomlands, med organisationsutveckling, utveckla kapacitetsstärkande processer och mycket annat. Några har det redan idag, men några har det inte. Och myndigheterna saknar idag kärnfinansiering så att de kan göra den här investeringen på lång sikt. Risken är därför att effekterna av deras internationella utvecklingssamarbete försämras. Sida behöver också inkludera de andra myndigheterna i sina långsiktiga strategier för länder och regioner, så att myndigheterna kan vara mer förberedda.

Erik Halkjaer