Go to main navigation
Protester i Algeriet, i november 2019

Redan innan coronapandemin skakades flera länder i Afrika av protester, som i Algeriet i november 2019, och konfrontationer mellan civilsamhälle och makthavare. Med de ekonomiska svårigheters följer coronaviruset är risken stor för fler konflikter framöver.

Foto: Bkh Studio/Shutterstock

NYHET

Ekonomisk tillbakagång kan skapa politisk oro i Afrika

De ekonomiska följderna av coronapandemin i Afrika är redan stora. Enligt nationalekonomen Peter Stein är risken för politisk instabilitet stor. "Livsmedelsbrist kan vara en utlösande faktor", säger han till OmVärlden.

Än så länge har spridningen av covid-19 i Afrika låtit vänta på sig. I skrivande stund finns cirka 10 000 bekräftat fall av smittade personer och 500 fall av personer som dött i pandemin i Afrika. Värst drabbade är Sydafrika, Algeriet, Egypten och Marocko. Det finns med största säkerhet stora mörkertal i dessa siffror. 

Men värre än pandemin i sig är de ekonomiska följdverkningarna i smittans spår för många länder söder om Sahara. En kraftig ekonomisk tillbakagång slår hårt mot länder där en stor del av befolkningen lever med små marginaler, utan besparingar och till stor del beroende av småskaligt jordbruksarbete eller dagslönearbete. 

Den Internationella valutafonden, IMF:s prognos i januari visade att Afrika söder om Sahara skulle få en BNP-tillväxt på 3,5 procent för år 2020 och 3,5 procent år 2021. En tillväxt som knappast räcker för att lyfta kontinenten.

I och med covid-19 talas det nu om en tillväxt runt 1,5 procent. Det är en tillväxt långt lägre än den genomsnittliga befolkningstillväxten i regionen, som ligger runt 2,5 procent. Konsekvensen skulle bli mindre utrymme för fattigdomsbekämpning.

Stora förluster

Enligt en beräkning från revisionsföretaget McKinsey & Company kan Afrikas ekonomier tappa intäkter mellan 90 till 200 miljarder dollar bara för 2020 på grund av covid-19. 

– I Afrika går den ekonomiska chocken före den medicinska. I en bromsad och till viss del stängd världsekonomi kan fler av länder inte längre exportera råvaror, som till stor del är basen i Afrikas ekonomi. Det gäller inte minst Nigeria och Angola där oljan står för 90 procent av ländernas exportinkomster. Zambia, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone är beroende av intäkter från malm och mineraler, säger Peter Stein, nationalekonom och specialist på Afrika, bland annat konsult för OECD. 

Turismen, som i princip har stannat av i hela världen, är en viktig inkomst i Etiopien, Kenya och Tanzania.

– Nu är det regnperiod och lågsäsong, men jag tror att effekterna på resandet blir långvariga. Det kommer ta tid innan turister får tillbaka förtroendet och lusten att göra långa fritidsresor, säger Peter Stein. 

Han räknar med att internationella investerare framöver kommer att betrakta Afrika som en mer riskfylld marknad. Det leder i sin tur till att räntor på afrikanska statsobligationer stiger, vilket i sin tur minskar utrymmet för nya investeringar, till exempel i infrastruktur.

Minskade remitteringar

En annan, för många afrikanska länder, viktig inkomst som riskerar att minska är de så kallade remitteringarna, eller pengar som migranter skickar hem till anhöriga i hemländer. Många afrikanska migrantarbetare har serviceyrken som den senaste tiden drabbats hårdast av karantäner.   

– Om vi i Sverige har samlat i ladorna under de senaste åren, så är bilden annorlunda i många av de afrikanske länderna. Där har man lånat stort och då i dollar och euro, valutor som nu blir dyrare när de egna valutorna sjunker i värde, säger Peter Stein. 

I coronavirusets spår kan stängda gränser skapa brist på livsmedel. De som drabbas hårdast när priserna på livsmedel stiger är de som redan lever med små marginaler.

Erfarenheten från den globala finanskrisen 2008, som även den följdes av dyrare mat, var inte att fler hushåll blev fattiga utan att redan fattiga hushålle blev ännu fattigare. 

Flera länder i Afrika söder om Sahara står inför tuffa utmaningar. Många människor i de här länderna lever utan sociala och ekonomisk skyddsnät. Medborgarnas krav på regeringarna kan komma att öka och risken är att redan existerande konflikter förstärks, och att nya uppstår.

– Det stundar val i en del länder och man kan tänka sig att några regimer med hänvisning till den ekonomiska krisen kommer vilja skjuta upp val vilket kan leda till spänningar. Blir det brister i livsmedelsförsörjning är det ofta en utlösande faktor för oroligheter, säger Peter Stein.

David Grossman